Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Olagligt men inte straffbart – brister i det straffrättsliga skyddet för våldsutsatta barn”

Debatt
Publicerad: 2021-11-19 12:03

DEBATT – av Advokat Camilla Orefjärd, tidigare barnrättsjurist på BRIS, med särskilt fokus på vålds- och sexualbrott mot kvinnor och barn, våld i nära relation och hedersbrott.

Den 20 november är det 32 år sedan barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling och i många länder världen över uppmärksammas och firas därför den 20 november som den stora barndagen.

Under de tre årtionden som förflutit sedan dess har stora framsteg gjorts när det kommer till barns mänskliga rättigheter. Barns rättsliga position och synen på barn som egna rättighetsbärare har flyttats fram och ett tydligt exempel på detta är att barnkonventionen sedan 1 januari 2020 är implementerad i svensk lag. Det har bland annat även införts ett särskilt barnäktenskapsbrott och så sent som i somras togs ytterligare ett steg i rätt riktning i syfte att stärka barnrätten då barnfridsbrottet trädde i kraft. Det är nu straffbart att utsätta barn för att bevittna vissa brottsliga gärningar i en nära relation, till exempel vålds- och sexualbrott. Barnrättsperspektivet i svensk lagstiftning har genom åren stärkts, men mycket arbete kvarstår.

Barnkonventionen slår i artikel 19 uttryckligen fast att barn har rätt att skyddas mot alla former utav våld. Artikeln lämnar inte utrymme för någon grad av legaliserat våld mot barn. FN:s barnrättskommitté är även tydlig med att inget våld mot ett barn är motiverat. Trots detta är det straffrättsliga skyddet för våldsutsatta barn inte heltäckande i svensk lagstiftning. Våld mot barn är särskilt eftersatt i förhållande till bestämmelserna i barnkonventionen.

Barns rätt att skyddas mot alla former utav våld medför att faktorer som frekvens, skadornas svårighetsgrad eller huruvida våldet var avsiktligt eller inte saknar betydelse.

Såväl barns rättigheter enligt barnkonventionen som agaförbudet i föräldrabalken omfattar fler former av våld än vad de straffrättsliga bestämmelserna för misshandel i brottsbalken gör. Det innebär att vissa former av våld inte räknas som ett brott enligt brottsbalken och kan därmed inte lagföras. Våldet är alltså olagligt men inte straffbart. Det lagstiftade skyddet för barn som utsätts för våld innefattar enbart de former av våld som skulle innebära straffbarhet om det riktades mot en vuxen. Lagen tar inte tillräcklig hänsyn till att barnet befinner sig i en särskilt utsatt situation och dess beroendeställning i förhållande till föräldern.

Våld förknippas ofta med fysisk och avsiktlig skada, men det finns olika former av våld och forskning visar [1] att andra former utav våld är minst lika skadliga som det fysiska våldet.

Psykisk misshandel är också våld mot barn. Detta måste uppmärksammas mer och lagföras därefter. Det finns dock flera brister och utmaningar med dagens lagstiftning. Psykiskt våld lämnar inga synliga fysiska skador och är därmed svårare att upptäcka. För att vara straffbart som misshandel enligt dagens lagstiftning ställs krav på medicinska effekter, till exempel neuros eller chock.

Justitiedepartementet gav i slutet på oktober i år hovrättsrådet Viveca Lång i uppdrag att lämna förslag på hur det straffrättsliga skyddet mot psykiskt våld kan stärkas. Det är positivt att straffansvaret för psykiskt våld ska ses över i syfte att stärka skyddet för den utsatta. Min förhoppning är att detta uppdrag leder till förändringar och förbättringar särskilt vad gäller det straffrättsliga skyddet för barn.

Våld mot barn har en vidare definition i barnkonventionen än i befintlig straffrättslig lagstiftning i Sverige. Genomslaget för barnets bästa i brottmål är idag därmed begränsat. I egenskap av målsägandebiträde samt särskild företrädare för barn ser jag brister i lagstiftningen, men även i själva rättstillämpningen. Många åtal ogillas trots det faktum att den tilltalade vidgått att hen utövat våld. Detta på grund av att domstolen bedömer att den vuxne inte haft uppsåt att skada barnet, att den vuxne varit i en pressad situation eller att våldet faller inom tillsynsansvaret. Ett annat vanligt skäl som anförs är att våldet inte orsakat barnet smärta. I dagsläget råder ett tydligt vuxenperspektiv i brottmål, barn ges inte likvärdigt straffrättsligt skydd mot våld som en vuxen ges. Det ställs i princip samma krav på ett barn som en vuxen vad gäller till exempel förmåga att beskriva smärta.

Föräldrarätten är enligt tradition mycket stark i svensk lagstiftning. Det råder idag en obalans där vuxna har ett övertag just utifrån det faktum att de är vuxna. Barnets utsatthet förstärks i ett system som inte är anpassat för barn och där rådande lagstiftning och attityder i samhället leder till att vuxnas ord väger tyngre än barnets upplevelser.

Det nuvarande straffrättsliga skyddet för våldsutsatta barn är svagt och bristfälligt. Samhället måste tydligare markera att våld mot barn – i alla dess former – är oacceptabelt. Definitionen av våld mot barn i svensk lag bör regleras för att bättre överensstämma med barnkonventionens. Det bör införas en särskild bestämmelse om misshandel mot barn i brottsbalken, smärtrekvisitet måste bort och dessutom måste psykiskt våld mot barn också bli straffbart.

Trots att barnkonventionen har implementerats i svensk lag saknar Sverige fortfarande effektiva och barnanpassade rättsmedel för att utkräva sina rättigheter, därför är det viktigt att Sverige även tar sitt ansvar och skriver under det tredje tilläggsprotokollet som ger barn möjlighet att lämna in klagomål vid kränkningar av sina rättigheter till FN:s barnrättskommitté. Barns ställning som rättighetsbärare behöver stärkas och barn måste få upprättelse när deras rättigheter kränks.

Lagstiftningens utformning idag måste förstärkas och få ett tydligare barnrättsperspektiv. Detta saknas idag. Därtill behöver rättsprocessen ses över och barnanpassas. I dag är det anmärkningsvärt få anmälningar som leder till åtal och när åtal trots allt väcks är det oproportionerligt få fällande domar.

Ett samhälle som lever upp till barns mänskliga rättigheter är ett hållbart och rättssäkert samhälle. Sverige har en lång väg kvar innan varje barns lika värde erkänns. Barn måste ges ovilkorlig rätt att skyddas mot alla former utav våld – lägre ambitionsnivå än så får Sverige aldrig ha.

Fotnot:

(1) Barn som upplever pappas våld mot mamma – vad säger forskningen? – Nr 04 – 2007 – Nordisk sosialt arbeid – Idunn


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se