Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

“Obegripligt att döma sjuka för brott”

Debatt
Publicerad: 2020-01-20 11:03
Adam Danieli

DEBATT – av Adam Danieli, Jur. stud. och vice ordförande, Fria Moderata Studentförbundet

Endast den som kan beläggas med skuld ska dömas för brott. Detta är en grundläggande princip i svensk rätt och ett universellt uttryck för principiell rättvisa. Inget anständigt rättssamhälle använder sitt kraftigaste maktmedel mot den som inte har agerat klandervärt. 

Tyvärr tycks detta inte gälla alla i Sverige. Vi är unika i världen: Ingen annan rättsstat dömer allvarligt psykiskt störda människor för brott. Dementa, svårt kognitivt funktionsnedsatta eller psykotiska personer hör inte hemma på de åtalades bänk. Ett krav på tillräknelighet för att dömas för brott måste införas.

En tillräknelig person anses kunna förstå, styra och ta ansvar för sitt eget handlande. Fram till 1963 var detta ett krav för att kunna ställas till svars för brott i Sverige. När radikala idéer om brott och straff fick fäste i debatten på 60-talet kom dock detta att anses obsolet, och i den nya Brottsbalken utelämnades ett sådant krav. Undantag ansågs stigmatiserande; alla, även psykiskt störda, skulle ta ansvar. Idag vet vi mer om psykiska tillstånd och har tillgång till betydligt bättre behandlingsmetoder. Den märkliga ordning där människors olika ansvarsförmåga ignoreras istället för att bemötas måste förändras.

Varje person över 15 år, oavsett om denne är tillräknelig eller inte, kan i dag ställas till svars i svensk domstol. Finner domstolen att personen är skyldig, men lider av en allvarlig psykisk störning, är fängelse som straff sällsynt. Personen kan istället dömas till rättspsykiatrisk vård, som är ett frihetsberövande straff, eller böter. Den som i grund och botten inte kan ta ansvar för sitt eget handlande, och som exempelvis inte tillåts ingå avtal på egen hand, förväntas plötsligt ansvara för eget agerande vid brott. Det är orimligt.

Allvarligt psykiskt störda är också svåra att hantera i en rättsprocess. Domstolar är inte anpassade för psykologisk bedömning, och det är mycket svårt att säkerställa att den tilltalade faktiskt förstår vad som händer. För de advokater som företräder otillräkneliga personer råder stor osäkerhet kring vilka förväntningar som finns. Den höga rättssäkerhet vi tar för given i Sverige äventyras av att vissa människor inte säkert kan ta sin rätt tillvara. 

Införandet av ett tillräknelighetskrav har föreslagits i en lång rad utredningar, senast 2012. Domstolar, advokater och en stor del av den rättsvetenskapliga expertisen efterfrågade i samband med denna en ordning mer likt övriga västländer. Där behandlas inte mål med människor som ansetts otillräkneliga i domstol, utan vårdande insatser kopplas in vid behov. Ansvar kan i stället utkrävas av den som har personen i sin vård och därför bär det reella ansvaret. Detta vore en betydligt bättre ordning, men någon reform i Sverige verkar inte komma till skott.

Att bli dömd för brott kan ha förödande konsekvenser för en människa, även om inget fängelse döms ut. Utöver att behöva genomgå en tuff domstolsprocess riskerar man att förlora arbete, bostad och kanske rentav vårdnaden om sina barn. Även betydande skadestånds- och böteskrav kan drabba en person med mycket små möjligheter att ta ansvar för sitt eget handlande. Att hantera några av samhällets mest sårbara medlemmar på detta sätt är inte värdigt den svenska rättsstaten. Ett tillräknelighetskrav för att dömas för brott måste införas i Sverige. 


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se