av Karolina Löf, chefsjurist och arbetsgivarpolitisk chef, TechSverige och Veronica Johansson, process- och arbetsrättsjurist, TechSverige.
Säkerhetsskyddslagstiftningen är central för att skydda Sveriges säkerhet – men den rättsliga osäkerheten kring hur den ska tillämpas i relation till arbetsrätt och diskrimineringslag får allvarliga konsekvenser för näringslivet. Konsultföretag som levererar tjänster till säkerhetsklassade verksamheter tvingas fatta affärskritiska beslut i ett rättsligt vakuum. Nu krävs politisk handlingskraft för att skapa tydliga, rättssäkra ramar.
Säkerhetsskyddslagstiftningen har ett viktigt syfte: att skydda Sveriges säkerhet mot bland annat spioneri, sabotage och terrorism. För verksamheter som hanterar känslig information är säkerhetsskyddet obligatoriskt – det gäller även leverantörer och konsulter med insyn eller tillgång till dessa miljöer.
Men dagens regelverk lämnar ett allvarligt tomrum. Framför allt råder oklarhet kring hur säkerhetsskyddet ska tillämpas i relation till andra centrala rättsområden – som arbetsrätten och diskrimineringslagen. Företag som agerar i enlighet med säkerhetsskyddslagstiftningen vid till exempel en negativ säkerhetsprövning, saknar rättslig garanti för att agerandet även är tillåtet utifrån arbetsrätten och diskrimineringslagstiftningen. I praktiken riskerar företag att agera rätt – men ändå straffas.
TechSverige är en bransch- och arbetsgivarorganisation för it-, telekom- och techföretag, Våra medlemsföretag verkar ofta i internationella miljöer, med mångfald och global rörlighet som förutsättning. Särskilt drabbade är konsultbolag som tillhandahåller tjänster och specialistkompetens till exempelvis försvarsindustri, myndigheter och samhällskritisk infrastruktur. Till följd av det globala säkerhetsläget möter de nu krav från kunder – även inom offentlig sektor – på att vissa medborgarskap, dubbla medborgarskap eller vistelser i specifika länder inte får förekomma i leveransteam. Kraven är motiverade av säkerhetsskäl, men de går på tvärs med arbetsrättsliga och diskrimineringsrättsliga principer. Konsultföretagen hamnar därför i svåra överväganden vid anställnings- och uppsägningssituationer. Rikets säkerhet är ett legitimt krav för undantag från diskrimineringsförbudet. Däremot är rättsläget oklart huruvida det kan anses som ett legitimt och proportionerligt krav som kan åberopas av enskilda företag för att inte anställa eller säga upp arbetstagare med visst medborgarskap.
Till detta kommer att underlaget i en säkerhetsprövning ofta är hemligstämplat, vilket gör det omöjligt för arbetsgivaren att förklara eller försvara sitt agerande i en tvist. Att exempelvis omplacera eller säga upp en anställd – utan att kunna ange skäl – blir särskilt problematiskt när personen besitter den kompetens som efterfrågas och inte heller har gjort något klandervärt.
Problematiken förstärks av att de kunder som kräver säkerhetsprövade konsulter ofta saknar enhetliga kriterier och tydlig vägledning. Utformningen av säkerhetsprövningen överlåts i praktiken till konsultföretagen själva. Samtidigt ligger det fulla ansvaret på dem att rekrytera och leverera rätt kompetens – utan att riskera kontraktsbrott eller diskrimineringsanmälan. Det är en orimlig ordning, särskilt i ljuset av att konsultbranschen bär upp stora delar av det svenska näringslivets digitala utveckling, totalförsvar och innovationsförmåga.
När betänkandet Säkerhetsprövningar – nya regler (SOU 2024:88) presenterades i december 2024 fanns förväntningar på att vissa av dessa grundläggande problem skulle hanteras. Tyvärr begränsades uppdraget till tekniska preciseringar kring prövning av enskilda individer – inte det övergripande systemet. Frågor om hur en arbetsgivare ska agera rättssäkert när säkerhetsprövningar står i konflikt med annan lagstiftning, eller vilket ansvar staten bör ta i vägledning och rättsligt skydd, lämnades därhän. Det är en missad möjlighet som riskerar att slå hårt mot både näringsliv och nationell säkerhet.
Andra länder har valt olika vägar för att stärka rättssäkerheten i säkerhetsprövningar. Ett alternativ är ett nationellt klareringssystem, där en myndighet tar ansvar för själva bedömningen. Det kan vara en modell värd att överväga, men det avgörande är inte exakt hur ansvarsfördelningen ser ut – utan att systemet ger företag tydliga ramar att agera inom, med rättssäkerhet för både verksamhet och individ.
Konsultbranschen är en motor för innovation, kompetensförsörjning och teknisk utveckling. När rättsläget är oklart tvingas företag avstå från nyckelkompetens, eller dra sig ur uppdrag som annars skulle bidra till både tillväxt och totalförsvar. Det är också i skärningspunkten mellan affär och säkerhet som Sverige behöver vara som mest träffsäkert. Vi står givetvis bakom ett starkt säkerhetsskydd. Men starkt skydd kräver tydliga regler – inte gråzoner. Det är en sak att ta ansvar. Det är en annan att ta ansvar utan verktyg.
Regeringen måste därför skyndsamt utreda hur säkerhetsskyddslagstiftningen, arbetsrätten och diskrimineringslagen kan samordnas och harmoniseras. Målet måste vara ett rättsligt ramverk som är enhetligt, förutsebart och rättssäkert. Bara så kan vi skydda både Sveriges säkerhet och framtida konkurrenskraft.
