”Rätt till liv kontra rättssäkerhet – om corona och asylsökande”
DEBATT – av Madeleine Käärik, jurist som jobbar med straffrätt, arbetsrätt och migrationsrätt.
Rummet är trångt. Min klient, tolk, handläggaren och jag sitter på en arms längd från varandra.
– Jag välkomnar dig här på Migrationsverket. Idag ska vi ha en asylutredning. Till dagens samtal har vi tolken som ska presentera sig själv…
– Hej, jag ska översätta allt som sägs i rummet…
Min klient vänder sig mot mig med en ängslig blick – vi alla ser och hör att tolken är knallförkyld. Efter en timme tar vi paus. Efter pausen får vi en ny tolk eftersom hon mått så dåligt så att hon inte orkat fortsätta. Min klient är orolig.
Min andra klient befinner sig på förvaret i Märsta, där det konstaterats coronavirus-fall. Det är där min klient och jag ska snart träffas. Arbetet med att företräda och tillvarata klientens rättigheter på bästa möjliga sätt måste göras.
Jag ställer mig undrande om det är proportionerligt – med hänsyn till de förvarstagnas liv och hälsa – att hålla de som är friska inlåsta på förvar där smittan eventuellt sprider sig. Normalt i Märsta är det ca 20 personer som delar på ett begränsat gemensamt utrymme på varje avdelning. Vore det inte humant att de flesta i dagens läge skulle ställas under uppsikt istället?
Flera klienter ringer mig och frågar om handläggningen av deras ärenden. Malmö ställer in asylutredningar. Stockholm kämpar för att verksamheten ska fortgå som normalt. Migrationsverket informerar löpande på sin webbsida om att de följer de aktuella rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten. Asylsökande hyser hopp om att verksamheten skall fortsätta – och det under former som inte skulle riskera vara hälsofarliga…
Asylutredning hålls på Migrationsverket. Traditionellt skall alla deltagare träffas där på plats. Där berättar sökande med egna ord om sina skäl, presenterar sin bevisning och svarar på handläggarens frågor. Det är en del av en rättssäker prövning av ansökan om skydd. Kravet på muntlighet i ett asylärende är helig. Så ska det vara, och vi är stolta över att vi har det i Sverige. Även i denna stund fortsätter man med fysiska möten vid asylutredningar.
De nya lokalerna i Sundbyberg är mycket väl utrustade och anpassade för att genomföra utredningar via video eller telefon. Ordningsvakten kan hjälpa sökanden till utredningsrummet där alla deltagare kan vara digitalt närvarande som på en video-konferens. Förvaltningsrätten håller sina muntliga förhandlingar i förvarsärenden på detta sätt. Det är rättssäkert. Även polisen arbetar på samma sätt – som får anses både lyckat och välbeprövat. Vi lever numera i ett digitaliserat samhälle. Det kan vara en lösning.
Även andra tänkbara lösningar finns… Man kan fundera på att temporärt återgå till den gamla modellen när det offentliga biträdet hade ett sammanträffande med sin klient före utredningen. En omfattande inlaga om varför han eller hon söker om asyl skickades till migrationsverket. En mycket kortare kompletterande intervju hölls därefter på verkets lokaler… Vid minskad tidsåtgång kanske skulle man nu kunna hålla sammanträffanden i större lokaler som möjliggör säkerhetsavstånd mellan deltagare?
Ingen av oss vill att paniken som en svart dimma täcker över landet. Vi önskar att processen ska fortsätta vara rättssäker, men priset för det skall inte vara risk för hälsan eller människoliv. Livet är en ovärderlig gåva; rätt till livet skall vara något som väger tyngre.
