Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Ingen kan göra allt, alla kan göra något”

Debatt
Publicerad: 2019-12-03 11:00

KRÖNIKA – av advokat Isabella Hugosson, advokatfirman Dahlgren & Partners

I min förra krönika på temat stress konstaterade jag att flera olika mätningar visat att många av Sveriges jurister, liksom resten av befolkningen, lider av stress och att många uppfattar att arbetet inverkar negativt på deras hälsa. Sedan dess har ett reportage publicerats i tidningen Advokaten på temat ”stress i advokatvärlden” där psykologen Jens Näsström konstaterar att var tredje kvinna på affärsbyrå är i riskzonen för utmattning (Nr 8 2019 s. 14 ff). Uppgifterna är baserade på Advokatsamfundets nationella studie av stress och psykiskt välbefinnande hos advokater. Jag rekommenderar er att läsa hela reportaget.

Vem ansvarar för den stressrelaterade ohälsan? Det är väl mest ett politiskt ansvar att se till att samhället fungerar som det ska och att människor inte blir sjuka? Nej, det är väl mest arbetsgivarens ansvar om de anställda är stressade? Eller är det kanske ändå mest individens ansvar att hamna på rätt plats i livet, där man tål tempot? Eller förresten – det är ingens ansvar egentligen; det bara blev såhär med informationssamhället och smartphones och allt.

Nej, vi kan förstås inte peka ut en enskild ansvarig. Ansvaret är som problemet, det vill säga komplext och mångbottnat. Alla ansvarar till viss eller större del. Vi påverkar och påverkas oavbrutet av varandra och av samhället vi lever i, som de sociala varelser vi är. Alltså spelar det roll både vad din arbetsgivare gör eller inte gör, vad du själv gör, vad dina kollegor, din konkurrent, dina grannar, dina vänner, din partner, dina föräldrar och syskon gör och säger. Och politiken sätter förstås en stor del av spelplanen.

Politiskt rymmer de stressrelaterade frågorna allt från socialförsäkringsfrågor, arbets- och arbetsmiljörätt, samhällsplaneringsfrågor, skol- och vårdpolitik m.m. För att ta samhällsplanering: forskning har visat att buller är en av mycket få ”objektiva” stressfaktorer – det vill säga vi blir alla stressade av buller. I övrigt är stress mycket individuellt. Så i samhällsplaneringen ska rimliga bullernivåer säkerställas och om möjligt tysta områden bevaras. Människors hälsa är också i stor utsträckning beroende av tillgång till grönområden. I samhällsplaneringen måste vi alltså se till att bevara eller skapa grönområden.

När det gäller arbetsmiljörätt tror jag det behövs tuffare sanktioner för brott mot arbetsmiljölagen och utökad tillsyn över arbetsgivare. Tänk på vilket fokus GDPR-sanktionerna medfört för dataskyddsfrågor. Om lagstiftaren betraktade det som lika allvarligt att slarva med människors hälsa som att slarva med uppgifter om människors hälsaskulle nog fokus på frågorna öka. Politiskt kan alltså göras en hel del i preventivt syfte.

Hur många lagförslag har kommit de senaste åren som syftar till att minska den stressrelaterade ohälsan?

Arbetsgivare är skyldiga enligt lag och myndighetsföreskrifter att arbeta både preventivt för att motverka arbetsrelaterad ohälsa och för att bedriva rehabiliteringsarbete när ohälsa är ett faktum. Men gör arbetsgivare det de borde? Hur många advokatbyråer bedriver t.ex. ett aktivt arbetsmiljöarbete och skulle klara en inspektion från arbetsmiljöverket? Det duger inte längre att arbetsgivare ignorerar krav på förebyggande arbetsmiljöarbete. Det är inte bra nog att arbetsgivare tillåter eller blundar för att juniora jurister arbetar 80 timmar i veckan eller mer. Det duger inte att det ännu finns chefer som fnyser åt dessa mer ”mjuka frågor” eller signalerar att det endast är de som ”inte pallar trycket” som drabbas av stressrelaterad ohälsa. Vi vet mer än så sedan länge. Det är visat att de som drabbas av utmattning generellt sett är ambitiösa personer som driver sig själva hårt både envist och länge.

Vad gör du som är arbetsgivare för jurister för att minska den stressrelaterade ohälsan?

Som individer ansvarar vi förstås själva ytterst för vår egen hälsa. Bara jag kan bedöma var min gräns går i varje enskilt fall. Jag väljer min kost och bara jag kan ytterst se till att få den sömn och återhämtning i övrigt som just jag behöver. Det är bara jag som kan bestämma mig för att lägga ner mobilen, gå och träna eller kanske skippa det 2:a eller 3:e glaset vin den där tisdagen med kompisen på stan. Bara jag kan välja att byta arbetsgivare när jag hamnar hos en som inte kan eller vill ge mig den flexibilitet jag behöver. Om det finns en sådan arbetsgivare att byta till förstås. Med all den kunskap vi nu har om riskerna med stress får vi själva se till att sluta upp med att köra på i 190 knyck. Vi är skyldiga oss själva, våra barn/familjer och även våra arbetsgivare att ta hand om oss. Och vi vet nog egentligen ganska väl vad vi behöver.

Vad gör du för att försöka minska din egen stress? Eller din kollegas?

I senare krönikor kommer jag fördjupa mig mer i både i samhällsansvaret, arbetsgivaransvaret och det individuella ansvaret. I den här krönikan vill jag mest påminna om att vi alla har ett ansvar, vare sig vi vill eller inte.

Jag erkänner villigt att jag själv förstås fortfarande stressar ibland. Och det är okej. Men jag försöker skaffa mig betydligt mer återhämtning än jag gjort förut. Och jag har gjort en hel del andra förändringar. Kanske kan det inspirera någon att jag berättar om några av dem: Jag har börjat gå långsammare på stan. Jag lägger in luft i kalendern. Jag använder brusreducerande lurar för att stänga ute det värsta bullret och lyssnar istället på skön musik. Jag tar pauser under dagen. Jag äter oftast riktig mat på lunchen och ser till att varva arbetsluncher med privata luncher. Jag försöker hinna prata/skratta med mina kollegor varje dag då jag är på kontoret. Och jag har valt en arbetsplats som ger mig frihet att arbeta hemifrån när det passar.

Vad kan du göra idag för att dra ner på tempot eller ambitionsnivån lite? Sänk axlarna. Ta ett par djupa andetag. Kanske unna dig en långlunch, så du hinner med en promenad? Eller om du är chef: säg åt en ambitiös medarbetare att släppa en uppgift. Dra ett skämt för en kollega så ni får en välgörande skrattdos. Eller i alla fall höja blicken och se din kollega i ögonen och säga hej/hejdå för dagen.

Vad väljer du?


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se