Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Ingen logik i argumentet att PON inte kan tillämpa en praxis”

Debatt
Publicerad: 2019-12-06 11:23

DEBATT – av Pamina Falck, projektledare på Näringslivets Medieinstitut, NMI.

Vad ger det regelverk för skydd som är fullt av undantag och endast kan tolkas av en inre krets? Den frågan är motiverad när man sätter sig in i hur Pressens opinionsnämnd (PON) tolkar rätten till samtidigt bemötande.

Nyligen skildrade Näringslivets medieinstitut (NMI) ett fall där en person hängdes ut i DN på ett klandervärt sätt utan möjlighet till samtidigt bemötande. Personen anmälde DN till Pressombudsmannen (PO) för att på flera punkter ha brutit mot publicitetsreglerna.

Publicitetsreglernas 13:e punkt lyder: ”Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material, tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.”
Trots att den anmälda publiceringen enbart bestod av en persons uppgifter som riktade hård kritik mot anmälaren – och som dessutom låg i konflikt med vederbörande – friade PON DN med motiveringen att kritiken riktades mot anmälaren i sin yrkesroll och inte mot honom som person.

Men utfallet är inkonsekvent mot PON:s bedömning av liknande ärenden där man tvärtom har valt att fälla tidningar för att de inte ha erbjudit ett samtidigt bemötande till personer som hängts ut i olika publiceringar.
Enligt PO finns det ingen anledning att kritisera nämnden för godtyckliga prövningar. PO förklarar situationen med att nämnden inte har en praxis och att det därmed är helt irrelevant att jämföra ärendet med tidigare utfall. Varje fall är unikt och tål ej att jämföras med andra fall, enligt PO.

Men är det så att PON:s olika beslut inte har med varandra att göra, och att publicitetsreglerna är full av svårdefinierade undantag, så är prövningen i PON djupt problematisk.
Alla fall är alltid unika. Oavsett om det handlar om fortkörning, misshandel, förtal eller andra brott, så finns det alltid en unik historia bakom. Påståendet om att journalistiken är särskilt unik och därmed inte tål att prövas mot en praxis håller inte.

Ett annat vanligt argument från PO är att nämnden inte består av jurister och att PON därför inte tillämpar en praxis. En prövning i PON är gratis för anmälaren och så skulle troligtvis inte vara fallet hade PON mer liknat en domstol. Att prövningar är kostnadsfria är givetvis positivt för allmänheten som vill få publicitet prövade och det är kanske inte heller önskvärt att blanda in fler jurister i prövningen av kostnadsskäl.
Samtidigt, finns det ingen logik i argumentet att PON därmed inte kan tillämpa en praxis. Praxis är inte ett skyddat begrepp tillägnat jurister, utan är en metod för att nå enhetlighet. Dessutom använder sig granskningsnämnden av praxis, som likt PON pröva om pressetiken följs, och rimligtvis skulle då även PON kunna tillämpa samma metod.

Det finns ett uppenbart värde i att medias förhållningsregler ska vara begripliga för såväl journalister som för allmänheten. Risken är annars att de pressetiska övertrampen ökar när tolkningen av publicitetsreglerna är så mångtydig att ingen journalist riktigt begriper de regler man är sagd att förhålla sig till.
Inga regler utan undantag. Men ett regelverk så fullt av undantag att enbart PON kan tolka om en publicering lever upp till dessa eller ej tappar snart i värde. I stället liknar en prövning utan praxis mest en svart låda där ärenden behandlas utan att någon utomstående kan förutse dess utfall.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.