av Helena Kumblad, processchef och senior jurist Verahill familjejuridik och Hanna Torikka Suua, Jurist Verahill familjejuridik.
När en kvinna lämnar en våldsam relation tror många att våldet tar slut. I själva verket tar det ofta bara ny form. Slagen byts mot hotfulla SMS, mail, obetalda skulder och utdragna vårdnadstvister. Eftervåldet och det ekonomiska våldet är det våld som ofta sker efter separationen, våld som är den mest uthålliga och osynliga formen av kontroll.
Josefin Kjellbergs avhandling Fri från (efter)våldet? visar med smärtsam tydlighet hur våldet inte upphör vid dörren till skyddat boende eller efter ett beslut i domstol. För många kvinnor fortsätter övergreppen via barnen, ekonomin och rättssystemet självt. Mannen som tidigare styrt vardagen genom hot och slag använder nu juridiken och ekonomin som sina nya vapen.
Detta är ett rättsstatligt misslyckande. Svensk lag skyddar mot fysisk och psykisk misshandel, men den juridiska infrastrukturen runt kvinnan – socialtjänst, domstolar och Försäkringskassa – saknar gemensam förståelse för våldets fortlevnad. Vi har skapat ett system där kvinnan förväntas samarbeta med sin förövare, trots att samarbetet i sig blir ännu en form av övergrepp.
På den så kallade ”familjerättsplaneten”, som Kjellberg beskriver det, väger barnets rätt till umgänge ofta tyngre än kvinnans samt barnens rätt till säkerhet. I praktiken ges våldsutövaren fortsatt tillträde till kvinnans liv – genom överlämningar vid umgänge, ekonomiska band, ihållande bodelningar, bostadsfrågor eller vårdnadstvister. Rätten blir inte ett skydd, utan ett nytt verktyg för kontroll.
Det ekonomiska våldet är kanske det mest seglivade. Kvinnor lämnar relationen med skulder, delade lån, gemensamma företag eller ekonomiskt beroende av underhåll. Förövaren kan vägra betala, sabotera ekonomiska beslut eller dra kvinnan genom en labyrint av byråkrati. Resultatet blir att kvinnan hålls fast i samma maktordning – nu via ekonomiska strukturer i stället för fysiska slag.
Här brister rättens logik. Samhället i stort ser inte det ekonomiska våldet som en del av våldet i nära relationer, trots att det i praktiken fungerar som samma kontrollmekanism. Brottsbalken saknar en tydlig rubricering som fångar denna form av övergrepp och de civilrättsliga reglerna kring underhåll, bodelning och skulder behandlar det som en privat konflikt snarare än ett led i ett mönster av våld.
Det är hög tid att lagstiftningen och rättstillämpningen uppdateras i linje med forskningen. Eftervåld och ekonomiskt våld måste erkännas som särskilda former av våld i nära relationer. Risk för eftervåld bör prövas i varje vårdnads-, boende och umgängesmål och ekonomiskt våld måste ges rättslig tyngd – både som brott och som grund för skyddsåtgärder. Socialtjänsten måste också ges mandat och resurser att ge långsiktigt stöd, inte bara krishjälp.
För när våldet fortsätter genom domar, räkningar och rättsprocesser har staten i praktiken tagit över förövarens roll. Friheten från våld måste betyda frihet i alla dess former – även efter separationen.
