DEBATT – av Katrin Björklund, advokat och delägare, Nordström Advokater.
Olaga förföljelse kallas i dagligt tal för stalkning och innebär att en gärningsperson begår upprepade brottsliga handlingar mot en och samma person. Straffregleringen finns i Brottsbalken 4 kap. 4 b § och trädde i kraft den 1 oktober 2011. Bakgrunden till regeländringen var den s.k. ”Stalkningsutredningen” som tillsattes redan i juli 2006, Dir 2006:84. Utredningen överlämnade i oktober 2008 betänkandet ”Stalkning – ett allvarligt brott” (SOU 2008:81), vilken senare ledde fram till prop 2010/11:45 med just namnet ”Förbättrat skydd mot stalkning”.
Brottet olaga förföljelse är utformat på samma sätt som brotten grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning. Grundtanken är alltså att om en gärningsman begår upprepade brottsliga handlingar mot en och samma person så ”höjs detta upp” till att ses som ett strängare brott – här då benämnt olaga förföljelse. Syftet med införandet av detta brott var detsamma som då brotten grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning infördes 1998 dvs. att markera det särskilt straffvärda i en långvarig och upprepad kränkning av en person genom en serie i och för sig straffbelagda men ofta var för sig relativt lindriga gärningar. Straffskalan på det sammanlagda brottet är tänkt att ligga högre än den totalsumma som de enskilda brotten sedda för sig skulle leda till.
Med begreppet olaga förföljelse menas alltså att en gärningsperson begår upprepade brottsliga handlingar mot en och samma person. De brottsliga handlingarna måste enligt lagen bestå av ett eller flera av följande i lagen specifikt uppräknade brott; misshandel, olaga tvång, olaga hot, hemfridsbrott eller olaga intrång, ofredande, sexuellt ofredande, skadegörelse eller försök till skadegörelse, överträdelse av kontaktförbud. Där då vart och ett av brotten ska anses vara en del i en upprepad kränkning av den utsattas integritet.
Men tänk er då situationen att ni utsätts för en lång rad upprepade kränkningar av er integritet genom att gärningspersonen löpande polisanmäler er för brott som ni ej begått, initierar orosanmälningar till sociala myndigheter rörande exempelvis era gemensamma barn och dessutom löpande väcker enskilda åtal mot dig i domstol. Detta om något är ju en extrem kränkning av din integritet att hela tiden behöva bemöta och försvara grundlösa anklagelser. Men utgör detta en olaga förföljelse? Nej, inte om man ser till den uppräknade brottskatalogen och inte ser på anmälningarna som ett ofredande (vilket i och för sig skulle kunna vara möjligt). Av någon anledning har man alltså valt att inte ta med brotten falskt/obefogat åtal, falsk/obefogad angivelse eller falsk beskyllning i katalogen av möjliga brott som i sig skulle kunna utgöra ett led i en olaga förföljelse.
Varför är det då så? Ja, jag har läst på och försökt förstå tanken bakom detta men gör det helt enkelt inte. Ingenstans i förarbetena till införandet av brottet olaga förföljelse kan jag hitta något tydligt resonemang kring varför och av vilka skäl just dessa brott ej skulle kunna utgöra ett delbrott i en olaga förföljelse. Det noterades i propositionen att som utgångspunkt ska den särskilda straffbestämmelsen omfatta sådana brottstyper om de ”typiskt sett ingår i ett förföljelsebeteende”. Det noterades att det finns andra brottstyper som visserligen kan ingå i den samlade brottsligheten men som sedda för sig antingen framstår som påtagligt allvarligare eller som väsentligen syftar till att skydda ett annat intresse än den enskildes personliga integritet varför dessa inte ansågs skulle ingå, exempelvis vissa förmögenhetsbrott. Särskilda resonemang fördes sedan kring exempelvis skadegörelsebrott, som ofta är ett led just i trakasserier (klottra på fasader, dörrar etc.) men kanske inte i ett klassiskt fridskränkningsbrott. Men jag saknar ett uttryckligt resonemang kring denna typ av brott dvs. brott där man använder rättsväsendet för att trakassera en person. Varför ingår dessa inte?
