”Ojämlikheten och det anonyma (utländska) kapitalet – och coronan”

DEBATT – av Peter Sundgren, skattejurist och redaktör för WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS.

Rubriken pekar på två av vår tids mest mest brännande samhällsproblem. Ojämlikhetens återkomst, som har kunnat observeras i stort sett överallt sedan 1980-talet, tillhör en av de mest oroväckande strukturella förändringar vi står inför idag. Enligt OECD är Sverige det land där ojämlikheten ökar snabbast. Och när det gäller det anonyma utländska kapitalet dvs alla de tillgångar som hemlighålls runt om i världen är detta också något som hela tiden tilltar i en skrämmande omfattning.

Ambitionen att motverka den tilltagande ojämlikheten i vårt land, och framförd i högtravande retorik, står högt på den nuvarande regeringens agenda. Och inskriven som punkt 4 av 73-punktsprogrammet. Men regeringens faktiska lagstiftningsåtgärder under senare tid har tvärtom kommit att öka de ekonomiska klyftorna. Den mest uppmärksammade åtgärden under senare tid har varit avskaffandet av av värnskatten sedan årsskiftet. Debatten i övrigt handlar huvudsakligen om egendomsskatter och skatt på kapitalinkomster. I dessa frågor råder dock avsevärda politiska motsättningar och lett till att de har grävts ned i diverse utredningar. Innehavare av svenska aktier kan i stället glädjas åt ytterligare sänkt bolagsskatt och därmed höjda utdelningar. 3:12are kan kanske också se fram emot en ytterligare uppluckring av beskattningen och om de för ut sina vinster till utlandet genom finurliga skatteupplägg kan de – vilket de kunnat göra under 36 års tid – fortsätta att skratta hela vägen till banken. Detta sistnämnda kan de direkt tacka regeringen för sedan den spolat ett förslag om s.k. exitskatt som skulle stoppa denna årliga miljardskatteflykt.

Ett ytterligare exempel på det internationella skatteområdet som tydligt illustrerar olikabehandlingen av rika och fattiga är det som gäller beskattningen av utlänningar som arbetar i Sverige. Sålunda aviseras i höstbudgeten att utländska medborgare, bara de tjänar mer än två basbelopp i månaden, vilket motsvarar en årsinkomst på drygt 1.1 miljon kr om året, skall betala skatt på endast 75% av sin löneinkomst även under ett fjärde och femte året av sin vistelse i Sverige. I just det löneinkomstskiktet blir skattesänkningen inte mindre än 150 000 kr per år eller 750 000 kr över en femårsperiod. Denna s.k. expertskatt, som ursprungligen var avsedd att omfatta endast för vårt näringsliv attraktiva och kompetenta utländska ”experter” och ”nyckelpersoner” m.fl. kan alltså enligt ovan utnyttjas av varje utländsk inkomsttagare – särskilt har den kommit att utnyttjas av utländska ishockey-/ fotbollsproffs och dreras tränare – bara de har tillräckligt hög lön. Det finns inte heller någon cap på denna typ av skattelättnad. Utländska börsbolagschefer i Sverige med tiotals miljoner i lön får därmed skatterabatter med vad som också är miljonbelopp varje år.. Samt förmånsfria hemresor för familjen två gånger om året, skattefria ersättningar för barnens skolgång samt resorna till och från Sverige när tjänsten tillträds och avslutas. Om lönen tas ut före eller efter det att experten tar bosättning i Sverige, utgår skatt med 75% på den för utlandsbosatta gällande SINK-skatten på 25% dvs. en skattesats på endast18.75%. I vissa fall när en förskottsbetalning görs kan med tillämpning vidare av skatteavtal med det land där experten är bosatt skatten i Sverige nedbringas till noll! Om experten ifråga bildar bolag och fakturerar sina tjänster kan beskattningen i dessa sammanhang ytterligare ’finjusteras’. En ytterligare förmån med expertskatten är att arbetsgivaren bara behöver betala arbetsgivaravgifter på 75 % av lönebetalningarna.(Skatteverket har inga siffror på hur mycket expertskatten kostar den svenska statskassan. Svcenskt Näringsliv har uttryckt tillfredsställelse med utvidgningen av expertskatten men vill gå ännu längre.

Som kontrast till vad gäller alla nämnda utländska höginkomsttagare meddelas däremot vidare i höstbudgeten att utlänningar med vad som regelmässigt är låga inkomster som exempelvis fattiga thailändska lingonplockare som under kortare tid – mindre än sex månader – tar jobb i Sverige måste börja betala svensk skatt på sina bruttolöner fr.o.m. nästa år, något de tidigare varit befriade ifrån.

