av Ola Jönsson, nämndeman vid Malmö tingsrätt
Som nämndeman gör man en hel del reflektioner – såväl vad gäller juridiken som de framställningar som görs i rättegångarna. Det som kan observeras är bland annat att vi som meddomare endast ska beakta det som framkommer vid rättegången. Vi har alltså ej tillgång till förundersökningen – i så fall endast de delar som parterna lyfter fram särskilt.
Detta ställer därför extra stora krav på att framställningen i muntlig form är tydlig och att hörbarheten är god. Samtidigt ställs höga och berättigade krav på att vi nämndemän hänger med i förhandlingarna samt att vi är engagerade i hela processen. Detta understryks också i den utbildning som är obligatorisk för nyvalda nämndemän. Till detta läggs klara direktiv om hur man beter sig vid en rättegång – såsom att klädseln bör vara relativt neutral och korrekt samt att man ska vinnlägga sig om att ha ett neutralt minspel och inte på något vis utåt visa hur man ser på det som framkommer i framställningen. Allt detta kan synas ganska självklart, men det känns oerhört väsentligt att det understryks vid utbildningen.
Man kan säga att nämndemännen är ganska väl uppstyrda, i ordets bästa mening. Allt för att arbetsförhållandena vid domstolsförhandlingen ska fungera på ett smidigt och arbetsmässigt funktionellt vis. Om man då ser på en domstolsförhandling i tingsrätten i ett bredare perspektiv kan man konstatera att det finns en hel del andra aktörer vid den offentliga förhandlingen – vilket ju är huvudregeln i svensk rätt.
Såväl kärande som svarande finns med inklusive ombud. Till detta ska läggas vittnen samt åhörare. Då kommer jag fram till ett resonemang kring vett och etikett. Man kan konstatera att det inte är helt ovanligt att vittnena då vittneseden ska avläggas föredrar att göra detta sittande. Ur olika perspektiv förefaller detta mig ganska märkligt. Man kan säga att då man står upp vid avläggande av vittneseden tjänar detta till att ytterligare understryka betydelsen av själva eden samt det straffansvar man har om man inte berättar hela sanningen. För att då markera betydelsen bör man stå upp, såvida man inte av medicinska skäl måste sitta ned. Det har också betydelsen av att man genom att stå upp visar respekt för domstolen samt den rättsordning som domstolen står för. Som en parallell kan nämnas att vi nämndemän avlägger vår domareed stående, vilket domaren uppmanar till då det sker.
I reportage från utlandet från olika rättegångar kan jag inte påminna mig ha sett att man någonstans avlägger vittneseden, eller motsvarande, sittande. Detta gäller olika rättssystem – inte bara vid de mer välkända anglosaxiska rättegångarna. Man kan identifiera respekt som en viktig komponent i resonemanget. Om det saknas respekt, vilket kan manifestera sig i seden att avlägga vittneseden stående, kan tilltron till vårt rättssytem lätt eroderas. Det hade känts värdefullt om rättens orförande, som rutin, alltid uppmanade vittnet att stå upp då vittneseden ska avläggas.
Någon kan då, kanske raljant, påpeka att en sådan enkel åtgärd knappast kan ha den bäringen på hela rättssystemet samt att dylika påpekanden kan kännas en aning mossiga i vår moderna samtid. Det kan måhända förefalla så, men man bör dock betänka att väldigt många detaljer i hela det maskineri som vårt rättegångs- och domstolsväsen utgör sammantaget kan ha ganska stor betydelse. Det finns mycket annat att tillägga i resonemanget om vett och etikett. En annan aspekt kan vara att det känns ganska naturligt att mobiltelefoner helt stängs av när man infinner sig i rättssalen. Förvisso brukar det från rättens ordförande frekvent påpekas att mobiltelefonerna ska vara avstängda, likväl sker detta inte alltid.
En lösning, som kanske kan förefalla drastisk, vore att samtliga som ska vara närvarande i rättssalen åläggs att lämna ifrån sig sin mobiltelefon till vaktpersonalen som samlar in dem samt återlämnar dem då man önskar lämna domstolen. Detta förfarande förefaller att vara den enda möjligheten att förebygga att olagliga bandinspelningar och annat ofog sker. Vi vet att detta sker – med dagens tekniska utveckling kan dessa inspelningar manipuleras och användas i syften som är starkt oönskade ur ett juridiskt perspektiv.
