Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Ökade advokatkostnader beror på fler och större utredningar”

Debatt
Publicerad: 2021-05-11 10:46

DEBATT – av Advokat Martin Orler & Advokat Gustaf Linderholm

Riksrevisionen ska utreda ökade advokatkostnader. Utgiftsposten för rättsliga biträden ska ha ökat från ca 1 miljard år 2010 till 1,8 miljarder år 2020. En ökning på 80% på 10 år låter ju onekligen mycket.

Den 4 maj sändes också ett avsnitt av Veckans brott om detta. Inslaget i Veckans brott som sändes på SVT handlade om ”skenande advokatkostnader”. Det kommer möjligen inte som en stor överraskning att rapporteringen medför att brottmålsadvokater har synpunkter på den bild av advokater och advokaters ersättning som målas upp. I synnerhet den bild som gavs i SVTs program där man slår ihop frågorna om advokater som agerar klandervärdigt med statens ökade kostnader för rättsliga biträden. Att knyta samman dessa frågor är att blanda äpplen med päron.

En av en advokats huvudsakliga uppgifter är att ”verka för sakens rätta belysning”. Det är precis vad vi tänkte göra nu.

Först och främst. Den här artikeln skrivs inte i syfte att försvara advokaters ersättningar. Vi vill klargöra att bilden som ges är missvisande, men framför allt skriver vi detta med syfte att upprätthålla allmänhetens förtroende för advokater och advokaters ställning i en rättsstat.

Advokatens oberoende och inflytande är det första som nedmonteras i stater som rör sig bort från demokrati och rättsstatliga principer. Det har historien visat, men det pågår än i dag i länder som Turkiet, Iran m.fl. En auktoritär stat som förtrycker sitt folk vill givetvis först göra sig av med jobbiga advokater som ifrågasätter den.

Det är direkt farligt för ett samhälle när en felinformerad opinion vänds mot dem som har i uppgift att skydda folket mot statliga övergrepp. Det är därför av särskild vikt att man också ger hela bilden, även om man givetvis ska granska oss och aldrig acceptera överdebiteringar eller andra felaktigheter. Om information tas ur sitt sammanhang riskerar detta att underminera förtroendet för advokatkåren. På sikt riskerar detta att försämra rättssäkerheten och leda till att advokaters insyn och inflytande i rättsprocessen minskar. Så även intresset för att utbilda sig och verka som advokat inom humanjuridiken. De som förlorar på detta är inte staten utan vi, folket.

Statens utgifter skall självfallet alltid granskas. Gustav Möller tillskrivs ofta citatet ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.”. I slutändan handlar statens utgifter om vad som händer med våra skattepengar. Att granska och kontrollera statens kostnader för att minska svinn och försummade skattepengar är bra och ska göras inom statens samtliga kostnadsområden, till exempel sjukvård och skola. Vi advokater har också ett ansvar att göra rätt för oss och tilldela disciplinära straff eller utesluta de advokater som inte gör det.

När allmänheten läser om skenande advokatkostnader, gangsteradvokater eller att en advokat ”får en miljon”, vilket publicerades för snart ett år sedan i Expressen angående Tishko Ahmeds advokats ersättningsanspråk, kan den lätt få uppfattningen att girighet är den egentliga drivkraften för brottmålsadvokater samt att brottmålsadvokater är tvivelaktiga figurer. Så är icke fallet. Om drivkraften hade varit att tjäna stora pengar så är brottmål eller humanjuridik sannolikt det minst lukrativa vägvalet för en advokat. Advokater som arbetar med offentliga uppdrag arbetar sannolikt med den lägsta timtaxan av alla advokater.

Att det finns personer inom alla yrkeskategorier, advokater inkluderat, som tar genvägar, begår regelbrott eller är olämpliga av andra skäl är självklart. Antalet advokater som varnas eller utesluts är dock mycket litet i förhållande till antalet verksamma advokater i Sverige. Faktum är att antalet disciplinanmälningar mot advokater minskade med 25% mellan år 2000 och 2019 samtidigt som antalet advokater ökade med 73 % under samma period. År 2020 uteslöts 3 advokater och 54 tilldelades en varning, av totalt drygt 6000 advokater (0,095%).

Riksrevisionen ska nu alltså genomföra en utredning om ökade kostnader för offentliga försvarare de senaste 10 åren.

Utgiftsposten för offentliga försvarare har som sagt ökat från ca 1 miljard år 2010 till 1,8 miljarder år 2020. En hög siffra kan tyckas vid första anblick. Att kostnaderna ”nästan fördubblats” på 10 år, som SVT påstår, är i och för sig riktigt räknat i kronor och ören, men uppgiften är missvisande.

Timkostnadsnormen, alltså den timpenning vi advokater i normala fall tillämpar vid uppdrag som offentlig försvarare, var 1 134 kronor per timme år 2010 (exkl. moms). År 2020 var den 1 404 kronor per timme (exkl. moms). Detta innebär alltså en höjning av timarvodet med ca 24% på 10 år, eller i snitt 2,4 %-enheter per år. Som jämförelse har Konsumentprisindex har stigit med drygt 10,5% under samma tid.

I antal debiterade timmar räknat kan det förenklat uttryckas som ca 882 000 timmar under året 2010 jämfört med 1 282 000 timmar under året 2020. Visserligen en ökning med ca 45 % på 10 år, men inte närmare 100% som det kan verka vid en snabb anblick.

Men varför ökar arbetstimmarna för offentliga försvarare? Enligt Riksrevisionen beror de ökade kostnaderna bl.a. på att försvarare förordnas i ett tidigare skede under förundersökning idag samtidigt som brottmålen har blivit större och mer komplexa. Att försvarare förordnas i ett tidigare skede beror dels på att Sverige har fått kritik för att vi förordnar försvarare för sent i förundersökningar, dels på att våra brottsutredande myndigheter har fått mer resurser att utreda brott. Detta utgör sannolikt de mest framträdande orsaken till högre kostnader för rättsliga biträden i brottmål.

Regeringens budgetförslag för relevanta myndigheter och domstolar under budgetåren 2010 och 2020 var följande:

Som synes har kostnaderna för brottsutredande myndigheter och domstolar ökat under samma period. Jämfört med kostnaderna för offentliga försvarare verkar myndigheternas budgetanslag ha ökat i jämförbar utsträckning.

Så länge vi är överens om att mänskliga rättigheter är någonting bra och att alla har rätt till en rättvis rättegång och tillgång till ett försvar (eller målsägandebiträden och särskilda företrädare för barn i brottmål) så kommer kostnaderna för offentliga försvarare och andra rättsliga biträden i brottmål också öka i takt med att brottsutredande myndigheter tillförs mer resurser och därmed kan utreda fler brott. Det är oundvikligt


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se