The World Inequality Report pekar på att beskattning, särskilt progressiv beskattning, är ett effektivt medel för att motverka ojämlikhet och skriver: ”Progressive tax rates do not only reduce post-tax inequality, they also diminish pre-tax inequality by giving top earners less incentive to capture higher shares of growth via aggressive bargaining for pay rises and wealth accumulation”. Vad gäller Sverige är det också intressant att ta del av vad rapporten säger om arvsskatter: ”It is also worth noting that inheritance taxes are nonexistent or near zero in high-inequality emerging countries, leaving space for important tax reforms in these countries”. Eller med andra ord, avskaffandet av arvsskatt i Sverige har varit ägnat att öka och permanenta ojämlikheten.

När det gäller det anonyma utländska kapitalets omfattning räcker det med att bara ta del av alla tidningsrubriker om bankskandaler om penningtvätt och skattefusk m.m. I siffror talar man om tusentals miljarder. För en mer väldokumenterad och fortlöpande redovisning kan hänvisas till Tax Justice Network. samt den nyutkomna boken ”Big Dirty Money:The Shocking Injustice and Unseen Cost of White Collar Crime” eller en doktorsavhandling från London School of Economics, ”Hidden Wealth”. Vidare i rapporten ”Tax Evasion and Inequality”(Technical Report, American Economic Review 2019) avslöjas genom bankläckor och mikro-data från Norge, Danmark och Sverige att ”0.01 procent av de rikaste hushållen undviker att betala ca 25 procent av sin skatt”. Hemlighållandet av tillgångar i utlandet och annan korruption har t.o.m. lett till att undersökande journalister och visselblåsare har blivit brutalt mördade. Som exempelvis Sergej Magnitsky i Ryssland och Daphne Caruana Galizia i just Malta.

The World Inequality Report pekar också på hur framväxten av hemlighetsfulla skatteparadis runt om i världen har skjutit i höjden sedan 1970-talet. Vad som därvid måste särskilt poängteras är ju hur allt det anonyma kapitalet som hemlighålls i dessa stater snedvrider och undervärderar beräkningen av den faktiska ojämlikheten. I avsaknad av kännedom om dessa enorma hemlighållna tillgångar måste ju ojämlikheten i de länder där ägarna bor vara betydligt större. I synnerhet som dessa ägare uteslutande utgörs av den förhållandevis mycket lilla sektor av befolkningen som finns i toppen av inkomst- och förmögenhetsskalan. Det finns ju inga ’vanliga jobbare’ som har hemliga konton utomlands! Att mäta de ekonomiska klyftorna utan att ta hänsyn till det utländska anonyma kapitalet ger således en felaktig och undervärderad bild av ojämlikheten.

Ansträngningar görs förvisso för att skapa insyn i vilka personer som är ”the beneficial owners”, de verkliga ägarna, bakom alla holding- och skalbolag, truster och fonder m.fl. runt om i världen men detta motarbetas frenetiskt och framgångsrikt av många länder, inte minst USA men även stater i Europa, särskilt de som ingår i ”the axis of tax avoidance”, Storbritannien, Nederländerna, Schweiz, Luxemburg, Malta och Cypern.

När det gäller att skapa insyn i det internationella finanskapitalet är det också intressant att jämföra vår regerings vältalighet med dess åtgärder i praktiken. Inför parlamentsvalet i EU 2018 stod således Magdalena Andersson och Stefan Löfven hand i hand på valaffischerna och bedyrade hur man med krafttag skulle avslöja alla utländska skatteskojare. Men nyligen lade man in sitt veto mot ett Kommissionsförslag som skulle tvinga multinationella företag att offentligt redovisa sina utländska dotterbolags vinster och skattebetalningar (Country-by-Country reporting). Vidare, när ett förslag nyligen lades fram om att alla skattekonsulter/revisorer m.fl. skulle rapportera sina aggressiva skattearrangemang i Sverige till skattemyndigheterna kastade regeringen också in handduken efter ilskna protester från företrädare för skatteplaneringsindustrin. Föreningen

Auktoriserade Revisorer meddelade att förhindrandet av detta förslag utgjorde deras främsta näringspolitiska bedrift under de senaste trettio åren!

