DEBATT – av Sven-Åke Bergkvist, Ordförande, stiftelsen Rättvis skatteprocess och Patrick Krassén, Verkställande ledamot, stiftelsen Rättvis skatteprocess.
I en ny granskning av 1 600 avgöranden i förvaltningsdomstolarna 2019-2022 framgår att reglerna för ersättning av rättegångskostnader när en skattebetalare överklagat och vunnit i domstols inte upprätthålls. I mindre än vart femte fall när medborgaren får rätt i domstol ersätts rättegångskostnaderna fullt ut. Det är en allvarlig brist i rättssäkerheten och innebär att bara den med tjock plånbok kan ta sin rätt till vara. Domstolarna måste ändra på denna ordning.
En medborgare som hamnar i en process mot Skatteverket, exempelvis efter en revision eller om man överklagar ett skattebeslut till förvaltningsdomstol, upplever ofta att man hamnar i underläge, mot en myndighet med massiva resurser, specialister och processvana. Spelplanen blir redan i utgångsläget ojämn.
På grund av detta, och att skattelagstiftningen är komplex, behöver enskilda regelmässigt ta hjälp av expertis för att föra sin talan. Det handlar ofta om att ha en advokat, skattejurist eller revisor som i rollen som ombud hjälper en med skriftliga inlagor, att beskriva grunderna för överklagandet korrekt, hänvisningar till rättslig praxis, och liknande. Sådan expertrådgivning är kostsam.
För att jämna ut spelplanen något mellan medborgaren och myndigheten, finns i skatteförfarandelagen regler om att den enskilde kan få sina processkostnader ersatta av staten. Sådan ersättning kan ges om domstolen till exempel finner att frågan är av särskild rättslig betydelse, eller om myndighetens agerande varit onödigt omfattande.
Dessa är dock undantagsfall. Det huvudsakliga skälet till att den enskilde ska få ersättning för sina processkostnader är att han eller hon fått rätt i sak, det vill säga vunnit mot Skatteverket i domstol.
Hur tillämpas då dessa regler i praktiken? Rättvis skatteprocess har i en ny rapport, ”Har man råd att överklaga?”, granskat närmare 1 600 avgöranden i skattemål från förvaltningsrätter, kammarrätter och Högsta förvaltningsdomstolen under åren 2019-2020 och 2022, där frågan om ersättning för processkostnader aktualiserades.
Resultaten av granskningen är tyvärr dystra. I de undersökta mål från 2019 och 2020 där den enskilde fick helt eller delvis rätt i skattefrågan, medgavs full ersättning för kostnader enbart i 12 procent av målen. Av de undersökta målen från 2022 var andelen något högre, 22 procent, men sammantaget är det alltjämt i mindre än vart femte fall som full ersättning gavs.
Omvänt gavs i vart fjärde fall där den enskilde fick rätt i sakfrågan i domstol ingen ersättning alls. Av den totala summan som yrkades i ersättning i de mål där den enskilde fick rätt i sak helt eller delvis i domstol, betalades enbart knappt 27 procent ut.
Slutsatsen av detta är att Skatteverket och domstolarna ”prutar” på ersättningen, även när skattebetalaren vinner. Följden blir att den enskildes underläge består – trots att lagen stipulerar en rätt till kostnadsersättning. Det handlar uppenbarligen inte heller om en budgetär fråga. Skatteverket använder bara omkring hälften av de medel som anslås i statsbudgeten för kostnadsersättningar i skattemål. Med tanke på att möjligheten att föra sin talan i domstol är en grundlagsfäst princip, som även bekräftas av Europakonventionens krav på rättvis rättegång, är denna omotiverade snålhet häpnadsväckande.
Vad bör göras? Efter ett uppmärksammat avgörande i Högsta förvaltningsdomstolen 2022 är rättsläget oklart vad gäller rätten till ersättning – domen kan tolkas som att den enskilde måste föra skadeståndstalan mot staten i en separat process för att kunna få ersättning för processen i det ursprungliga målet. Att klargöra läget kan kräva politiska beslut och lagändringar.
Domstolarna och Skatteverket kan dock oaktat detta på eget bevåg börja leva upp till lagstiftningen om ersättning bättre, och upphöra med den omotiverade ”prutningen” på ersättning för skattebetalarens processkostnader.
Rättssäkerhet i skatteprocessen och möjligheten för medborgaren att kunna föra sin talan, utan att vara beroende av att ha en tjock plånbok, är ett fundament i rättsstaten – liksom en fråga om rättvisa och jämlikhet. Domstolarna och Skatteverket behöver därför leva upp till lagen, för att spelplanen ska bli jämnare.
