Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Med den makt som domstolarna har följer ansvar och krav på kompetens”

Debatt
Publicerad: 2019-08-19 10:06
Magnus Åhammar. Foto: privat

DEBATT – av Magnus Åhammar, rådman Förvaltningsrätten i Stockholm.

Som Larry Bird sa (inga jämförelser i övrigt) när han tog emot sin lifetime achievement award:
– Man måste lämna ligan i ett minst lika bra skick som den var när man började.

Den mänskliga naturen förändras inte i någon nämnvärd utsträckning. Våra strävanden och tillkortakommanden är i stort sett förutsägbara. Våra sociala och ekonomiska mellanhavanden på livets stig ska i någon mån styras av moraliska överväganden, traditioner och legala normer. Våra lagar och framförallt vår domstolspraxis får väl i viss mån fungera som en vägvisare till hur vi ska undvika fallgropar på den nämnda stigen.

Domstolarnas praxis blir alltså ett kvitto på att vi måste erkänna våra egna begränsningar och att utopiska krav på människan och samhället inte passar in en rättsstatlig hantering av vår egen natur och beteende. Vårt rättsstatliga konfliktlösningsmaskineri får hitta praktikabla och av det allmänna rättsmedvetandet godtagbara lösningar där olika intressen står mot varandra.

Med den makt som domstolarna har följer ansvar och krav på kompetens. Man kanske kan säga att det ligger i domstolarnas ansvar att skapa förutsättningar för individens frihet. Kanske kan man lite försiktigtvis framkasta att domstolarna måste ha till uppgift att bevaka våra naturligt givna rättigheter. Rätten till liv, frihet samt rätt till privat egendom ska ex officio bevakas av domstolarna. Nu är det ju så bra ordnat att dessa grundläggande rättigheter redan är kodifierade i Regeringsformen (där den privata äganderätten kunde ha fått ett starkare och tydligare skydd) och i internationella instrument som Europakonventionen. Men vad är det då som styr domstolens agerande; är det innehållet i en viss paragraf i Regeringsformen, en artikel i EKMR eller är det de bakomliggande principerna utan koppling till ett positivt rättsligt stadgande?

Man måste göra tankeexperimentet att det i vår inhemska rätt införs ett förbud mot att överklaga t.ex. beslut från Skatteverket och att någon för svenska domstolar bindande koppling till EKMR, rätt till domstolsprövning i vissa fall, inte föreligger. Kommer i sådant fall domstolarna att upprätthålla principen om att en enskild individ har rätt till domstolsprövning? Svaret på denna fråga är enligt min mening ja. Det är ett politiskt neutralt syfte att domstolarna skyddar varje individs frihet. Samma resonemang skulle gälla kring domstolarnas ansvar att pröva mål om det infördes dödsstraff, kroppsbestraffning eller inskränkningar i t.ex. yttrandefriheten. Dessa rättigheter existerar oberoende av skiftande samhällsförhållanden och de förändras inte över tiden.

Existensen av de nämnda rättigheterna är alltså inte beroende av den positiva rätten. Inom ramen för vår parlamentariska demokrati har domstolarna (rättsstaten) ändå en uppgift att se till att bevaka och försvara människans frihet så att hon kan utveckla sin fulla potential och delta i samhällslivet fullt ut. Lagtillämpning och lagtolkning får inte reduceras till att det inte finns metoder och resonemang som leder till förnuftiga och riktiga resultat.

När det gäller ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter så får dessa uppnås i konsistens med varje lands juridiska och administrativa system där graden av nationens välstånd utgör grunden för ett förverkligande av strävandena.

Som en kontrapunkt till ovanstående resonemang står dagens kritiska studier. Lagens bokstav är naturligtvis inte alltid klar och den som tolkar lagen är naturligtvis inte fullständigt neutral och insiktsfull vad beträffar hans/hennes egna förutfattade meningar. I en teoretisk bemärkelse skulle man ju kunna påstå att en ren rättspositivism förutsätter att språket i lagtexten tydligt pekar ut innebörden av stadgandet. Men att därifrån via dekonstruktion komma fram till att det är uttolkarens ideologiska preferenser baserat på tillhörigheten till en viss grupp som etnicitet, kön, samhällsgrupp osv som styr lagtolkningen är inte en framkomlig väg. Det är en primitiv syn på domarrollen att dra slutsatser om att domaren försöker gynna sin egen grupp och att mindre starka grupper kommer att marginaliseras. Kritik av domstolarna är nödvändigt men kritisk teori riskerar att utarma förtroendet för lag och rätt.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.