av Emma Fagervall, compliance officer och initiativtagare till #medvilkenrätt, vinnare av Justitiapriset.
För någon vecka sen satt jag i soffan och läste i Amnestys medlemstidning ”Amnesty Press” om en ny lag i Afghanistan. I en kort artikel stod det att lagen förbjöd kvinnors röster från att höras utanför hemmet. Förbudet innefattade även sång eller högläsning ifall rösten kunde höras utifrån. Kvinnor fick således heller inte längre tala på gatan och hela ansiktet måste täckas offentligt.
Jag frös till av obehag. Information hade varit fruktansvärd att läsa vilken dag som helst, men kanske slog den mig ännu lite hårdare denna dag då jag satt och läste med min 4-månaders bebis i famnen.
Bara tanken på att en kvinna som råkat födas någon annanstans tvingas vakta sin röst, inte kan sjunga eller prata med sin bebis varken för högt eller alls om de lämnar bostaden och aldrig kan släppa garden för inte ens i sitt eget hem är hennes röst fri, gjorde att mitt hjärta värkte.
Precis då hoppade min snart 5-åriga son upp i soffan och frågade vad jag läste. Jag tvekade först om jag faktiskt skulle berätta eller istället snabbt hitta på något annat att säga. Men så bestämde jag mig för att berätta. Om kvinnorna i ett land långt borta som tvingas till tystnad, som inte får sjunga eller läsa med sina barn om det kan höras ut och om deras ansikten som inte får synas.
– Men mamma, det är ju jättekonstigt och inte snällt! sa han upprört.
Och så berättade jag det viktigaste i den korta artikeln – att flera videor där kvinnor sjunger eller läser har publicerats på nätet i protest mot den nya lagen. Om att göra motstånd.
Efter en stunds resonerande kring allt detta (där han dels hade väldigt svårt att förstå hur det ens skulle gå till om hans egna mamma skulle behöva vara tyst eller inte få skratta så högt, dels kom fram till att han skulle ”rädda kvinnorna” när han blev stor) gick han vidare och kvinnornas öde och deras modiga motstånd verkade mest leva kvar inom mig. Kanske lika bra det. Tids nog kommer åren göra honom varse om de fördelar och nackdelar, friheten och dess motsats, som följer med våra olika könstillhörigheter.
Kvinnorna i Afghanistan har inte lämnat mig, men det gör varken till eller från för deras sak att mitt hjärta värker för dem. Några som däremot kan påverka är UN Women, en av få kvinnorättsorganisationer som är kvar på plats och som tillsammans med lokala kvinnoorganisationer arbetar för kvinnors och flickors liv, uppehälle och rättigheter.
Det jag kan göra (och du med) är att stödja deras arbete i Afghanistan genom att bli Världsfeminist eller ge en gåva här.
