Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Icke-åtgärder mot skatteflykt” – motreplik av Peter Sundgren

Debatt
Publicerad: 2019-12-18 12:34

DEBATT-MOTREPLIK – av Peter Sundgren, skattejurist och redaktör för WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS

Rapporteringen om avslöjandena i bland annat Luxemburg-läckan och Panamapapprena om den fullständigt enorma och aggressiva skatteflyktsplanering och hemlighetsmakeri som förekommer överallt har varit mycket omfattande och orsakat häftiga opinionsstormar häremot hos allmänheten.

Inom EU har detta givit upphov till framläggandet dels av ett förslag till direktiv om införande av en öppen och offentlig så kallad country-by-countryrapportering av moderbolag i internationella koncerner innebärande att dessa skall land för land lämna uppgifter om alla sina dotterbolags skattebetalningar, omsättning, vinst, antal anställda med mera dels vidare ett direktiv att alla skatterådgivare måste rapportera till skattemyndigheterna vilka skatteplaneringsrekommendationer de lämnat till sina klienter vad gäller gränsöverskridande transaktioner. Båda dessa åtgärder syftar naturligtvis till att skapa mer transparens och insyn i företagens och andra berörda skattskyldigas skattestrategier och skatteplanering.

Vad gäller implementeringen i Sverige om de rapporteringspliktiga skattearrangemangen lämnade regeringen direktiv till den för detta ändamål tillsatta utredningen om att den skulle ta ställning till att utvidga denna rapportering även till skatteplanering av transaktioner inom Sverige. Utredningen tillstyrkte att sådan intern skatteplanering också borde bli rapporteringspliktig.
(Det kan tilläggas att sådan intern rapporteringsplikt finns i flera andra länder.)

I en debattartikel den 13 december på denna hemsida under rubriken ”Åtgärder mot skatteflykt: mycket snack men ingen verkstad” har jag framhållit hur Magdalena Andersson upprepat och med en retorik som får änglar att jubla meddelat sin beslutsamhet att ingripa mot skatteflykt men, när det kommer till handling – och tillsammans med skurkstaten i internationella skattesammanhang Malta – röstat ner country-by-countryförslaget samt, efter mördande kritik från skatteflyktplaneringskollektivet i Sverige, även  skrotat utredningsförslaget om rapportering av skatteplaneringsupplägg i den del som avser inhemska transaktioner.

Jag rapporterade därvid också hur Hans Peter Larsson, som är skatteansvarig hos Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) och som varit mycket aktiv i frågan om motarbetande av skyldigheten att rapportera inhemska skatteupplägg på sin egen blogg hade glädjestrålande tagit emot beskedet att finansministerns beslut samt uppgivit att detta för hans del inneburit den största framgången i hans trettioåriga näringspolitiska engagemang.

I en replik på mitt debattinlägg utvecklar Larsson på denna hemsida den 16 december under rubriken ”Behov saknas av inhemsk rapporteringsskyldighet” ytterligare sin kritik mot förslaget om att denna rapporteringsskyldighet således inte behövs.

Vad gäller just denna fråga finns anledning att gå tillbaka även till ett blogginlägg i somras av KPMG där man (icke överraskande) instämde i slutsatserna i alla remisskrivelser att behov för rapportering av inhemsk skatteplanering inte förelåg. Men man ’glömde’ dock i sin analys att berätta vad Skatteverket hade sagt härom i sin remiss.

I ett inlägg på denna hemsida den 2 september med rubriken ”Analys av KPMGs analys av remissutfallet beträffande förslaget om rapporteringspliktiga skattearrangemang” bemötte jag blogginlägget för att berätta vad Skatteverket haft att säga i saken, och specifikt om behovet av sådan rapportering.