Mobiltelefonin utgör alltså en faktor som bör begränsas i rättssalen för samtliga närvarande. Man kan gå vidare och titta på ytterklädseln. I vissa fall behåller både vittnen, käranden, svaranden samt åhörare ytterplaggen på i rättssalen vilket är onödigt eftersom rättssalarna i vårt land är väl uppvärmda på vintern. Det känns som en trivselåtgärd att samtliga närvarande har hängt av sig sina ytterplagg i de befintliga garderoberna innan de kommer till rättssalen. Trivseln vid en rättegång blir med en gång mycket bättre om mobiltelefonerna avlägsnats samt att ytterkläderna förvaras i separat utrymme.
Vad kan då återstå? En ytterligare faktor skulle kunna vara de dryckesförpackningar samt kaffemuggar som i många fall tas med in i rättssalen. Jag menar att även dessa ska lysa med sin frånvaro under förhandlingen. I Malmö tingsrätt, där jag tjänstgör, finns vattenbehållare med pappmuggar i tingssalarna. Detta kan nog anses täcka det mest akuta behovet av att släcka törsten under förhandlingen. En sådan åtgärd utgör ännu en förbättring av arbetsmiljön och gör det möjligt för alla att helt koncentrera sig på vad som framkommer vid framställningen.
Efter detta kommer kommer jag fram till mer svårfångad materia vad gäller att göra domstolsförhandlingarna mer smidiga. En faktor skulle kunna vara att det är viktigt för alla inblandade att tala högt och tydligt så att samtliga närvarande hör ordentligt vad som sägs. Vid ett antal tillfällen kan jag erinra mig att det mumlats ganska rejält från den som haft ordet. I tingssalarna har vi numera ordentliga mikrofoner men det krävs att dessa är korrekt riktade samt att även att den som har ordet pratar högt och tydligt. Dock ska man inte glömma bort de gånger då vittnen hörs per telefon eller videolänk. Vid de tillfällena är det alldeles extra viktigt att det pratas högt och tydligt. Till detta ska läggas att anläggningen rent tekniskt bör fungera tillfredsställande vilket den, i ärlighetens namn, oftast gör.
Jag hade kunnat avsluta min framställning här men frestas att bygga ut mitt resonemang ytterligare. Vad gäller oss nämndemän så ska vi som meddomare bedöma skuldfrågan i rättegången. Detta sker också men det jag häftar mig vid är hur detta sker då överläggningarna många gånger sker skyndsamt.
Efter att ha hört på en domstolsförhandling bör det finnas rejält med tid så att målet i grova drag kan gås igenom och att olika aspekter och observationer har tid att kunna framställas. För att undvika att viktiga aspekter faller bort är det väldigt viktigt att rättens ordförande kan förklara för nämndemännen hur man bör se på förhållandena ur ett rent juridiskt perspektiv. Detta sker också, men det kan inte nog betonas hur viktig denna förståelse är för nämndemännen då skuldfrågan ska bedömas samt straffutmätningen ska ske. Detta förebygger att viktiga aspekter faller bort vid bedömningen.
Mycket är alltså vunnet om nog med tid för en ordentlig överläggning för rätten är avsatt så att samtliga kan framföra sina argument och få förklaringar av rättens ordförande vad gäller de lagtekniska inslagen så att dom därefter kan avkunnas. Det är alltså av yttersta vikt att rättens ordförande förklarar den många gånger komplicerade juridiken vad gäller straffutmätningen för oss lekmannadomare.
Då jag är inne på tidsaspekten bör också framhållas hur viktigt det är med hur tidsåtgången beräknas för rättegången. Jag är mycket medveten om svårigheten för domstolen att göra denna beräkning – inte minst vad gäller de mindre målen kan tiden vara mycket svår att beräkna. Hur man än ser på saken vore det av betydelse om man kunde finna en rimlig metod för att beräkna målens längd så att inte tidsnöd uppstår i slutet av en rättegångsdag. Detta känns väldigt betydelsefullt, inte minst då ett antal s k småmål ska avhandlas under en dag.
