DEBATT – av Sanna Hilveus, senior jurist och Martina Vivlund, senior jurist, tf. senior verksamhetsutvecklare processrätt. Båda på Verahill.
I Sverige har vårdnadstvister blivit allt vanligare och mer komplexa, vilket kräver en noggrann övervägning av lämpliga metoder för att minska antalet tvister och säkerställa barnets bästa. Den 1 mars 2022 infördes krav på att den förälder som vill inleda en tvist i domstol måste ha deltagit i ett informationssamtal hos socialtjänsten. Informationssamtal sker med en eller båda vårdnadshavarna och syftar till att ge relevant information, med målet att de ska komma överens och undvika en domstolsprocess. Trots goda intentioner finns det betydande begränsningar med informationssamtal som en effektiv lösning för att minska antalet vårdnadstvister i Sverige.
Varje tvist är unik med olika bakgrundsfaktorer och komplexiteter som påverkar parternas förmåga att nå en överenskommelse. Vårdnadstvister kan handla om allt från kulturella skillnader och osämja om barnets utbildning till djupgående konflikter som involverar våld eller beroendeproblem. Att försöka pressa in alla dessa varianter i en enda ram av informationssamtal riskerar att underminera allvaret i vissa fall. Det är inte ovanligt att vårdnadshavare varit på ett eller flera samarbetssamtal innan ett informationssamtal aktualiseras. Svårigheten för socialtjänsten blir att en eller båda vårdnadshavarna redan upplever att samarbetet inte fungerar och att inleda en process är enda alternativet. Informationssamtal hade sannolikt fått mer effekt om det erbjöds i ett tidigare skede när vårdnadshavarna är mottagliga för en konstruktiv dialog. Allt för ofta är konflikten så pass infekterad att samtalen sker enskilt och därmed faller syftet med informationssamtalen, som blir slentrianmässiga enbart för att erhålla intyget som domstolen kräver.
Vårdnadstvister kräver ibland juridiskt bindande beslut för att säkerställa barnets bästa på lång sikt. Idag finns möjligheten att en överenskommelse som träffas på samarbetssamtal nedtecknas i ett avtal som godkänns av socialnämnden och därmed blir verkställbart. Information om denna möjlighet behöver ges i ett tidigt skede, förslagsvis vid ett informationssamtal som bör genomföras innan samarbetssamtal.
Under både samarbets- och informationssamtal kan maktförhållandena vara ojämlika. Detta kan leda till att den svagare parten tvingas kompromissa eller acceptera en lösning som inte är till barnets bästa. Även om barnets bästa ska vara i centrum för vårdnadstvister, kan barnet självt bli marginaliserat eller inte tillräckligt representerat under informations- eller samarbetssamtal. Barnets åsikter och känslor måste beaktas i alla beslut som rör deras framtid. Det är lätt hänt att dessa samtal blir en plattform där vårdnadshavarna endast fokuserar på sina intressen vilket riskerar att underminera den grundläggande principen om att barnets bästa ska komma i första hand. Detta kan undvikas om barnet redan inför
informations- eller samarbetssamtalet erhåller ett eget ombud.
Sammanfattningsvis är obligatoriska informationssamtal eller frivilliga samarbetssamtal inte tillräckligt för att minska antalet vårdnadstvister i Sverige. Utöver dessa samtal krävs det en mer nyanserad och mångfacetterad metod som inkluderar juridiska åtgärder, barnets röst och en djupare förståelse för varje unik tvist. Vi tror att obligatorisk medling innan en domstolsprocess initieras är det verktyg som behövs för att verkligen göra skillnad.
Endast genom att anamma ett mer handfast obligatoriskt moment i kombination med de olika samtalen kan vi skapa en mer hållbar lösning för att minska antalet processer i domstol.
