Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Lagen finns till för folket allena – därför förtjänar arvet respekt”

Debatt
Publicerad: 2020-03-09 10:34

SLUTREPLIK – av Johannes Norrman, ordförande för Konservativa Studentföreningen vid Lunds universitet och juriststudent på termin 6 vid juristprogrammet, Lunds universitet.

I en replik från den 5:e mars kritiserar socialdemokraten Johan Gynnhammar (juriststudent vid Örebro universitet) min debattartikel rörande det juridiska språkets utarmning. Juridiken, framhäver Gynnhammar, finns till för alla, och skall vara såväl tydlig som tillgänglig för gemene man. Gynnhammar menar vidare att frågan jag bör ställa mig, är för vem lagen egentligen finns till.

Inledningsvis delar jag Gynnhammars åsikt, att juridiken och jurister finns till för alla, och jag avskyr innerligt elitistiska strävanden att försvåra eller utöka rätten i syfte att samla mer makt hos rättslärda. På denna punkt är vi eniga. Anledningen till att vanligt folk har svårt att förstå juridiken har emellertid, till skillnad från vad Gynnhammar verkar tro, med all sannolikhet föga att göra med att ett fåtal anrika lagar använder ett något ålderdomligt språk.

Tvärtom är min uppfattning – och för denna finner jag belägg i åtskilliga juridiska konversationer med vänner som inte är jurister – att det i huvudsak är lagarnas innehållsmässiga och konceptuella komplexitet, som avgör hur besvärliga de är att ta till sig för icke-jurister. Anlägger man denna ganska naturliga utgångspunkt, är det alltså tryckfrihetsförordningens exklusivitetsprincip, enansvarssystem, och andra juridiskt delikata konstruktioner som gör den klurig för den oinvigde.

Det krävs inte en hel termins studier i konstitutionell rätt för att begripa att “städse” betyder “alltid”, lika lite som gemene man efter 2018 års reform genast kan förstå hela TF endast genom att sträckläsa lagtexten. Språkmodernisering bidrar med andra ord endast helt marginellt till att förenkla lagen för folket. Precis som jag konstaterade i min ursprungliga artikel är sådan reformism samtidigt alltid behäftad med risker och problem; oavsett hur noggrant man väljer ut sina synonymer, blir textens innebörd aldrig densamma.

Dessa betänkligheter gör sig naturligtvis extra starkt gällande när det rör sig om grundlagar. Vad som misshagar mig allra mest i Gynnhammars replik är dock hans ensidiga, kraftigt socialdemokratiska syn på lagarna som ett styrmedel eller problemlösningsverktyg, och hans därmed åtföljande ringaktning för lagens folkbildande och gemenskapsbyggande funktion. Sverige var först i världen med att grundlagsfästa tryckfriheten.

En av funktionerna med vår tids tryckfrihetsförordning, måste vara att förmedla denna djupa frihetstradition till nya generationer. Läsaren bör redan genom texten få klart för sig, att han håller ett gammalt svenskt arv i händerna; den som läser nya TF, kan lika gärna få för sig att tryckfrihet var något som infördes 2018. Att undvika sådan farlig historielöshet och förflackning, kräver respekt för äldre lagtext.

Svaret på frågeställningen Gynnhammar förelade mig är följaktligen, för att runda av, att lagen finns till för folket allena; och att det är precis därför, som lagens arv förtjänar respekt. Ty envar, vilken blivit förtrott att döma ut lag eller eljest vaka över rättsordningens nydaning, bör därvid städse hava i åtanke, att historisk medvetenhet utgör grundval för ett fritt samhällsskick.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.