av Clarence Crafoord, advokat och ombud för Ola Nordquist, Johan Eriksson, advokat och ombud för Ola Nordquist och Joakim Nergelius, professor i rättsvetenskap vid Örebro universitet.
Nyligen avslöjades att Skatteverkets generaldirektör och två andra chefer på Skatteverket utreds för brott mot tystnadsplikten efter att de röjt personuppgifter om affärsmannen Ola Nordquist på Skatteverkets webbplats.
”Det finns anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats”, skriver kammaråklagaren som inlett en förundersökning.
Detta är naturligtvis allvarligt, men dessvärre bara toppen på ett isberg. Vi kan konstatera att det nu pågår fem parallella förundersökningar mot Skatteverket med anledning av hur myndigheten har behandlat Ola Nordquist. De fyra första förundersökningarna avser flera fall av tjänstefel och dataintrång. Skatteverket torde med detta ha satt ett nytt rekord beträffande antalet parallellt pågående förundersökningar mot en och samma myndighet.
Skatteverket vägrar sedan tidigare också att följa innebörden av en dom från förvaltningsrätten genom att vägra återbetala felaktigt inbetald skatt. Detta trots den grundläggande principen att Skatteverket, precis som skattebetalarna, ska följa en dom i skattemål oavsett om den överklagas. Detta utgör med andra ord domstolstrots.
Skatteverkets behandling av Ola Nordquist aktualiserar fundamentala frågor om det s.k. samhällskontraktet – om relationen mellan stat och individ och om rättsstatens existensberättigande. Man behöver nämligen varken vara advokat eller jurist för att ställa sig följande frågor: Hur påverkas medborgarnas vilja att följa lagen när statsmakternas egna myndigheter inte gör det? Vad händer med förtroendet för landets domstolar om inte ens myndigheterna rättar sig efter deras domar?
Här vill vi ge en förklaring till hur det har kunnat gå så långt som det gjort i Ola Nordquists fall – och samtidigt beskriva några av de grundläggande rättsprinciper som anges i lag och grundlag och som ska skydda enskilda mot sådant statligt maktmissbruk som drabbat honom.
• För det första: I samband med att Ola Nordquists ombud tvingade fram handlingar från Skatteverket visade det sig att Skatteverket har ett slagshemlig grupp, den s.k. AISS-gruppen, som enligt tidigare okända styrdokument har till uppgift att ta sikte på ”helt laglig skatteplanering” (Skatteverkets egen formulering). Dessa styrdokument genomsyras genomgående av en skattepolitisk aktivismutan legal hänsyn eller respekt för lagstiftarens uppsatta ramar.
Allt detta står i strid med 1 kap. 1 § regeringsformen, där det fastslås att ”den offentliga makten utövas under lagarna”, vilket innebär att myndigheter ska följa gällande lagar. Ingen myndighet har således rätt att ge sig på ”helt laglig” verksamhet.
• För det andra: Den s.k. AISS-gruppen har enligt sina egna styrdokument till uppgift att välja ut vissa ”lämpliga” personer vars deklarationer ska underkännas i syfte att driva fram skatteprocesser som Skatteverkets press- och kommunikationsavdelning sedan ska föra ut i media. Denna metod hos AISS-gruppen står i strid med den objektivitetsprincip som skyddas genom 1 kap. 9 § i regeringsformen, enligt vilken alla ska behandlas lika.
• För det tredje: Enligt styrdokumenten ska AISS-gruppen arbeta i lag där handläggare och beslutsfattare ska samarbeta med bland annat rättsavdelningen och kommunikationsavdelningen för att uppnå de effekter som gruppen har som mål. Av dokumenten framgår att gruppens tjänstemän, redan när en utredning inleds, ska samråda, informera och redan från början förankra kommande beslut och rättsprocesser mot enskilda hos varandra, detta inom ramen för ett kollektivt beslutsfattande, ofta beskrivet i ”vi”-form.
Detta går rakt emot den grundtanke som framförs i propositionen till skatteförfarandelagen från år 2011. Lagstiftningen som infördes då byggde på att det skulle vara möjligt att få en objektiv och förutsättningslös möjlighet till omprövning av ärenden hos Skatteverket, utan att samma tjänstemän ska ”dyka upp” gång på gång i ärende efter ärende för samma skattskyldiga. I Ola Nordquists fall har samma tjänstemän, ett tiotal, återkommit i olika funktioner i sammalnagt 40 ärenden.
• För det fjärde: Vid en granskning av skriftväxling mellan nyckelpersoner på Skatteverket och finansdepartementet har det visat sig att de gemensamt diskuterat Ola Nordquists ärenden.
Med andra ord har Skatteverket försökt få regeringen att lägga sig i det hela, trots att regeringen enligt 12 kap. 2 § i regeringsformen inte får påverka ett enskilt ärende. Men det stannar inte där. Det visar sig att generaldirektör Katrin Westling Palm fått beröm med stjärn- och blomemojier från Elisabeth Svantessons statssekreterare för just den hantering som nu lett till en förundersökning om brott mot tystnadsplikten.
Sammantaget är det uppenbart att en intern instruktion från Skatteverkets ledning om att aktivt angripa ”helt laglig skatteplanering” driver fram en myndighetsutövning som ersätter kravet på lagenlighet med godtycke. Det är därför välkommet att åklagare nu utreder Skatteverkets rutiner som misstänkt brottslighet. Det vore också välkommet om frågan om hur Skatteverkets ledning sköter myndighetens verksamhet hamnar högst upp på dagordningen hos finansminister Elisabeth Svantesson – men också att frågan om myndighetens uppseendeväckande regeringskontakter i detta ärende utreds.
Vår samlade slutsats är att den typ av myndighetsutövning som Skatteverket utsatt Ola Nordquist för inte bara riskerar att urholka förtroendet för Skatteverket. Om felen inte rättas till riskerar förtroendet för hela den svenska rättsstaten att skadas.