Slutligen känns det angeläget att diskutera nämndemannaintitutionen som sådan. Från tid till annan har debatt uppstått om hur nämndemän bör utses samt om vi alls ska ha nämndemän i den dömande processen. Argument för och emot har framkommit. En del menar att det ska vara personer med juridisk utbildning som sköter rättstillämpningen samt att nämndemännen saknar förmåga att se de sammanhang som en juridiskt utbildad domare gör. Andra har försvarat nämnemännens roll i rättsprocessen, till dem ansluter jag mig.
Det är viktigt att folket, genom sina valda företrädare, har en kontroll över rättsväsendet. Förvisso har folket kontroll över rättsväsendet redan genom att man utser Riksdagen i allmänna val. Därigenom finns en demokratisk kontroll. Genom nämndemännen får medborgarna ytterligare en kontroll av rättsväsendet. Nämndemännen utses av de politiska partierna, de verkar helt oberoende av politisk påverkan men just genom att de utses av partierna ger de en legitimitet åt dömandet som jag menar skulle minska om vi enbart utsåg lagfarna domare. Då hade vi riskerat att ytterligare röra oss mot ett teknokratiskt samhälle som i realiteten styrs av experter inom olika samhällssektorer. Detta vore olyckligt och tendenserna syns redan här och var.
Det kan observeras att de högre tjänstemännen inom myndigheterna i allt ökad utsträckning sitter inne med faktakunskaper inom olika områden som sedan så att säga serveras i paketerad form till de folkvalda på ett sådant sätt att det ges små eller inga möjligheter att ändra ett förslag till beslut. Ofta spelar återigen tidsfaktorn in som en viktig komponent.
Utan att på något vis förminska de lagfarna i domstolarna, de gör ett utomordentligt arbete, menar jag att nämndemännen för in viktiga perspektiv vid bedömningen under en rättegång. Detta sker genom att nämndemännen kommer från alla sociala skikt i samhället och de bär med sig viktiga erfarenheter från livet, sin yrkesverksamhet samt all social interaktion de är och har varit en del av. Tillsammantaget utgör detta en viktig referensram då brottet ska bedömas samt kanske än viktigare, då straffutmätningen ska ske. Detta måste ju ses som något oerhört viktigt eftersom de som ska dömas för brott ju också kommer från alla sociala skikt i samhället. Legitimiteten av rättsprocessen stärks genom detta.
Dock måste kritiker av nämndemannainstitutionen ges rätt ur ett viktigt perspektiv. Jag tänker på rekryteringen av nämndemännen. Det är ingen hemlighet att nämndemännen rent åldersmässigt utgör en ganska åldrande skara. Med andra ord saknas det nämndemän i de något yngre åldersgrupperna. Det för dock för långt att i denna framställning fördjupa sig alltför mycket i problemet. Rent spontant kan man dock säga att det borde gå att lösa problemet genom att ge starka incitament vid rekrytering av yngre nämndemän i form av exempelvis bättre ersättning, rent generellt, samt genom att försöka öka intresset genom breda informationsinsatser som beskriver vad det innebär att vara nämndeman samt hur intressant det är. Detta borde, åtminstone på sikt, öka attraktiviteten för de yngre medborgarna. De ekonomiska incitameten är, som sagt, väldigt centrala i sammanhanget men det kan inte nog understrykas att informationsinsatserna i hög grad även bör rikta sig till arbetsgivare i samtliga branscher för att klargöra den stora betydelse det har för hela samhället om man har en positiv inställning till att underlätta för de arbetstagare som önskar tjänstgöra som nämnemän.
Min konklusion blir att vårt rättssystem kommer att bli ännu bättre om det implementeras en del enklare ordningsregler, vilka skisserats i inledningen av
artikeln, samt att tidsåtgången vid bedömningen ses över. Till detta ska läggas att vi förhoppningsvis genom olika åtgärder får en ökad andel yngre nämndemän. Tillsammantaget är jag övertygad om att samtliga åtgärder, både små och stora, kommer att medföra att vårt rättssystem blir väl rustat inför framtiden.
