REPLIK: ”Advokatkåren befinner sig sannolikt i djupaste förtroendekrisen på många år”

av Daniel Svensson, advokat

Advokaten Abraham Zeito lyfter visserligen flera viktiga ämnen, men jag är inte så säker på att han själv vet vad han egentligen vill belysa. Från att debattera hur (o)etiska advokater är, till frågan om att politiker vill detaljstyra oss, för att sedan landa i en ren kvantitativ jämförelse mellan advokater och kriminella åklagare, poliser och domare. Jag tycker att jämförelsen saknar relevans för sakfrågan, som nämligen är förtroendekrisens vara eller icke-vara.

Advokatkåren befinner sig sannolikt i den djupaste förtroendekrisen på många år. Vi befinner oss i en negativ trend. Jag sitter inte med facit i hand, men får jag gissa tippar jag på att en olycklig kombination av en rådande överetablering, en hungersnöd bland storstadsadvokaterna och en iver att få sitta i de stora målen har lett fram till detta.

De uteslutningar vi haft att göra med den senaste tiden har, till skillnad från advokaten Zeitos jämförelse, i flera fall handlat om unga och ganska oerfarna advokater som flagrant brustit i sin integritet i förhållande såväl till sin advokattitel som till det allmänna (saltade kostnadsräkningar, otillåtna brev till häktad, Encrochat med mera). Till detta kommer såklart de fall där mer erfarna advokater anstiftat klienter att begå brott eller dömts för att ha skyddat grovt kriminella. I samtliga nämnda fall har det endera handlat om att kapitalisera (suga ut systemet) eller att bli populär hos kriminella (genom att erbjuda fler tjänster än vad som är tillåtet enligt lag eller våra etiska regler).

Vi måste skilja på omognad och kriminella handlingar. Att femårskravet sänktes till tre år har inget med det fria advokatvalet att göra och är därför ingen rättighetsfråga; det sänktes som en konsekvens av ett EU-direktiv för att harmonisera reglerna inom EU. Men det blev för lätt att bli advokat. Visst har det skriftliga provet i konstitutionell rätt höjt tröskeln något, men knappast märkbart. En ändring av kvalifikationstiden, som exempel, skulle däremot möjliggöra två saker:

(1) Att skrämma bort vad jag kallar ”lycksökare”, dvs. jurister som framför allt är ute efter att berika sig och inte lära sig hantverket och:

(2) En mognare och skickligare kår.

Kåren blir inte immun mot överträdelser för det, såklart. Jag har hört andra förslag från advokater, bl.a. att advokater först efter ett antal år i yrket ska få hantera brottmål med straffvärden över t.ex. två år. Det är objektiva trösklar. Att vi befinner oss i en ”negativ trend” är uppenbart och det är nog flera inom vårt eget led som anser att det krävs en ny, objektiv, reform för att höja förtroendet och få fram en skickligare kår.