”Mänsklig omdömeslöshet är nämndemannasystemets minsta problem”
DEBATT – av Robert Klackenborn, Advokat på Ejder Advokatbyrå.
Inför att en huvudförhandling skulle inledas la en nämndeman nyligen ut en selfie med bildtexten ”Nu ska vi sätta dit buset” – vilket såklart var att gå händelserna kraftigt i förväg. Nämndemannen jävade därigenom ut sig och huvudförhandlingen kommer behöva tas om. Omdömeslöshet av detta slag kan folk inom alla yrkesgrupper göra sig skyldig till. Utbildade jurister är inte immuna mot sådant.
Värre är domen från Solna tingsrätt där nämnden, enligt domen, menade att ”[den tilltalades] familj verkar vara en bra familj, till skillnad från [målsägandens], vilket också har betydelse för bedömningen av skuldfrågan”. Den här typen av domar är extremt provocerande för civila, men inte för advokater. Det nämndemännen har bedömt ovan är nämligen en ”bevisfråga” och vi advokater vet att rätten har en laglig rätt att bedöma bevisningen mer eller mindre godtyckligt. Eftersom det är på nyss nämnt vis så får man, som advokat, överklaga och sträva efter att vara mer pedagogisk i överrätt.
Innan bevisvärderingen blir relevant ska dock vissa ”rättsfrågor” avhandlas, som till exempel kan handla om huruvida någonting ens är brottsligt. Härvidlag ska juristdomaren vara ett stöd för nämndemännen, åtminstone enligt den svenska traditionen. Problemet är dock att stödet kan eskalera till dominans, vilket då skulle förfela syftet med nämndemannasystemet. När jag har talat med nämndemän har jag, många gånger, hört att juristdomarna verkar se det som en prestigefråga att undvika skiljaktiga meningar. Systematiska påtryckningar, genom tjat eller gaslighting, är dock svåra att visa. Fast efterspelet av Solna tingsrätts dom ovan visar att vägledning till ”rätt” avgörande ska förekomma. Juristdomaren fick nämligen kritik från Rikstagens ombudsmän (JO), eftersom juristdomaren – enligt JO – inte gick igenom ”målet och rättsreglerna med nämndemännen för att på så sätt hjälpa dem att förstå vilka fel som de är på väg att begå och vilka konsekvenserna kan bli”. Enligt min mening handlar detta dock inte om ett ”fel” i någon rättslig mening utan snarare om någonting som är stötande – och stötande domar får nämnden rösta fram.
Efter Solna tingsrätts dom så hävdade nämndemännen att de inte stod för domskälen, eller som lagmannen skrev i yttrandet till JO: ”Så som jag har uppfattat nämndemännens kritik innebär den framför allt att domen inte så öppet borde ha avspeglat deras resonemang, utan att texten i stället borde ha omformulerats till något mer intetsägande”. Detta ledde till kritik från JO eftersom det inte ansågs visat att rådmannen ”gick igenom de skrivna domskälen med nämndemännen innan domen expedierades”. Detta kanske stämmer, dvs att nämnden inte kände till de närmare domskälen. Fast om de inte gjorde det så visar detta på någonting nästan lika intressant. För vad säger det om nämndemännen är så pass ointresserade att de inte på eget initiativ följer upp och ser till att domskrivningen blir korrekt.
För en tid sedan beslutade JO om kritik mot en juristdomare som meddelat dom efter att enbart ha kommunicerat domskälen till nämndemännen per mejl. En av de anmälande nämndemännen skriver till JO att de ”borde ha varit mer kritiska när de läste igenom domskälen, som avvek från vad majoriteten hade kommit överens om, men de är lekmän och litade på ordföranden”. I detta fall handlade det dock om rättsfrågan huruvida nyanlända kan ursäktas lagbrott eftersom de inte känner till lagen – vilket nämndemännen tyckte att de ska. I nyss nämnda fall hade det legat i linje med JO:s påbud om juristdomaren förklarat att okunskap om lagen enbart är ursäktande i extremfall.
Avgörandena från JO visar på en passivitet när det gäller detaljerna, dvs domskälen. Samtidigt är ovan avhandlade domar så kallade ”nämndemannadomar” – alltså domar där juristdomaren har blivit överröstad. Nämndemännen har alltså haft starka åsikter om utfallet, men inte brytt sig särskilt mycket om att det blir tydligt för allmänheten hur de nådde slutsatsen.
Följande utdrag är hämtat från förarbetena till en reform av nämndemannasystemet från 1980-talet:
”Först och främst utgör lekmannainflytandet en garanti för att domstolarnas avgöranden ligger i linje med allmänna rättsuppfattningar i samhället. Särskilt gäller detta i bedömningsfrågor, t.ex. angående påföljdsval eller bevisvärdering.”
Om vi vill ha systemet enligt förarbetena ovan så bör juristdomare vara försiktiga med att, som JO skriver, ”hjälpa [nämndemännen] att förstå vilka fel som de är på väg att begå”. Särskilt när det gäller bevisfrågor. Om nämndemännen vill ställa sig bakom en dom som är korkad men som ligger inom deras uttryckliga uppgift: Ska domaren då försöka hindra detta? Sådana åtgärder som JO tipsar om ger bara konstgjord andning åt ett dåligt system.
Om vi nu ska ha kvar nämndemannasystemet så tycker jag att vi ska släppa godtycket fritt. Rättstillämpning kommer att bli stökig under en tid, men då kommer vi åtminstone kunna se nämndemannasystemet för vad det är: Förlegat.
