DEBATT – av Ingrid Frennesson, Hugh O’Brian, Johan Rietz, Jurgen Maase, företrädare för FB-gruppen ”Född 57 – straffbeskattad av regering och riskdag” med 3000 medlemmar i skrivande stund.
Den 31 maj 2022 fattade riksdagen beslutet att höja pensionsålder från 65 till 66 år den 1 januari 2023 samt till 67 år den 1 januari 2026 enligt Socialförsäkringsutskottets betänkande 2021/22:SfU25: Justerade åldersgränser i pensionssystemet och i kringliggande system. Beslutet innebär att ca 110 000 svenska medborgare födda 1957 har blivit ålagda en straffskatt på i genomsnitt 26 000 kronor under 2023 på grund av vår ålder.
Denna exempellösa ”särkullsbeskattning” har uppmärksammats i flera media, och frågan om rättelse och kompensation drivs av FB-gruppen ”Född 57 och straffbeskattad av regering och riksdag” mot våra politiker genom mail och publicerade debattartiklar i lokal press, DN, AB, Expressen, GP med flera. Organisationerna SPF Seniorerna, PRO, Kommunal, TCO, Skattebetalarna, med flera, debatterar och trycker på regeringen för en ändring. Även Klas Lundgren, kammaråklagare vid Åklagarmyndigheten och Thomas Ahlstrand, åklagare vid Riksenheten mot Internationell och Organiserad Brottslighet i Göteborg, har skrivit en debattartikel i ämnet.
Det är praxis med övergångsregler för dom som riskerar att drabbas när regler och lagar ändras, och i betänkandet understryks att flera av lagändringarna börjar gälla år 2023 och att äldre föreskrifter fortfarande gäller för den som uppnått respektive åldersgräns före den 1 januari år 2023.
När det gäller förhöjt grundavdrag – 63 kap. 3 a § inkomstskattelagen (1999:1229) – handlar det om att uppnå att fylla 65 år för att året efter betala lägre skatt på pension och arbete. Födda 1957 fyller 65 år under 2022, och har då kunnat förvänta lägre skatt år 2023. Avsaknad av övergångsregler gör att årskull 1957 kommer som första årskull att två gånger (!) uppnå åldern där man året efter får förhöjt grundavdrag, men det blir bara verklighet en av gångerna. Detta gäller även socialavgiftslagen – 2 kap. 27 § och 3 kap. 15 § socialavgiftslagen (2000:980) och rubrikerna närmast före 2 kap. 27 § och 3 kap. 15 §.
För ca 110 000 personer som föddes 1957 innebär ändringen i skattelagstiftningen att vi nu under 2023 betalar i genomsnitt 26 000 mer i skatt, och förstärker statskassan med ca 5 miljarder. Ändringen beslutades bara sju månader innan den trädde i kraft. En mycket kort framförhållning med tanke på hur omfattande och komplicerad process det är för en individ att gå i pension. Informationen från Skatteverket och Pensionsmyndigheten till 57-orna har varit i det närmaste obefintlig och i många fall felaktig både före och efter beslutet den 31 maj 2022.
Bakgrund: I Pensionsgruppens överenskommelse för höjda pensionsåldrar den 14 december 2017 behandlas inte skattefrågor, men man slår fast att reformen vara statsfinansiellt neutral. Socialdepartementet skickar 2019 ut en promemoria där man följer överenskommelsen presenterad av Pensionsgruppen utan beaktande av skattelagstiftningen och anger att reformen vara statsfinansiellt neutral.
Diskrimineringsombudsmannen skriver i sitt svar på denna promemoria: ”Särbehandling som har samband med kronologisk ålder utgör som utgångspunkt diskriminering.” I budgetpropositionen hösten 2020 ser förslaget att särbeskatta 57-orna dagens ljus, genom att man föreslår att den förhöjda åldersgränsen för pension från 65 till 66 ska gälla från 1 januari 2023 i skattelagstiftningen. Detta beräknas ge ca 3,6 miljarder extra pengar till statskassan. Kap 13:11: ”3,6 miljoners nettoeffekt på grund av att åldern för förhöjt grundavdrag och nedsatta sociala avgifter höjs från 65 till 66 år”. Finansdepartementet skickar därefter i december 2020 ut en promemoria på remiss till 49 instanser.
