DEBATT – av Gunnar Strömmer, partisekreterare (M) och Karin Enström, ordförande i konstitutionsutskottet (M)
För lite, för defensivt, för sent. Nyligen presenterade regeringen direktiven till en ny grundlagsutredning – en leverans på den allra sista punkten i januariavtalet.
Men uppdraget i direktiven är för snävt, och nödvändiga reformer, bland annat för att stärka domstolarnas oberoende, dröjer ända till efter valet 2026. Här måste regeringen göra om och göra rätt.
Redan inför valet 2018 föreslog Moderaterna en ny grundlagsutredning, bland annat för att ta fram reformer för att stärka domstolarnas självständighet. Men vi lyfte även fram andra behov: att på vissa punkter stärka individens rättighetsskydd, att vässa lagrådet ställning och domstolarnas lagprövning samt att göra det svårare att ändra våra grundlagar.
Det dåliga med de direktiv som regeringen nu föreslår är inte vad finns med, utan allt det som inte finns med. Det är till exempel bra att utredningen ska lämna förslag på hur antalet domare i våra högsta domstolar kan grundlagsskyddas. Och det är bra att hitta sätt att göra systemet ”trögare” – idag är det alltför enkelt att ändra våra grundlagar.
Men en rad förändringar som på allvar skulle stärka domstolarnas oberoende exkluderas från utredningen. Det handlar inte minst om hur tillsyn och viktiga administrativa beslut kan flyttas från myndigheter som lyder direkt under regeringen till självständiga organ, till exempell ett fristående domstolsråd. Och direktiven fångar inget som handlar om underinstansernas oberoende, till exempel regeringens makt över chefstillsättningarna.
Utredningen ska enligt direktiven heller inte se på hur Lagrådets ställning och domstolarnas lagprövning kan stärkas – nyckelfrågor om Sverige ska stärka kontrollen av lagars förenlighet med grundlagen och andra högre normer.
Tyvärr har regeringen i direktiven också begränsat utredningen när det gäller förändringar ägnade att skydda vår demokrati. Det räcker inte att utreda undantag från föreningsfriheten för att förbjuda deltagande i terrororganisationer – ett sådant förbud bör för att vara verkningsfullt omfatta deltagande i varje form av våldbejakande organisation.
Och de brännande frågorna om omprövning av medborgarskap vid allvarliga brott mot staten, exempelvis terrorbrott, eller om någon förvärvat sitt medborgarskap genom mutor eller lämnande av falska uppgifter – det är frågor som överhuvudtaget inte tas upp. Trots att verkligheten talar starkt för det, folkrätten medger det och flera utredningar om medborgarskap har förordat det.
Moderaterna har även lyft fram att flera fri- och rättigheter bör stärkas, inte minst äganderätten och näringsfriheten. Men även generella frågor som i praktiken har stor betydelse för enskilda, som hur rättegångskostnader hanteras i rättsprocesser mot staten. Av detta syns dock inga spår i direktiven.
Till sist: Direktiven har dröjt i över ett år, och nu säger regeringen att förslag i viktiga delar inte kommer att kunna genomföras förrän tidigast efter valet 2026. Det är inte rimligt. Utredningen bör få en reviderad tidsplan och, om nödvändigt, tillföras extra resurser för att kunna lämna förslag som riksdagen kan ta ställning till på den här sidan valet 2022.