Jag har även försökt att ”lyfta blicken” och se till lagens syfte, men inte heller på detta sätt kan jag riktigt förstå tankegången. Antingen har man helt enkelt missat att även dessa brottstyper skulle kunna användas för detta löpande systematiska ändamål, eller så finns det en tanke som inte klart och tydligt framgår av förarbetena. Möjligen är det att dessa brottstyper har ett delvis annat skyddsintresse än de brott som medtagits i brottskatalogen. Men likväl är det en enorm kränkning att löpande anmälas och/eller åtalas för brott. Möjligen är det även så att de förenklingar kring sättet för att göra en polisanmälan, att väcka talan i domstol etc, (vilket blivit en följd av den generella IT-utvecklingen i samhället, särskilt under covidpandemin) också öppnat möjligheter att använda systemet på ett sätt som inte riktigt kunde förutses som vid stalkinglagstiftningens tillkomst för snart tolv år sedan.
Till detta ska avslutningsvis läggas att detta blir extra problematiskt eftersom Polis och åklagare många gånger kan uppleva dessa brott jobbiga att utreda – de riskerar ju inte sällan att i sin tur anmälas för eller enskilt åtalas för t.ex. tjänstefel då personer som använder rättsväsendet i trakasserande syfta ofta har ett visst rättshaveristiskt beteende. Ofta hamnar ärendena därför i högen av surdegsärenden att ta tag i vid tillfälle vilket lätt leder till att enskilda gärningar hinner preskriberas, eftersom var och ett av brotten preskriberas för sig. Kontaktförbud kan rimligen inte användas för att förhindra fortsatta anmälningar eller väckta åtal. Det omfattas ju inte av uppräknade sätt att ”ta kontakt” i den mening som lagen om kontaktförbud stipulerar. Även detta regelsystem sågs ju över i samband med Stalkningsutredningen där bl.a. infördes möjligheten till elektronisk övervakning av efterlevnad av ett kontaktförbud, men där detta något mer okonventionella sätt att ”ta kontakt” inte synes ha uppmärksammats närmare heller i detta avseende.
Så summa sumarum har vi idag ett system där personer som väljer att trakassera – eller ”stalka” – andra personer (ofta närstående eller personer de har eller har haft någon form av en relation med) lättare verkar kunna komma undan med detta och tillåtas fortsätta år efter år om de väljer att stalka genom att använda rättsväsendet. Det kan väl aldrig ha varit tanken när brottet olaga förföljelse infördes?
Nej, se över detta system skyndsamt. Skydda de som behöver skyddas! Och när man då ser över detta regelsystem, se samtidigt gärna över följande: Behöver man särreglera möjligheten för domstolar att ogilla ett väckt åtal utan utfärdande av stämning så som uppenbart ogrundat vid just enskilda åtal? Är det verkligen den rubricering av gärningen som den som väcker enskilt åtal använder som ska få styra om prövningstillstånd ska krävas i hovrätt eller ej. Möjligen borde enskilda åtal ha särskilda regler om prövningstillstånd. Bör man införa en möjlighet för den som det väcks ett enskilt åtal mot att kunna få ersättning för ombudskostnader även i en situation där åtalet tillslut ogillas utan att stämning utfärdas (och där alltså någon offentlig försvarare aldrig utses)? Inte sällan har ju ett ogillande på handlingarna föregåtts av en omfattande skriftväxling mellan den åtalande parten och domstolen, som den mot vilken det enskilda åtalet har väckts kan känna ett behov av att löpande följa och ta del av. En kostnad som denne i dagsläget ej har någon möjlighet att få ersatt.
Och som en domare noterat i en dom där man exekutivt nog ogillade ett antal enskilda åtal av detta slag utan utfärdande av stämning ”XX försöker använda domstolen för att trakassera YY. Det är inte något som en domstol bör medverka till. Samtliga gärningar är uppenbart ogrundade och åtalet ska i sin helhet ogillas utan att stämning utfärdas.” En dom som stått sig instansordningen igenom. Dessvärre är inte alla domstolar lika exekutiva i sitt beslutsfattande.
