Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

DEBATT: “Regeringen vilseledde om magasinreglering”

Debatt
Publicerad: 2020-03-27 11:00

DEBATT – av Erik Lakomaa, ek.dr, forskare

Trots coronakrisen och utfästelser från partier motsvarande en riksdagsmajoritet att rösta nej till förslaget om det nådde riksdagen har regeringen valt att gå vidare med det hårt kritiserade förslaget om att reglera magasin. Frågan behandlas just nu i justitieutskottet. Även om förslaget inte lär gå igenom är det intressant genom hur det har hanterats.

Initialt hänvisade regeringen till att magasinlicenser var något som EU krävde. Det var fel och det har man sedermera backat ifrån. Sedan anförde regeringen att förslaget var nödvändigt för att polisen skulle kunna ta magasin som påträffats hos gängkriminella i beslag. Detta kort synades i sin tur av Sten Bergheden (m) som lät riksdagens utredredningstjänst ta fram statistik över beslag av magasin, statistik som visade att beslag av magasin skedde i storleksordningen 1000 gånger om året. Problemet fanns inte.

Regeringen har vidare vid uppeppade tillfällen, i riksdagen och i media, upprepat att deras förslag till reglering av magasin bara motsvarar den redan rådande regleringen av ammunition och att den jägare eller skytt som vill ha magasin som inte är avsedda för de vapen de har får söka separata licenser. Precis som för ammunition. Bara ”att skicka in ett papper” som inrikesministern uttryckte det. Den skulle därmed inte drabba jägare och skyttar.

Det förstnämnda är inte korrekt, ammunition och magasin skiljer sig åt på avgörande punkter och det är därför inte ens om man ville möjligt att reglera det ena som det andra genom att köra sök och ersätt i lagtexten, olika saker behöver regleras olika. Det är inte heller vad regeringen gjort, även om man påstår att regleringen är densamma har man dessutom skrivit in att magasinen ska vara för samma ”ändamål”. En sådan reglering gäller inte ammunition. Det är tillåtet att köpa ammunition avsedd för jakt och sedan använda den för att skjuta på papptavlor eller lerduvor istället för på vilt.

Inte heller, vilket är allvarligare, är det sistnämnda korrekt. Idag är det istället i praktiken omöjligt att få licens för ammunition om man inte har ett passande vapen. Undantaget är samlare som i vissa fall – om ammunitionen kan visas ingå i en samlingsinriktning – kan få licens för små mängder ammunition. Frågan är behandlad i prop 1990/91:130 där det framgår att det normalt endast för samlarändamål kan komma i fråga att ha tillstånd att inneha ammunition utan att ha något vapen att använda ammunitionen till (s 136). Denna regel har också tillämpats ytterligt restriktivt. Detta är välkänt och de flesta skyttar eller jägare skulle inte ens göra sig besväret att söka.

För att det inte skulle råda någon tvekan gjorde jag dock ett praktiskt test. Jag sökte tillstånd att inneha ammunition i två av de vanligaste kalibrarna för jakt och skytte (6,5×55, respektive .32 S&W Long), det är samtidigt kalibrar som används i sådana i vapen som hör till de det finns störst möjlighet att låna och använda på en skytteklubb. Ansökan skedde dagen efter att inrikesministern först påstått att det skulle bli lika enkelt med magasinlicens som det redan var med ammunitionslicens.

Precis som ministern sade handlade det om att skicka in ett papper. Utöver det fick jag dock betala en avgift på 260 kronor. Sedan fick jag vänta medan min ansökan handlades. Efter cirka 2,5 månader fick jag avslag.

Min vandel eller lämplighet ifrågasattes inte, inte heller förvaring, eller att man skulle kunna ha behov av den sökta ammunitionen på exempelvis älgbanan eller vid bruk av ett lånevapen på en skytteklubb. Avslaget kom med hänvisning till att jag inte samlade på ammunition. Det var ju inte heller förvånande. Det är ju så det fungerat i 30 år.

Det som skulle kunna sägas vara förvånande är att regeringen inte nämner att det den föreslagit i själva verket utgör ett de facto förbud för innehav av andra magasin än till de vapen en vapenägare har licens för. Lika enkelt som att få licens för ammunition skulle ju för de allra flesta betyda att man inte fick någon magasinlicens. Detta trots att man samtidigt påstår att det inte på något sätt skulle drabba jägare och skyttar.

Frågan är varför regeringen gör detta. En möjlighet är att de menar att de vore angeläget att jägares och skyttars magasininnehav begränsades – så angeläget att de varit beredda att vilseleda riksdagen om den föreslagna regleringens innebörd och verkan för att kunna få igenom den (det kunde ha fungerat, detta är ju frågor som inte dagligen hanteras i riksdagen och alla riksdagsledamöter kan inte förväntas vara bevandrade i alla vapenlagstiftningens och vapenteknikens detaljer och irrgångar).

En annan möjlighet är att de tjänstemän inom justitiedepartementet och Polismyndigheten som rådgett regeringen i denna fråga helt enkelt, av okunskap eller med uppsåt, fört regeringen bakom ljuset. Hur det förhåller sig får vi kanske aldrig veta. Det vi kan konstatera är dock att förslaget inte skulle ha löst något känt problem (problemet med saknade möjligheter till beslag och förverkande existerade ju inte), liksom att det för riksdagen har beskrivits ha en helt annan innebörd och verkan än vad det skulle ha fått i verkligheten. Tyvärr är inget av detta några nyheter i vapenregleringssammanhang men förhoppningsvis kan det aktuella exemplet bidra till att risken för sådant minskar i framtiden.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se