DEBATT – av Johannes Norrman, tingsnotarie vid Kristianstads tingsrätt.
Den 1 oktober i år träder nya regler om sekretess i brottsmålprocessen i kraft, som förenklat innebär att vissa person- och kontaktuppgifter (såsom telefonnummer, hemadress, m.m.) till vittnen kommer att vara hemliga vid domstolarna. Syftet med lagändringen är att motarbeta den framväxande tystnadskulturen, men trots ett behjärtansvärt ändamål har ikraftträdandet skjutits upp flera gånger till följd av oro över reformens följdverkningar. En närmare granskning visar också att förändringen utgör ett rejält snedsteg, vars praktiska konsekvenser riskerar att lamslå rättsskipningen och därigenom undergräva kampen mot kriminella.
För det första kommer ändringen med all sannolikhet innebära en enorm ökning av domstolspersonalens administrativa arbetsbörda. En stor mängd förundersökningsprotokoll innehåller kontaktuppgifter, och om en domare ska nagelfara alla handlingar i jakt på gatunamn eller telefonnummer innebär detta merarbete av episka proportioner. Domstolsverket lär ha uppskattat att förslaget nödvändiggör hisnande 50 till 100 nya domartjänster för att verksamheten ska gå ihop.
För det andra saknar regleringen respekt för rättskipningens realiteter. Åtskilliga vittnen har exempelvis gjort sina iakttagelser i närheten av eller från sina bostäder. Hur ska ett dylikt vittnesmål hanteras? Ska domstolen stänga dörrarna när vittnet hörs och sedan censurera utsagan i domskälen? Lagstiftningen tillhandahåller inget entydigt svar, och öppnar därigenom port och dörr för den enskilde domarens godtycke.
För det tredje – och viktigaste – så är den nya sekretessen fullkomligt verkningslös. Enskildas namn kommer nämligen fortsatt att vara offentliga, och den envetne rättsövergriparen kan enkelt använda enskildas namn för att googla fram övriga uppgifter. Sammantaget innebär detta att reglerna i praktiken enbart kommer att gynna kriminella, genom att öda bort rättsväsendets viktiga resurser på tiotusentals poänglösa sekretessprövningar.
Låt mig nu vara tydlig: samhället ska med all kraft bekämpa tystnadskulturen. Det måste emellertid ske på ett förnuftigt sätt, och med vapen som slår mot gängen snarare än mot vårt eget rättsväsende. Vittnenas ställning stärker man bäst genom hårdare straff för övergrepp i rättssak, utbyggt vittnesstöd och möjlighet att vittna anonymt för de allra mest utsatta – inte genom halvmesyrer som gör mer skada än nytta.
De nya sekretessreglerna är, för att runda av, just en sådan skadlig halvmesyr. Bestämmelsen riskerar att dränka domstolarna i en tsunami av administration utan att åstadkomma någonting i gengäld, och min åsikt är följdriktigt att regeringen eller justitieutskottet snarast borde ta initiativ för att slopa införandet. Tiden är knapp, men om lagstiftaren agerar nu finns fortfarande tid att styra om skutan innan isberget har slagit i skrovet. Domare ska ägna sin tid åt att döma – inte åt att maska gatuadresser i förundersökningsprotokoll.
Fotnot: Alla åsikter som uttrycks i artikeln är mina egna, och återspeglar inte uppfattningen hos någon myndighet eller annan statlig institution.
