Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Kriminalisera återlämnande av adopterade barn till ursprungslandet”

Debatt
Publicerad: 2021-07-13 11:42

DEBATT – av Rebecka Undén, juriststudent vid Uppsala Universitet och vice ordförande för Centerstudenter Uppsala.

I måndags skrev Dagens Nyheter en artikel om ett mycket tragiskt fall där två föräldrar från Tranås kommun lämnat tillbaka sin fyraåriga adoptivdotter till ursprungslandet. Sedan modern dött genomförde flickans morbror med respektive närståendeadoption, men lät flickan stanna i endast ett halvår. Efter ett antal orosanmälningar visade det sig att föräldrarna hade ångrat adoptionen och att flickan befann sig på ett barnhem i Ryssland.

Vad som väntar härnäst avgörs med hjälp av regler på den internationella privaträttens område. I första hand måste frågan om flickans hemvist utredas. Eftersom flickan bland annat gått på svensk förskola och pratar flytande svenska finns stöd för att flickan har hemvist i Sverige, medan Ryssland hävdar motsatsen. Förvaltningsrätten har fattat beslut om akut omhändertagande enligt LVU, men Utrikesdepartementet saknar möjlighet att verkställa beslutet. Istället hjälper de till att förmedla kontakt med ryska myndigheter. Tranås kommun gör nu ett beundransvärt arbete med att stå upp emot den ryska staten.

Den naturliga frågan att ställa sig är hur något sådant kan hända i Sverige över huvud taget. I reportaget beskrivs hur medgivandeutredningar vid adoptioner, som utförs på kommunnivå, har kritiserats av rättssäkerhetsskäl. I kommuner som Tranås utförs nämligen endast ett fåtal sådana utredningar per år.

Utöver socialrättsliga och processuella frågor aktualiserar fallet ytterligare en aspekt som kan kritiseras ur såväl rättssäkerhetshänsyn som moralsynpunkt – den straffrättsliga. En tänkbar konsekvens är att föräldrarna vid en framtida adoptionsprocess inte anses lämpliga som föräldrar, men någon straffrättslig påföljd finns inte att tillgå.

I svensk rätt gäller att en adoption, oavsett form, inte kan ångras. Enligt föräldrabalken 4:21 ger en adoption samma rättsverkningar som om barnet skulle vara föräldrarnas biologiska barn. Dock gäller ingen påföljd för det fall en adoption ändå skulle återgå.

Enligt BrB 7:4 döms den som obehörigen skiljer ett barn från vårdnadshavaren till egenmäktighet med barn. Bestämmelsen aktualiseras även när den ene vårdnadshavaren för bort barnet mot den andre vårdnadshavarens vilja. Däremot, liksom i det aktuella fallet, träffar inte regleringen situationer då två vårdnadshavare i samförstånd fört bort ett barn. Hade barnet lämnats till att klara sig självt i ett annat land och lidit skada, hade straffansvar enligt brottsbalkens regler om liv och hälsa sannolikt kunnat bli aktuellt. I förevarande fall har dock barnet lämnats till en institution. Föräldrarna kan således inte hållas straffrättsligt ansvariga för återlämnandet.

Principerna om kontinuitet och barnets bästa genomsyrar alla beslut som gäller barn i svensk rätt. I största möjliga utsträckning ska barnet tillförsäkras en trygg uppväxt genom att hänsyn tas till anknytningen till vårdnadshavare såväl som levnadsmiljö. Att adoptivföräldrar kan lämna tillbaka ett barn likt en vara på öppet köp är inte förenligt med dessa grundläggande principer. Barnets välmående borde gå före allt annat.

Fallet med den lilla flickan är djupt tragiskt. Det är viktigt att vi nu hämtar lärdom från det som hänt och förhindrar att det upprepas. Att lämna bort ett barn till ett för barnet främmande land är i allra högsta grad klandervärt, men i nuläget finns det inget incitament som avskräcker föräldrarna från att handla på det sättet. Därför borde det snarast möjligt utredas på vilket sätt återlämnande av adopterade barn till ursprungslandet kan kriminaliseras.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se