Jag anförde därvid att Skatteverket – till skillnad mot skatterådgivarkretsen – inte har något självständigt intresse i själva lagstiftningen som sådan samt berättade att verket i sin trettiosidiga remiss ägnat inte mindre än sex därav åt just behovet av lagstiftning även i frågan om rapportering av intern skatteplanering. Jag påpekade att Skatteverket utan jämförelse var den instans som hade de bästa förutsättningarna att överblicka omfattningen av de skattearrangemang som förekommer och att bedöma de risker som detta medför för oönskade kringgåenden av vår skattelagstiftning.

Vad gäller behovet av lagstiftning beskrev Skatteverket med evidensbaserade faktauppgifter (med ett antal fotnötter därtill) i sin remiss flera typer av interna skatteupplägg som förorsakat bortfall av skatteintäkter i miljardklassen, vilket skulle ha kunnat förhindras eller dämpas om man haft kännedom om uppläggen i ett tidigare skede. Som exempel nämndes den omfattande spridningen av de så kallade kattrumporna, inkomstomvandling av kapitalförsäkringar, kringgående av bestämmelserna om underskott samt lån tagna från utländska holdingbolag.

Själv tillade jag bland annat ett exempel som var populärt för ett antal år sedan som lanserades av Price Waterhouse hur utländska företag, bland annat i den holländska Shellkoncernen, som inte var skyldiga att innehålla och betala in löpande preliminärskatt, betalade nettolön till utlänningar anställda i Sverige som därmed undgick beskattning av den latenta skatten på sina löner! Detta uppdagades först efter flera år vid en skatterevision av Shells svenska dotterbolag. (Något överraskande beviljade den dåvarande regeringsrätten prövningstillstånd i ärendet men avvisade naturligtvis överklagandet. Även en ansökan från Price om resning i frågan (!) avvisades av regeringsrätten). En tidig rapporteringsskyldighet av detta systematiskt och under flera år förekommande skattearrangemang hade undvikit ett skattetapp för statskassan på flera miljoner kronor.

Man skulle ju även rent generellt kunna tycka att om nu de 28 medlemsstaterna i EU enhälligt anser att det finns ett mycket stort behov av att införa regler om rapportering av aggressiva gränsöverskridande transaktioner så skulle en misstanke om att sådant förekommer även internt inte vara långt borta.

Jag menade avslutningsvis att KPMGs analys av remissomgången utan att redovisa Skatteverkets uppfattning om rapporteringsskyldigheten var oseriös.

I sin ovan nämnda replik på mitt debattinlägg i denna tidning berättar Larsson att FAR är ledande initiativtagare i Sverige till skatt som hållbarhetsfråga och hur han på ett frukostseminarium för någon vecka sedan kring detta ämne, där även jag var närvarande, hade presenterat olika modeller för en fullt transparent redovisning av skattebetalningar, även internationella. KPMG redovisade också vid seminariet att man i sin senaste rapport om ”Transparency i Sverige 2018-19” konstaterat att 73 procent av börsbolagen nu är transparenta kring sin skatt och att 52 procent av large-capbolagen har lagt upp sin skattepolicy på sina hemsidor.

Det var mot bakgrund härav, det vill säga att företagsvärlden själv går i spetsen för öppenhet och transparens, som jag ansåg att finansministerns blockerande av EUs förslag om öppen country-by-country reporting var särskilt upprörande.

Larsson bekräftade vidare att FAR och han själv löpande framfört tydlig kritik mot den inhemska delen av förslaget om rapportering av aggressiv skatteplanering och beklagade att man på upprepade frågor till Skatteverket om exempel på arrangemang då rapportering skulle behöva lämnas icke fått något svar härpå.

Vid frukostseminariet välkomnade jag beskeden om hur näringslivet i sitt hållbarhetsarbete nu själva frivilligt tagit ledningen i frågan om att visa sådan öppenhet, transparens och beredvillighet till insyn i sina skattestrategier men frågade hur detta då kunde anses rimma med det omfattande motståndet från skatterådgivarnas sida mot att rapportera de skattearrangemang som man rekommenderar sina klientföretag och att man därmed alltså fortsätter att mörklägga dessa arrangemang.
Men på denna fråga fick inte jag (heller) något svar.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se