Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Nämndemannakritikerna kastar sten från det egna juristglashuset”

Debatt
Publicerad: 2020-05-18 09:35

DEBATT – av Bengt Olof Dike, journalist och tidigare nämndeman i hovrätten

Nyligen rev hovrätten upp en livstidsdom för en 28-åring för ett bestialiskt dubbelmord i Sätra som i tingsrätten fällts för dem. Dock dömdes han till två och ett halvt års fängelse för andra brott.

Se där ett enda av ett stort antal fall, där juristdomare har kommit till helt skilda slutsatser. Utan någon statistik att luta mig emot – det finns nämligen ingen sådan från Domstolsverket eller Brottsförebyggande Rådet (BRÅ, blev svaret när jag nyligen ville sätta siffror på saken – vågar jag ändock påstå att siffran på ändrade domar i överrätterna är långt större än antalet ”nämndemannaskandaler”, som jurister kallar enstaka i medierna uppmärksammade frikännanden av främst våldtäktsmisstänkta personer.

Nu har två Centerstudenter, Julia Eriksson och Oskar Quarfort i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet (10/5) höjt yxan mot de påstådda skandalerna genom att haka på i jakten mot nämndemän, som den tidigare ordföranden i Advokatsamfundet, Bengt Ivarsson länge bedrivet, senast genom ett debattinlägg i Göteborgs-Posten (29/4). Även om ingen av debattörerna öppet har krävt, att nämndemannasystemet skall avskaffas helt, är deras underförstådda tanke denna.

Men om detta trots allt skall vara kvar, vill de urholka lekmannadomarnas inflytande genom att avskaffa den individuella rösträtten för dem som kritiseras. Centerstudenterna har bland annat stannat för att juristdomarens röst skall uppvärderas genom att i brottmål likställas med ”nämndemännens sammanvägda röst”. Såväl de som Ivarsson använder också termer om nämndemännen som att ”höja kvaliteten” på dem eller att någon skall sköta det som de kallar ”kvalitetskontrollen.”

Hur kvalitetskontrollerar man en människa av kött och blod och höjer vederbörandes ”kvalitet”? Förslaget att inte alla i en domstol skall ha lika rösträtt leder på ett omisskännligt, nästan faktiskt smått obehagligt, sätt också tankarna tillbaka i den politiska historien – innan demokratin fick fullt genomslag – för att uttrycka saken en smula drastiskt. Naturligtvis är skribenterna ute i goda avsikter när det gäller vårt rättsväsen. Men vägen dit går knappast genom att avskaffa nämndemannasystemet eller att reducera den enskilde lekmannadomarens betydelse i domstolen. Som såväl Centerns studenter som Bengt Ivarsson känner till och även påminner om, åtnjuter nämndemannasystemet ett grundmurat förtroende i det allmänna rättsmedvetandet, som inga enstaka ”skandaler” kan rubba. De är inte heller, som inledningsvis nämndes, många men tycks alltid bli flerdubblade i kritikernas ögon. Och kritikerna är av någon anledning alltid, utan undantag, jurister. Uppenbarligen känner sig flera av dem inte bekväma i nämndemännens sällskap. De borde ta till sig det ordföranden för NMR, Nämndemännens riksförbund, Linda von Beetzen, hade satt på pränt i Dagens Juridik den 11/5

Den höjda yxans kritiker bortser således från alla de fall, som verkligen inte kan räknas på handens fem fingrar utan kräver papper, penna eller digital kalkylator, där juristdomare har olika glasögon på sig – inte minst i brottmål. Ena dagen är den tilltalade dömd i tingsrätten för mord. Den andra dagen friad i hovrätten för mord!

Givetvis är åtminstone den erfarne advokaten Bengt Ivarsson väl medveten om denna alltid närvarande föränderlighet och därmed osäkerhet i domarna. Den visar ju med all önskvärd tydlighet, att inte heller utbildade jurister är fullfjädrade garanter för en hundraprocentig rättssäkerhet. Undertecknad har genom åren sett många rättsfall, där hovrätten har gjort en diametralt annan bedömning än tingsrätten och/eller kommit till märkliga avgöranden. Detsamma gäller förstås förvaltningsdomstolarna. Men aldrig tycks detta faktum uppmärksammas i debatten, bara ett eller annat felsteg av en enskild nämndeman som utlöser näst intill ett ramaskri av juristkritikerna.

Är det verkligen så konstigt att en eller annan nämndeman kommer till annan slutsats än juristerna?

Men, igen, kom ihåg att dessa lekmannadomare är få – i jämförelse med antalet jurister, som fäller där deras juristkolleger friat eller friar när underrättens jurister fällt.

Tråkigt bara att statistik över detta rättsväsendets inre juridiska liv sak Den hade annars förhoppningsvis lett till eftertanke och satt fingret på hur ett stort antal jurister inte sällan kommer till diametralt motsatta åsikter i sina domslut samt visat de verkliga proportionerna i rättsskipningen.

Låt oss inte kasta ut barnet med badvattnet. Kloka och livserfarna nämndemän är en tillgång och inte en belastning för rättsväsendet.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.