Ett 30-sidigt PM som behandlar föreslagna ändringar i skattelagstiftningen och socialavgiftslagen och beskriver mycket utförligt i text och tabeller att: ”Omkring 112 000 personer, ca 98 procent av åldersgruppen, uppskattas beröras av förslaget 2023. Den genomsnittliga skattehöjningen i den berörda gruppen uppskattas vara ca 26 100 kronor”. ”Förslaget om att höja åldersgränsen för det förhöjda grundavdraget med ett ytterligare år 2026 till att omfatta personer som har fyllt 67 år vid beskattningsårets ingång får i stort sett motsvarande effekter på skatteuttaget”.
Varken Pensionsmyndigheten, Skatteverket eller Diskrimineringsombudsmannen kommenterar detta i sina remissvar. I efterhand har Pensionsmyndigheten under senare tid medgivit att man har gjort ett misstag, men hävdar i ett brev att ”I förarbetena till lagändringen beskrivs inte de särskilda konsekvenser förslaget har för födda 1957 respektive 1959”. Man har alltså inte förstått innehållet!
Skatteverket svarar ”Vårt fokus i remissvaret rörande regeringens PM ”Vissa ändrade åldersgränser i skatte- och avgiftssystemen” FI2020/05036 låg inte på 57:orna, utan snarare på att det blir så många olika åldersgränser för pensionen som kommer att gälla att det blir närmast omöjligt för gemene man att förstå hur jobbskatteavdraget kommer att räknas ut”. För en lekman är det svårt att förstå hur man kan undvika att ta till sig och beakta alla beräkningar som avser just 57-orna! Lagändringen röstas som sagt igenom i riksdagen den 21 maj 2022.
Även här presenteras särbehandlingen av 65-åringar och 5 miljarder extra intäkter till staten bakom en förtroendeingivande inledning: ”Förslagen bygger på Pensionsgruppens överenskommelse från den 14 december 2017”. Man uppger också att ”lagändringarna är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande över förslagen har därför inte inhämtats.
På sid 19 bekräftas: ”Dessa förändringar av skattesystemet bedöms förstärka den offentliga sektorns inkomster med ca 5 miljarder kronor 2023 och ca 10 miljarder kronor 2026”.
Hur svarar och agerar våra riksdagspartier i frågan:
S och C menar att det är den sittande regeringen som äger frågan och om de vill diskutera någon form av övergångslösningar så är man öppna för det.
SD anser att 57-orna ska kompenseras och ställde den 8 maj frågan i riksdagen till finansministern som inte hade något svar.
KD beklagar det misstag som inträffat och undersöker möjligheten att retroaktivt göra 57:orna rättvisa i deklarationen för 2023.
V driver på för en kompensation.
Mp har i sin skuggbudget tagit upp kompensation och har en interpellation ställd till finansministern att besvaras i riksdagen den 26 maj.
L säger sig känna väl till frågan som ”bereds i regeringen och ligger nu på finans- och äldreministrarna”.
Moderata ledamöter i regering och finansutskott besvarar alla frågor med kompakt tystnad. Finansminister Svantesson (M), äldreminister Anna Tenje (M) och finansutskottets ordförande Edward Riedl (M) beskriver situationen som ”olycklig, orättvis, besvärlig och ett misstag” som man skyller på den förra regeringen.
Denna djupt orättvisa och diskriminerande beskattning, som inte har passerat Lagrådet och inte bestridits av varken Pensionsmyndigheten, Skatteverkets jurister eller Diskrimineringsombudsmannen – som har avvisat ett stort antal anmälningar – är nu en politisk fråga och uppmaningen går till finansminister Svantesson: Gör om och gör rätt!
