Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Medborgerliga fri- och rättigheter måste försvaras under coronakrisen”

Debatt
Publicerad: 2020-03-24 11:04
Foto: Naina Helén Jåma / TT

DEBATT – av Axel Berglund, jurist och statsvetare

Svenska medborgares autonomi reduceras i en accelererande takt. I en demokrati är det är angeläget att beslutsfattare på ett godtagbart sätt kan motivera inskränkningar av grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Är inskränkningarna proportionerliga givet de resultat som förväntas uppnås? Vilka andra risker kan uppstå genom inskränkningarna?

Mötes- och demonstrationsfriheten får inskränkas i syfte att ”motverka farsot” (RF 2:24). Mot denna bakgrund får regeringen enligt ordningslagen föreskriva att allmänna sammankomster och offentliga tillställningar inte får hållas inom ett visst område, om förbudet är nödvändigt för att motverka epidemi. Med epidemi avses enligt förarbetena inte spridning av mindre allvarliga smittsamma sjukdomar utan samhällsfarliga sjukdomar och sjukdomar som är anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen. På basis av en hemställan från Folkhälsomyndigheten har regeringen beslutat om en förordning med innebörd att bestämmelserna i smittskyddslagen om allmänfarliga och samhällsfarliga sjukdomar ska tillämpas på infektion med coronavirus (2019-nCOV). Regeringen har med andra ord bedömt att coronaviruset är av sådan allvarlig art att mötesfriheten får begränsas.

Sedan dess har mer eller mindre ingripande beslut fattats av den svenska regeringen till följd av coronavirusets utbredning, till dags dato förhållandevis modesta i jämförelse med andra regeringar. Beslutet att förbjuda sammankomster med mer än 500 personer är icke desto mindre en allvarlig inskränkning av medborgares autonomi. Rapporter från andra europeiska länder skvallrar om strikta karantänsregler och utegångsförbud. Parker, restauranger och gym stänger, poliser skingrar grupper, familjemedlemmar hålls åtskilda och myndigheter rekommenderar eller kräver begränsad mötes- och rörelsefrihet i område efter område. Styrande regeringar tävlar om att framstå som så ansvarsfulla och handlingskraftiga som möjligt inför en orolig allmänhet. Inget land vill vara ”sämre” än grannlandet. SVT rapporterade nyligen att de som bryter mot gällande karantänsbestämmelser i Rumänien riskerar upp till 15 års fängelsestraff.

I SvD den 20 mars 2020 poängterar Finn Nilson, docent i riskhantering, och Mikael Granberg, professor i statsvetenskap att ”försiktighetsprincipen” är viktigare än någonsin och menar att denna princip varit mindre tydlig i den svenska hanteringen av coronapandemin jämfört med många andra länder. Läsaren kan skönja ett visst missnöje från Nilsons och Granbergs sida att Sverige inte agerat tillräckligt resolut ”när ett av de allvarligaste hoten mot vår hälsa i modern tid knackar på dörren”.

Men hur allvarligt är coronaviruset egentligen jämfört med andra sjukdomar eller hälsorisker? Om vi ”inte vet”, varför inte också tillämpa försiktighetsprincipen omvänt? Drastiska åtgärder kommer med ett pris, och måste balanseras inte bara mot den enskildes frihet utan också mot andra samhällsrisker. ”If we decide to jump off the cliff, we need some data to inform us about the rationale of such an action and the chances of landing somewhere safe”, skiver John P.A. Ioannidis, professor i medicin och epidemiologi i en artikel i den medicinsk tidskriften Stat. Även de ekonomiska faktorerna bör vägas in, liksom de negativa hälsoeffekter och i förlängningen dödsfall som följer av en stagnerad arbetsmarknad. Statliga stödpaket till banker och flygbolag finansieras till syvende och sist av skattebetalarna. Det blir därmed färre skattekronor över till vården.

En omdiskuterad fråga är virusets dödlighet. Det är inte möjligt att översätta Coronavirusets dödlighet till en exakt siffra eller procentandel som kan appliceras på alla befolkningsgrupper. En sak som kan sägas med säkerhet är att en sifferexercis där mortaliteten baseras på antalet registrerade dödsfall i relation till antalet registrerade smittobärare vid en viss given tidpunkt inte ger någon rättvisande bild av virusets dödlighet. Vi vet idag att antalet som är eller har varit infekterade av Coronaviruset är betydligt högre än antalet registrerade fall samt att en stor andel Coronasmittade har milda symptom. Vi vet också att vi har en samhällsspridning av viruset i Sverige och många andra europeiska länder. Slutligen vet vi att en stor majoritet av de virusbärare som omkommer har underliggande sjukdomar (vilket problematiserar frågan ”vad orsakade döden?”) samt att medelåldern är mycket hög inom denna grupp (enligt studier från Italien tangerar den näst intill den förväntade medellivslängden hos genomsnittsbefolkningen). Nuvarande och framtida inskränkningar i medborgerliga fri- och rättigheter bör regelbundet omprövas i takt med att vi får mer information om viruset samt fortlöpande analys göras av om åtgärderna visat sig vara adekvata i förhållande till förväntade resultat.

För att bedöma vad som kan anses vara proportionerliga inskränkningar bör vi snegla på hur andra allvarliga hälsofaror hanteras. För att ta ett exempel: Enligt Folkhälsomyndighetens uppgifter dör uppemot 2000 personer i Sverige varje år med explicit alkoholdiagnos som underliggande eller bidragande dödsorsak. Alkoholism eller riskfylld alkoholkonsumtion kan betraktas som en folksjukdom (dessutom en årligen återkommande sådan) som för med sig en hel del andra samhälleliga problem. Nämnas bör att alkohol har en negativ inverkan på immunförsvaret, vilket underlättar för virusinfektioner att slå rot i samhället. Alkohol ökar risken för bl.a. cancer och diabetes, vilka ofta refereras till som sjukdomar vid dödsfall där underliggande coronavirus konstaterats. Är det mot denna bakgrund lämpligt att förorda utvidgade öppettider för Systembolaget och mer liberala regler avseende gårdsförsäljning av vin? Det kan man ha olika uppfattningar om och det finns skäl både för och emot en restriktiv alkoholpolitik baserat på en avvägning mellan bland annat folkhälsoskäl och den enskildes frihet.

På samma sätt behöver diskussioner föras om inskränkningar i medborgarnas fri- och rättigheter till följd av Coronaviruset. Den diskussionen behöver föras idag, inte imorgon. Det behövs fler röster, inte bara i Sverige, som lyfter fram rättighetsperspektivet och att vi i försiktighetsprincipens namn kanske inte bör agera som Rumänien då det kan få andra systemrisker till följd, däribland social oro för att nämna ett exempel. Och utöver försiktighetsprincipen bör fokus även riktas mot proportionalitetsprincipen. Vilka prejudikat för inskränkningar i mänskliga fri- och rättigheter sätter vi inför framtiden?


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.