av Oscar Fredriksson, Jurist, utredningschef och student
Mot bakgrund av diskussionen kring användning av generativ AI i juridiska sammanhang skulle jag vilja bidra med några inspel baserat på en litteraturstudie inom området som jag nyligen genomfört inom ramen för magisterprogrammet i digital affärsutveckling vid Linnéuniversitet. Rent metodmässigt så gjorde jag en bred litteratursökning i sökverktyget One Search och använde metoden PRISMA för att identifiera vetenskapliga artiklar med fokus på praktisk tillämpning av generativ AI i juridiska sammanhang. Slutresultatet efter att systematiskt ha avgränsat sökningen blev sex stycken artiklar där samtliga utom en publicerats under 2024. Detta gör att denna sammanställning sannolikt ger en ganska bra bild av forskningsläget och de frågor som är i fokus när det gäller den praktiska användningen av generativ AI som stöd i juridiska frågor.
Särskilt intressant är att det finns ett så starkt budskap i flera av artiklarna att man inom juristutbildningarna behöver ta ett större ansvar för att lära ut hur man som jurist kan använda sig av AI. Detta är ett välkommet budskap men tyvärr så saknas både i Sverige och andra länder en tydlig ambition och målbild kring hur man ska förhålla sig till generativ AI inom hela utbildningsområdet. Detta är givetvis problematiskt eftersom utvecklingen går framåt i snabb takt och det är inte bara yrkeslivet för jurister som kommer att ställa krav på att man som medarbetare kan hantera olika AI-verktyg. Flera av artiklarna lyfter att AI har stor potential att avlasta jurister med tidskrävande moment som exempelvis dokumentgranskning och research, automatisering av rutinmässiga juridiska processer samt förbättrad analys och prediktion i komplexa juridiska frågor.
Det finns vid sidan av denna litteraturgenomgång också en hel del forskning som jämför beslutsfattande mellan människor och teknik. Några vanliga slutsatser brukar då vara att människor är bättre på att hantera tvetydiga situationer och göra bedömningar i komplexa sammanhang medan tekniken är bättre på att analysera stora datamängder och mer konsekventa i sina bedömningar. Till detta kommer även aspekten att AI kan arbeta dygnet runt med bibehållen prestation, vilket inte ens den mest arbetsamma och ambitiösa jurist klarar av. Det rutinmässiga arbetet med att exempelvis granska olika dokument och sammanställa underlag kommer därför att kunna effektiviseras avsevärt. Man kan i de artiklar jag identifierat se tre olika huvudspår där den första är frågan om AI kommer att ersätta jurister, den andra frågan är hur AI påverkar dagens och framtidens juristutbildning och den tredje är vad som krävs för att mer effektivt kunna dra nytta av AI inom det juridiska området.
Ett huvudtema som lyfts fram i artiklarna är att AI sannolikt kommer att komplettera snarare än ersätta mänskliga jurister och på detta sätt kombinera styrkorna hos båda. AI kan snabbt analysera stora mängder data och ge ett underlag som sedan kvalitetsgranskas av en mänsklig jurist som gör den slutliga bedömningen baserat på sin erfarenhet och förståelse för situationens kontext. Vidare beskrivs det i artiklarna av Prakash & Nair (2024), Head & Willis (2024) och Ajevski et al., (2023) ett omfattande behov av att reformera juristutbildningen och dess examinationsformer för ta tillvara de möjligheter som olika AI-verktyg skapar och bättre rusta studenterna för ett yrkesliv där AI kommer att vara en naturlig del. Det finns även i artikeln av Head & Willis (2024) ett tydligt exempel (fallstudie) på hur användningen av AI för att lösa en uppgift om juridisk gjorde att studenterna blev mer medvetna om begränsningar och etiska risker med generativ AI samt att antalet underkända uppgifter och antalet sena inlämningar minskade. Detta tyder på att kunskap om hur man kan använda AI i juristutbildningen kommer att bli allt viktigare för våra lärosäten. Detta både vad gäller att förbereda studenterna för ett arbetsliv där AI-verktyg är en naturlig del av juristrollen och för att utveckla själva undervisningen i sig.
Universiteten och lärarkåren är inom de juridiska fakulteterna i många fall ganska konservativa och det kommer sannolikt att skapas en del turbulens och motstånd mot att lyfta in AI som en naturlig del i undervisningen. Det framgår emellertid av fallstudien som Head & Willis (2024) refererar till att en användning av AI också har potential att höja undervisningens kvalitet. Det blir som så ofta en fråga om synsätt där ny teknik utmanar gamla arbetssätt och för egen del har jag också upplevt detta under min egen juristutbildning där jag själv blev anmäld för fusk vid en tentamen då jag hade med mig utskrifter av föreläsningsanteckningar jag skrivit på min laptop och inte anteckningar skrivna för hand. Det blev givetvis inget av denna anmälan men det visar ändå på hur konservativ man kan vara i synen på modern teknik.
I artiklarna av Sivakumar et al., (2024) och Wang (2024) lyfts frågan kring vad som krävs för att mer effektivt kunna dra nytta av AI inom det juridiska området. Sivakumar et al., (2024) lägger fokus på behovet av en utvecklad nomenklatur och en tydligare standard för juridisk informationssökning med hjälp av AI för att på detta sätt garantera mer användbara och tillförlitliga svar. Wang (2024) är inne på samma linje och lyfter behovet av att man kan behöva anpassa olika regelverk så att de underlättar användning av AI. Detta blir då ett intressant perspektiv att väga in när man tar fram och reviderar olika juridiska regelverk.
Tanken att användningen av generativ AI går från att vara en stödfunktion i det juridiska arbetet till att istället bli ett verktyg för att bedöma regelverkets kvalitet kommer att utmana invanda föreställningar. Det är ändå på många sätt logiskt att om regelverket är för otydligt för att generera korrekta svar med stöd av AI så kommer det att förlora i relevans i takt med att allt fler jurister använder sig av AI i sitt arbete. På ett sätt kan detta vara en god utveckling som tydliggör ambitionen i exempelvis förvaltningslagen att beslut och regelverk ska vara så enkelt och tydligt formulerade som möjligt. Dock kommer det att finnas stort motstånd från alla de personer inom både universitet och juristbranschen i övrigt som bygger sina karriärer på att vara experter på alla dessa komplexa undantag.
Som avslutning på detta inlägg i debatten vill jag särskilt lyfta området predikativ analys som handlar om att utifrån de fakta som finns rörande tidigare rättsliga avgöranden bedöma sannolikheten för olika utfall i ännu ej prövade fall. Detta är ett område som ansluter till artikeln av Burgess et al. (2024) där man analyserat domskälen i olika rättsfall med stöd av AI. I denna artikel testades två olika AI-verktyg i olika versioner och det blev då tydligt att resultaten och tillförlitligheten varierade ganska stort beroende på vilket verktyg som användes. Det finns därför stort behov av mer forskning inom detta område för att kunna skapa mer tillförlitliga verktyg som även skulle kunna vara kommersiellt gångbara då det absolut finns ett stort intresse för att kunna göra predikativa analyser i juridiska frågor och även som stöd i domstolarnas rättstillämpning för att öka graden av enhetlighet och likabehandling. Denna typ av analys skulle då även kunna bidra till att synliggöra olika former av bias i rättstillämpningen och hur denna förändrats över tid.
