”Finansdepartementets förslag om att reglera kreditförmedlare på samma sätt som banker och andra kreditinstitut utgör ett hot mot konsumentskyddet och strider mot EU-rätten.”
Det skriver advokaterna Fredrik Linder och Sebastian Sundberg på Advokatfirman Schjødt.
Förslaget från Finansdepartementet att endast kreditinstitut, dvs. banker och kreditmarknadsbolag, ska få bedriva kreditförmedling är djupt problematiskt. Det innebär att kreditförmedlare, som idag hjälper konsumenter att jämföra lån för att hitta de bästa villkoren, måste ansöka om tillstånd som kreditinstitut. För att få tillstånd som kreditinstitut tvingas kreditförmedlarna dessutom bedriva helt annan verksamhet än de gör idag, såsom att ta emot inlåning och lämna krediter. Förslaget riskerar inte enbart att begränsa konsumenternas valfrihet och driva upp lånekostnader, det strider även mot EU-rätten, bland annat de grundläggande reglerna om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster inom EU.
Kreditförmedlare ska inte regleras som kreditinstitut
EU-direktivet 2023/2225 om konsumentkrediter (CCD2) klargör att kreditförmedlare och kreditinstitut är två olika typer av aktörer på kreditmarknaden. Kreditförmedlare erbjuder inte egna krediter, utan agerar som oberoende mellanhänder mellan banker och låntagare. Enligt CCD2 ska kreditförmedlare vara föremål för adekvata tillstånds- och tillsynskrav. Det innebär emellertid inte att kreditförmedlare ska omfattas av samma regler som kreditinstitut. Den verksamhet som kreditinstitut bedriver är riskfylld, inte minst utifrån ett systemriskperspektiv, och omfattas därför av långtgående regelverkskrav. Kreditinstitut måste bland annat leva upp till höga krav på likviditet, kapital, intern styrning och rapportering. Dessa krav har emellertid ingenting med konsumentskyddet att göra. Att tvinga kreditförmedlare att omfattas av samma regelverkskrav som kreditinstitut står i strid med CCD2 och den grundläggande EU-rättsliga proportionalitetsprincipen. Dessutom riskerar förslaget att vara direkt diskriminerande mot kreditförmedlare i andra medlemsstater i EES.
Kreditförmedlare spelar en avgörande roll för att öka konkurrensen mellan långivare, vilket både Konkurrensverket och Finansinspektionen tidigare påpekat leder till bättre villkor för konsumenterna. Att kräva att dessa aktörer blir kreditinstitut skapar höga inträdesbarriärer, begränsar konkurrensen och tvingar existerande aktörer att lämna marknaden till nackdel för samma konsumenter som Finansdepartementet säger sig vilja skydda.
Effektiva och mindre ingripande alternativ finns
Det positiva är att det finns flera mer effektiva och mindre ingripande alternativ till nuvarande förslag. Regeringen kan välja att föreslå en lösning som både stärker konsumentskyddet och konkurrensen på kreditmarknaden. Ett sådant alternativ är exempelvis att behålla nuvarande regelverk för just kreditförmedlare och samtidigt skärpa kraven på transparens samt förbjuda telefonförsäljning och rörlig ersättning för förmedlare. Finansdepartementets förslag bör även justeras i linje med CCD2 och de rekommendationer som Konsumentkreditutredningen lagt fram i oktober i år för implementeringen av CCD2. Genom ett sådant förslag skulle konsumentskyddet stärkas utan att Sverige agerar i strid med EU-rätten.
Det nuvarande förslaget har redan mött kritik från flera tunga remissinstanser. För konsumenternas och marknadens bästa måste Finansdepartementet tänka om innan regeringen skickar ett nytt förslag till Lagrådet.
Fotnot: Fredrik Linder och Sebastian Sundberg är ombud för Lendo AB
