DEBATT – av JURO genom, Victor Abrahamsson, fd ordförande, Ella Sjöbeck, ordförande Juridiska Föreningen i Lund, Frida Gommel, ordförande Juridiska föreningen i Uppsala och Jakob Matell, utbildningsansvarig Juridiska Föreningen i Örebro
I tisdags publicerade Domstolsverket resultatet av det så kallade Notarieprojektet – en översyn av kriterierna för antagning till notarieanställningar som pågått sedan 2018. Höga var förväntningarna på resultatet av översynen – inte minst bland landets juriststudenter, som hade hoppats på reformer som på allvar adresserar den betygshets som lamslår landets juristutbildningar. För den som hoppats på förändring bjuder läsningen av Domstolsverkets slutsatser dock på en rad besvikelser.
Trots att både landets juriststudenter och samtliga Juridiska fakulteter i Sverige i sina remissvar rekommenderade krafttag mot den betygshets som kriterierna vid antagning till notarietjänstgöring ger upphov till, har Domstolsverket valt att gå i motsatt riktning. Juris studerandes riksorganisation (JURO) vänder sig därför starkt mot beslutet och uppmanar Domstolsverket att omedelbart stoppa sjösättningen av det nya antagningssystemet.
Att antagningskriterierna till notarietjänstgöring ger upphov till en osund konkurrens mellan studenterna på landets juristprogram är ett sedan länge välkänt faktum. Utrivna sidor ur böcker och studenter som tar prestationshöjande medel är en nidbild av juristprogrammet som gömmer ett inte obetydligt korn av sanning. Varje år vittnar såväl lärare som studenter om en växande betygshets som drabbar både studenters hälsa och kvaliteten i utbildningen.
Den enskilt största orsaken till denna betygshets är Domstolsverkets antagningskriterier, som inte bara sätter spelreglerna för möjligheterna att göra karriär inom traditionella juristyrken som domare och kronofogde, utan även är tonsättande för branschens syn på betygen. Detta är en problematik som Domstolsverket är mycket väl medveten om. Trots detta, och trots starka rekommendationer från både lärosäten och studenter, presenterar Domstolsverket ett förslag som helt och hållet ignorerar problematiken.
Domstolsverket har i den egna utredningen konstaterat att avsaknaden av moment som mäter andra förmågor, som till exempel social kompetens, vid en rad tillfällen har lett till mindre lämpliga rekryteringar. Trots detta frångår Domstolsverket nu sitt ursprungliga förslag att tillämpa rekryteringstester som komplement till övriga antagningskriterier. Att notarier idag, och även fortsatt, kommer att rekryteras utan att sociala egenskaper mäts är ett fattigmansbevis för det svenska rättsväsendet, inte minst med tanke på att dessa notarier är tänkta att bli landets framtida domare. Kanske än värre är dock att Domstolsverket inte tycks grunda slopandet av testerna på annat än att resurserna för att genomföra dem inte finns.
Att domstolarna har bristande resurser kan knappast komma som en chock för Domstolsverket nästan två år efter att Notarieprojektet inleddes, utan borde givetvis ha funnits med i beräkningen redan från början. Därtill finns outnyttjad kapacitet hos landets lärosäten, som enligt JURO:s kännedom erbjudit sig att hjälpa till att lösa de logistiska problem som testerna innebär. Domstolsverkets agerande visar på en tydlig ovilja att finna lösningar på de problem de ställs inför.
I sammanhanget bör det också nämnas att konkurrensen om notarieplatserna ofrånkomligen kommer öka i framtiden. Detta då antalet notarieplatser minskar då kombinations- och pakettjänsterna tas bort enligt Domstolsverkets förslag, samtidigt som fler juriststudenter examineras varje år. Denna problematik adresseras inte av Domstolsverket överhuvudtaget. Det är helt enkelt lite lättare att bara lägga sig platt för landets domstolar istället för att bidra till att utveckla branschen och adressera de problem som så uppenbart finns.
De förslag som Domstolsverket väljer att gå vidare med lämnar mycket att önska. Möjligheten att tillgodoräkna sig både andra akademiska studier och annan arbetslivserfarenhet än det som Domstolsverket kallar “kvalificerat juridiskt arbete”, tas bort. I kombination med att man minskar antalet högskolepoäng som är möjliga att avräkna från examensbetyget – från 37,5 hp till 30 hp – blir vikten av betygen, trots att motsatsen hävdas, större. Under Notarieprojektets gång har Domstolsverket flertalet gånger betonat vikten av att ta hänsyn till betygens påverkan på studenternas välmående, något som även lyftes fram särskilt i utredningen.
Med det nu presenterade förslaget är det emellertid tydligt att Domstolsverket högaktningsfullt struntar i hur studenterna på Sveriges juristprogram mår. Denna ignorans är särskilt beklaglig med tanke på att just den studentgrupp vars oro Domstolsverket ignorerar utgör hela Domstolsverkets framtida rekryteringsbas. Som student borde det vara rimligt att fråga sig själv om man verkligen vill arbeta för en arbetsgivare som visar fullständig ignorans inför de anställdas mående.
Men problematiken ligger enligt vår mening inte endast i att man på detta sätt duckar ansvaret för den växande psykiska ohälsan på landets juristprogram. Den ligger även i den märkliga syn på juristens – och kanske främst domarens – roll i samhället som beslutet vittnar om. I utredningen uttrycks det något raljant att erfarenhet av andra akademiska studier förvisso är berikande på individnivå, men knappast förbättrar den juridiska kompetensen. Argumentationen blottar en syn på juridik och lagtillämpning som vi inte känner igen oss i; kunskap om exempelvis filosofi, historia och sociologi är kännetecknande för en god jurist och ett fundament i en kvalificerad juridisk metod.
Trots det stora värdet vi ser i andra akademiska studier ansåg JURO emellertid i vårt remissvar att den stress och psykisk ohälsa som dubbelläsning orsakar på landets juristprogram fick väga över. När nu Domstolsverket helt frångår denna linje i övrigt frågar vi oss emellertid om studenternas mående bara var ett svepskäl för att Domstolsverket enkelt skulle kunna radera även akademiska studier som urvalskriterium utan protester från studenter och lärosäten.
På samma sätt menar vi att synsättet att kvalificerat juridiskt arbete är det enda sättet att meritera sig för en notarieanställning är problematiskt. Samhället behöver fler, inte färre, domare som har erfarenhet av att ha arbetat inom till exempel kriminalvården eller sjukvården. Med det nya förslaget gynnas istället sökanden som under studietiden har varit bosatt i en storstad där tillgången till extrajobb på advokatbyråer är större, jobb som inte sällan också kräver höga betyg. Om Domstolsverket på fullaste allvar tror att förändringarna kommer att leda till ett minskat fokus på betyg, saknas inte bara förmågan att lyssna på landets universitet och studenter utan också förmågan att kunna göra en vettig konsekvensanalys. Domstolsverket borde rimligtvis förstå konsekvenserna av de nya antagningsreglerna, men är i sådana fall likgiltiga inför dessa.
Domstolsverket har nu med all önskvärd tydlighet visat att man inte bryr sig det minsta om en av branschens viktigaste framtidsfrågor: studenternas psykiska hälsa. I och med Notarieprojektet hade Domstolsverket en gyllene möjlighet att göra skillnad på riktigt, nu har man istället valt att gå i helt motsatt riktning – med ännu större fokus på betyg. Förslaget som nu läggs fram är inte någonting annat än en gigantisk besvikelse och ett stort svek mot alla som hoppats på ett modernt antagningssystem värdigt branschen. Domstolsverket har allvarligt underskattat hur viktig frågan om juriststudenternas välmående är. En arbetsgivare med den typen av inställning till sina presumtiva anställda bör inte ens anse sig värdig namnet.
Om Domstolsverket väljer att gå vidare med förslaget kommer studenterna att markera sitt missnöje. Det är då också hög tid för landets universitet att visa enighet och agera i betygsfrågan. Annars kommer välmåendet hos landets juriststudenter, Domstolsverkets framtida anställda, fortsätta röra sig raskt utför. JURO uppmanar därför omgående Domstolsverket att dra i bromsen och stoppa genomförandet av det nya antagningssystemet. Om Domstolsverket ändå väljer att gå vidare kommer vi om några decennier blicka tillbaka på ytterligare generationer av utbrända juriststudenter, och Domstolsverket kan vara säkra på att vi inte kommer låta någon glömma vems ansvar det är.
