Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Så vill riksdagspartierna stärka den liberala demokratin”

Debatt
Publicerad: 2022-09-07 11:28

DEBATT – av Adam Danieli, jurist på Timbro och Frida Jansson, jurist på Timbro.

Liberalerna och Moderaterna är de partier som har bäst politik för den liberala demokratin. Det visar vår geomgång av förslag inför nästa mandatperiod. Sedan kommer Centerpartiet, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna. Sist kommer Socialdemokraterna, som motsätter sig en utredning och fri- och rättigheter nästa mandatperiod som enda parti. 

Både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har beskrivits som hot mot den liberala demokratin i Sverige. Under de senaste två mandatperioderna har januaripartiernas hållning i regeringsfrågan ytterst handlat om liberal demokrati. Olika avtal har syftat till att hålla ytterkantspartierna borta och motiverats som ett skydd för enskildas fri- och rättigheter och våra politiska institutioner.

Det hot som målas upp medför en skyldighet för partierna att ta fram konkreta reformer på hur den liberala demokratin kan stärkas. Med anledning av det har vi ställt frågor till samtliga riksdagspartier om hur de vill utveckla den liberala demokratin under den kommande mandatperioden. Vi har låtit varje parti ta ställning till tretton förslag för en starkare liberal demokrati som förts fram av offentliga utredare, praktiserande jurister eller rättsvetare de senaste åren.

Förslagen har varit sådana som uttryckligen adresserat problem i det svenska fri- och rättighetsskyddet, oberoende institutioner och den enskildes ställning mot den offentliga makten, och utgör en sammanställning av de lägst hängande frukterna för att stärka skyddet för att den offentliga makten missbrukas och inkräktar på enskildas rättigheter. Det har exempelvis rört sig om frågor om ett utökat konstitutionellt rättighetsskydd, ratifikation av Europakonventionens sista tilläggsprotokoll och behovet av en ny konstitutionell reform.

Resultatet förvånar. Trots det höga tonläget är partierna skeptiska till att genomföra reformer. Det finns ett lågt intresse för frågor som rör maktdelning och förvaltning, och särskilt förslaget om att utvidga den svenska grundlagen med rättigheter som finns i många andra länder väcker begränsat engagemang. Inte heller har partiernas olika tonlägen i debatten återspeglats i viljan att genomdriva reformer. Och det visar sig att det inte är V och SD som är de stora problemen. 

Partierna har fått placera sin inställning till förslagen på en skala mellan -2 till 2, från starkt negativ till starkt positiv, till de tretton förslagen och sedan har lagt ihop resultaten. I topp hamnar Liberalerna (16), följt av Moderaterna (12). I mittensegmentet hamnar Centerpartiet (3), Sverigedemokraterna (3), Kristdemokraterna (1), Vänsterpartiet (1) och Miljöpartiet (1). I botten återfinns Socialdemokraterna (-8).

Starkast stöd bland riksdagens partier finns för att stärka domstolarnas oberoende och ge enskilda som vinner när de överklagar felaktiga myndighetsbeslut möjlighet att få sina rättegångskostnader ersatta.

Ett parti sticker ut – Socialdemokraterna. Som enda parti motsätter sig S att enskilda som vinner mot det offentliga i domstol ska få sina rättegångskostnader ersatta och en vidgad möjlighet för enskilda att få rättighetsöverträdelser prövade i domstol. S motsätter sig, tillsammans med Centerpartiet, också en översyn av svensk rätts förenlighet med Europakonventionen.

Socialdemokraterna är kort sagt minst benägna att utveckla våra institutioner och möjligheten för enskilda att beivra sina rättigheter, trots att det är det parti som kanske har haft högst tonläge i debatten om vår demokrati. 

Vi drar tre slutsatser av undersökningen. 

• Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet sticker inte ut särskilt

Ytterkantspartierna Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har varit de partier som oftast används som slagträn i diskussionen om den liberala demokratin. I undersökningen märker de dock inte ut sig särskilt – båda placerar sig i mittensegmentet med Kristdemokraterna och Miljöpartiet.

Polariseringen som finns kommer framförallt till uttryck när det handlar om att göra utnämningsmakten, alltså regeringens möjlighet att tillsätta myndighetschefer, mer formaliserad. Där är SD, tillsammans med M och L, mest kritiska mot dagens icke-transparenta ordning. Istället är det KD, V och S som tydligt håller emot.

Även tjänsteansvaret polariserar – där vänsterpartierna är klart mest negativa till ett skarpare ansvar och de borgerliga partierna lutar mer åt det positiva hållet. Vad gäller frågor om rättighetsskyddet är det svårt att hitta någon tydlig höger/vänster-konflikt. 

Vi kan få en ny utredning om fri- och rättigheter nästa mandatperiod

Bara Socialdemokraterna motsätter sig att genomföra en omfattande grundlagsutredning nästa mandatperiod. Sist en sådan tillsattes var för 18 år sedan. Det senaste decenniets svåra regeringsbildningar och nya hot mot våra institutioner är alla starka skäl att ta upp frågan på nytt. Särskilt det svenska rättighetsskyddet för enskilda behöver ses över och moderniseras.

Att stora förändringar av grundlagen ska göras i breda parlamentariska kommittéer är en svensk konstitutionell tradition som bör värnas. Den förutsättningen föreligger alltså, med undantaget att Socialdemokraterna är emot en sådan utredning. 

• Inställningen till domstolarnas oberoende går inte ihop

Samtliga riksdagspartier uppger att de vill fortsätta arbetet med domstolarnas oberoende. Redan i dag ligger en begränsad utredning om domstolarnas oberoende som ska redovisa sitt arbete under nästa år, men partierna vill alltså att ytterligare åtgärder vidtas.

Som exempel i undersökningen togs att se över funktionen för domstolsverket, alltså den statliga myndighet som domstolarna är organiserade under. En möjlig väg framåt skulle kunna vara att på olika sätt koppla loss domstolarna ytterligare från regeringen genom att inrätta domstolarna under någon ännu mer fristående institution. 

Denna inställning går inte ihop med partiernas motstånd till att reformera de korporativa domstolarna. I såväl Arbetsdomstolen som hyresnämnderna sitter i dag företrädare från olika organisationer som domare, en korporativ ordning som utformats med direkt syfte att undvika oberoende domstolar. De som skipar rätt i exempelvis Arbetsdomstolen ska uttryckligen företräda sina organisationer, som fack och arbetsgivarorganisationer istället för att som vanliga domare stå fria från särskilda samhällsintressen. Ordningen går på tvärs med partiernas tanke idé om andra domstolar. 

Den liberala demokratin förtjänar mer än att bara pratas om och hyllas. Genom en offensiv reformagenda kan värdefulla förändringar av grundlagen göras. Vår undersökning visar, med några undantag, att det finns goda förutsättningar för en sådan efter valet.

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se

Dela sidan:
Skriv ut: