Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Människan definieras genom fritt val och fria handlingar”

Debatt
Publicerad: 2019-09-18 13:44
Magnus Åhammar. Foto: privat

DEBATT – av Magnus Åhammar, rådman Förvaltningsrätten i Stockholm.

Fråga uppkommer ibland om de mänskliga rättigheterna som de kommit till uttryck i olika internationella dokument är odelbara, om de ska likställas med varandra och om det är någon skillnad mellan positiva och negativa rättigheter. Av ett visst värde för den diskussionen kan vara en beskrivning av delar av bakgrunden till framtagandet av FN:s deklaration om de universella mänskliga rättigheterna från 1948.

FN:s deklaration om mänskliga rättigheter från 1948 består av en blandning av naturrättsligt grundade rättigheter och positiva rättigheter som garanteras av staten. Även de autentiska rättigheterna framstår i viss mån som en gåva från staten. Det var ett politiskt spel som ledde fram till att förutom de medborgerliga rättigheterna även de ekonomiska och sociala rättigheterna inkluderades i dokumentet.

Efter andra världskriget sökte de allierade ledarna definiera en vision av en fredlig och rättssäker värld. Principen om individuella mänskliga rättigheter vann försteg framför kollektiva rättigheter som tillkommer minoriteter (Mark Mazover “The strange triumph of human rights, 1933-1950” Historical journal 47 no 2 [june 2004] s. 379-398). Denna inställning kom att förändras av den 18 man starka internationella kommission som under ordförandeskap av Eleanor Roosevelt utarbetade förslaget till deklarationen. Deklarationen godkändes den 10 december 1948 och kan ses som en global moralisk respons till förintelsen och de massmord av civila som ägt rum under andra världskriget. Bilden är dock inte entydig för efter Nürnbergrättegången fanns en klar önskan att glömma nazisternas övergrepp och överlevarna kämpade i huvudsak i tysthet. De av Stalin utförda massmorden citerades sällan som motiv till den framtagna deklarationen.

Efterkrigstiden präglades av en ideologisk konflikt mellan de demokratiska västmakterna och sovjetkommunismen och kommunism i andra former. Trots detta måste från västmakternas sida hänsyn tas till att Sovjet i allra högsta grad bidragit till att besegra nazityskland och det sovjetiska folket hade fått betala ett högt pris. Deklarationen om de mänskliga rättigheterna utformades som en kompromiss mellan ett västligt och ett östligt perspektiv på just vad som ingår i begreppet mänskliga rättigheter. Jacques Maritain ansåg att de olika perspektiven kunde länkas samman “if we adopt a practical viewpoint and concern ourselves no longer with seeking a basis and philosophical significance of human rights but only in their statement and enumeration” (UNESCO Symposium on human rights, 1948, UNESCO/PHS3[rev], Introduction, p. VI quoted in Moses Moskowitz, Human Rights and World Order (New York: Oceana Publications, 1958) s 84).

Bara vi struntar i vad det egentliga innehållet i mänskliga rättigheter är så går det alltså utmärkt att inlemma det sovjetkommunistiska perspektivet. Den internationella kommissionen anammade iden om att fred kunde uppnås genom omfördelning av ekonomiska tillgångar och godtog detta koncept av mänskliga rättigheter; inte i en juridiskt bindande konvention, utan i en gemensam standard av principer. Det fanns en stor krigströtthet och en stark önskan om att inlemma så många stater som möjligt i ett samarbete kring mänskliga rättigheter inom FN:s ram, ett samarbete som även inbegrep säkerhetsmässiga dimensioner. I slutänden skrev dock Sovjet inte under deklarationen.

De autentiska mänskliga rättigheterna kan karaktäriseras som individuella rättigheter som kan utövas gentemot staten och som kan anses vara en del av den mänskliga existensen. Individer, som motsats till ett kollektiv, kan utveckla sina personligheter och utöva rättigheter att välja företrädare i allmänna val, bilda organisationer, ha yttrandefrihet, vara skyddade mot tortyr och ha tillgång till oberoende domstolar. Den filosofiska grunden till de grundläggande mänskliga rättigheterna återfinns i en lång kedja från exempelvis Aristoteles genom Thomas av Aquino och fram till Thomas Hobbes med nyckelbegrepp som människans frihet (både fysisk och intellektuell frihet), människans värdighet, individualitet inom ramen för förpliktelser inom den sociala sfären. Människan definieras genom fritt val och fria handlingar. Människan kan under frihetliga former utveckla sin potential och på bästa sätt bidra till samhällets bästa. “The rule of law” skapar förutsättningar för att den individuella friheten respekteras.  

Problemet med FN:s deklaration om universella mänskliga rättigheter är att ekonomiska och sociala rättigheter ges samma tyngd som de medborgerliga och politiska rättigheterna. Att upphöja rätt till näringsriktig mat, rätt till bostad, rätt till arbete m.m. till mänskliga rättigheter i stället för välfärdsnivåer styrda genom politiska beslut är snarast kontraproduktivt ur ett klassiskt synsätt på vad som utgör mänskliga rättigheter. De autentiska mänskliga rättigheterna ska skyddas genom att individen kan få saken prövad av en oberoende domstol. Det är svårt att se att varje arbetslös person ska få sin rätt till arbete prövad av domstol. Att göra stora grupper av människor beroende av statens välvilja för att få sina rättigheter tillgodosedda riskerar i förlängningen att rasera grundvalen för den individuella frihet och initiativkraft som det grundläggande rättighetstänkandet avser att skapa.

Vidare riskerar arbetet med att definiera nya områden som mänskliga rättigheter att urholka kärnan av de autentiska rättigheterna. Mänskliga rättigheter kan framställas som kostnadskrävande; en nation kan hävda att de ännu inte har tillräckliga resurser för en god sjukvård eller ett fungerande utbildningssystem och att de därför måste ges mer tid (och resurser) innan kritik kan riktas mot t.ex. bristande demokratiska processer. Ett land kan fängsla journalister eller politiskt oliktänkande men ändå peka på att de uppfyller andra områden av floran av mänskliga rättigheter som en god sjukvård eller ett kostnadsfritt utbildningssystem.

FN:s deklaration om universella mänskliga rättigheter inkorporerade både positiva och negativa rättigheter och offrade därmed skillnaderna mellan filosofiskt grundade mänskliga rättigheter och rättigheter grundade i politiska hänsynstaganden till att grupper av människor är berättigade till en viss standard.   


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.