Man behöver dock inte avvakta tvingande EU-direktiv för att driva kampen mot internationell skatteflykt, skattefusk och hemlighållande av utländska tillgångar. Detta kan beslutas helt unilateralt av den svenska riksdagen! Särskilt befogat är detta vad avser de mest beryktade skatteparadisen i vår omvärld. Investeringar och affärer i dessa jurisdiktioner har ju aldrig några genuina kommersiella motiv utan bedrivs uteslutande av skatteskäl och för att undgå upptäckt och andra former av regleringar.

En åtgärd kunde vara att, utöver vad som redan skett beträffande vår s.k CFC-lagstiftning, införa fler ’svarta listor’ med restriktioner avseende investeringar i skatteparadisen.

I USA för ett antal år sedan tillgrep man en så drastisk åtgärd som att hota Caymanöarna att man skulle vägra amerikanska företag avdrag för kostnader för arrangemang av bolagssammanträden, seminarier och andra jippon på Caymanöarna – en för deras hospitalitysektor mycket lukrativ verksamhet – om de inte öppnade sina bankvalv!

Och att i dagens internationella finansvärld fortsatt låta räntebetalningar från Sverige till långivare i alla skatteparadis och länder med vilka vi saknar skatteavtal ske utan att ta ut källskatt framstår som att göra självmål i kampen mot alla skatteflyktsplanerare!

En åtgärd, som jag rekommenderat i annat sammanhang för att skapa ytterligare transparans vad gäller förekomsten av utländska tillgångar, är att göra som i Spanien – införa skyldighet för medborgare med större förmögenheter utomlands att årligen deklarera dessa – med höga böter för dem som bryter häremot.

Särskilt angeläget är vidare att få insyn i de mycket stora belopp som ligger i utländska hemlighetsfulla truster och stiftelser vilka svenskar numera helt gåvoskattefritt kan bilda utomlands. (Något som uppges vara populärt i vissa skatteflyktsplanerarkretsar.)

Ett ytterligare åtgörande som borde övervägas är att, såsom gäller i USA, komplettera den visselblåsarfunktion som redan finns hos såväl Finansinspektionen och Skatteverket med att låta visselblåsaren få del av de böter eller skatter som de nämnda myndigheterna drar in på grund av visselblåsarens avslöjanden. Nyligen rapporerades att den amerikanska finansinspektionen, Securities and Exchange Commission, SEC, till en enskild och anonym person betalat ut en rekordsumma på 114 miljoner dollar (!) avseende en del av de böter som SEC i ett visst ärende dragits in för brott mot de amerikanska finansmarknadsreglerna.

Jag har tidigare skrivit en rapport med ytterligare ett dussintal åtgärder som unilateralt och enkelt skulle kunna införas för att motverka skattebedrägeri och hemlighållanden m.m. när det gäller utländska affärer och investeringar.

Vi lever i en värld och i en tid som hotas av en ekonomisk härdsmälta av aldrig tidigare upplevda proportioner. Och samtidigt som företagsnedläggningar, arbetslöshet och fattigdom sprider sig som en gräsbrand rapporteras hur de rika i samhället fortsatt att höja sina förmögenheter i coronans spår. En del miljardärer i USA har nervöst börjat ana oråd över den galopperande ojämlikheten och t.o.m. själva begärt att få betala mer skatt! En av dem utbrast; ”högafflarna kommer”! T.o.m. påven Franciskus har lagt sig i debatten och beskyller alla skattefuskare för de brister som har uppstått i coronabekämpningen. I sin senaste encyklika ”Fratelli tutti” och i ljuset av världspandemin tillbakavisar han med en mycket frän retorik de förhärskande marknadsteorierna. Så här låter det: The marketplace, by itself, cannot resolve every problem, however much we are asked to believe this dogma of neoliberal faith. Whatever the challenge, this impoverished and repetitive school of thought always offers the same recipies. Neoliberalism simply reproduces itself by resorting to the magic theories of ”spillover” or ”trickle” – without using the name – as the only solution to societal problems….and does not resolve the inequality that gives rise to new forms of violence threatening the the fabric of society.”

Pandemin har helt förändrat vår värld. Splittring mellan länder och folkgrupper, protektionism och just ökande ekonomiska klyftor kastar mörka skuggor över våra samhällen och hotar själva demokratin. Våra nuvarande beslutsfattares halvkvädna retorik och hyckleri som bekymmerslöst fortsätter att bana väg för vulgära möjligheter för de rika i samhället att i denna situation springa iväg med kyrksilvret är helt oacceptabelt. Opinionsbildningen och motståndet häremot – och här står hoppet främst till våra unga generationer – måste sättas in med en helt annan kraft för att rädda framtiden för våra barn och barnbarn.