Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Höstbudgeten slår hårt mot framtidens domstolsväsende”

Debatt
Publicerad: 2020-09-30 11:53

DEBATT – Frida Gommel, Juriststudent och tidigare ordförande för Juridiska föreningen i Uppsala.

Regeringens och samarbetspartiernas höstbudget lämnar mycket att önska. Trots en omfattning som saknar motstycke i svensk politik lämnas en rad myndigheter vind för våg – inte minst Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Sveriges Domstolar. Föga förvånande har kritiken inte heller låtit vänta på sig från tunga aktörer såsom Riksåklagaren och Akavia.

En aspekt som dock hamnat i skymundan är framtidsperspektivet. Att den politiska debatten har fokuserat främst på brottsbekämpningen här och nu är viktigt och befogat, inte minst som den problematik vi idag ser med omfattande gäng- och ungdomsbrottslighet är ett resultat av flera års försummelse – såväl från borgerliga som socialdemokratiska regeringar. Det är därför bra att problematiken äntligen adresseras, även om det har lett till en rad mindre välavvägda politiska förslag (visitationszoner, anonyma vittnen och avskaffande av omedelbarhetsprincipen för att bara nämna några).

Men rättsväsendet finns inte bara till för att tjäna samhället här och nu. Rättsväsendet ska finnas, byggas och rustas för framtiden. Därför är den underfinansiering av Sveriges Domstolar som regeringen och samarbetspartierna i år presenterar särskilt problematisk.

Sveriges Domstolar har under en lång tid flaggat för en växande domarbrist. Bland annat framgår av 2017 års domarrekryteringsutredning att drygt 40 procent av Domarnämndens förslag baserats på tre eller färre sökanden per utlyst domaranställning. Och problematiken kan väntas öka i takt med att domarkåren blir allt äldre – idag är var femte domare över 60 år, varför kåren står inför ett stort kommande pensionsskifte. Samtidigt ökar antalet mål som dras inför domstol stadigt, inte minst i takt med att stora satsningar görs på Polismyndigheten.

Domarbristen bör inte bara ses som ett kompetensförsörjningsproblem för domstolsväsendet. När ärenden läggs på hög och domare rekryteras i frånvaro av konkurrens är det ett större samhällsproblem som riskerar att äventyra såväl enskildas rättssäkerhet som allmänhetens förtroende för rättsväsendet.

Den enskilt viktigaste åtgärden för att stävja den växande domarbristen torde vara att öka antalet tingsnotarier – det vill säga jurister som utbildas för att bli just domare. Därför är det märkligt att Domstolsverket så sent som i mars i år lade fram det slutgiltiga förslaget av reformering av tingsnotariesystemet. Ett förslag som bland annat innebär att genomströmningen på tingsnotarieutbildningen minskar med 15 procent, det vill säga en beräknad minskad antagning per år från ca 560 till 480. Inte heller lämnas något förslag på hur kvaliteten i antagningskriterierna ska förbättras.

Varför lägger då Sveriges Domstolar, mitt uppe i en brinnande domarbrist, ett förslag om att minska antalet tingsnotarier? Svaret stavas: resursbrist. Det är till och med något som Domstolsverket själva påpekar, om än inte alltför tydligt, när man i april i år på Dagens Juridiks debattsida (länk) försöker förklara den helomvändning som gjordes i frågan om kapacitetstester vid antagning av tingsnotarier. Det finns helt enkelt inte resurser nog hos landets domstolar att göra ordentliga antagningar eller för den delen att dimensionera utbildningen efter kompetensförsörjningsbehoven i myndigheten.

Att Sveriges Domstolar redan idag tvingas lägga ärenden på hög i brist på kompetent arbetskraft är givetvis ett stort rättssäkerhetsproblem. Men att man dessutom tvingas försaka såväl kvaliteten i- som dimensioneringen av tingsnotarieutbildningarna är ett problem som riskerar att få oväntade magnituder i framtiden.

Frågan om finansieringen av rättsväsendet får den här gången betraktas som förlorad. På den förlorande sidan står inte bara det svenska rättsväsendet, utan också såväl allmänhetens rättssäkerhet när ärenden läggs på hög i de svenska domstolarna, som framtidens domarkår när allt fler ska göra allt mer utan en tillräcklig tillströmning av ny arbetskraft. För juriststudenternas del tror jag dessvärre att allt fler högpresterande studenter kommer att – frivilligt eller på grund av bristen på tingsnotarieplatser – välja bort domaryrket som ett möjligt karriärval. Till nackdel för såväl domstolsväsendet som samhället i stort. Möjligen räknar sig ingen – inte ens januaripartierna – som vinnare i en sådan budget.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se