Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Felaktiga påståenden om generella ordningsproblem i domstolarna”

Debatt
Publicerad: 2020-11-20 10:43

DEBATT – av Lennart Strinäs, tf Lagman vid Malmö Tingsrätt

Media har under den senaste veckan rapporterat om en huvudförhandling vid Södertörns tingsrätt. Den mediala uppmärksamheten beror på att några av de tilltalade har agerat på ett sätt som är oacceptabelt i en rättssal.  Det har också framförts kritik mot att rätten inte har agerat med tillräcklig kraft och beslutsamhet för att avstyra de tilltalades beteende.

Det som skett vid huvudförhandlingen i Södertörns tingsrätt har absolut ett nyhetsvärde och det är därför självklart att media rapporterar om det. Däremot vänder jag mig mot de slutsatser som vissa debattörer drar utifrån denna rapportering. Ska man tro dessa debattörer, samtliga för övrigt med den gemensamma nämnaren att de inte arbetar inom rättsväsendet, är det ett allmänt och utbrett problem att ordningen inte upprätthålls i svenska rättssalar.

Detta är en helt felaktig bild. En överväldigande majoritet av huvudförhandlingarna vid svenska domstolar genomförs som de ska, det vill säga lugnt, sakligt, värdigt och rättssäkert. Och för egen del har jag under tjugo år som domare vid Malmö tingsrätt aldrig upplevt något liknande det som beskrivs ha hänt i Södertörns tingsrätt. Jag har inte heller hört att någon av mina domarkollegor skulle ha upplevt något sådant. Och då ska man ha i åtanke att Malmö tingsrätt årligen hanterar ett betydande antal mål rörande mycket grov brottslighet, inkluderande även så kallad gängbrottslighet.

Även de advokater och åklagare som jag sett uttala sig i frågan vittnar om att det som har skett vid Södertörns tingsrätt är mycket sällsynt. Då har vi alltså å ena sidan några debattörer, utan synbar förankring i rättsväsendet, som gör gällande att detta är vanligt förekommande. Å andra sidan har vi ett antal av rättens professionella aktörer – advokater, åklagare och domare – som menar att det som har hänt vid Södertörns tingsrätt är väldigt ovanligt. Vilken av dessa uppfattningar man bör fästa tilltro till är uppenbart.

Den givna slutsatsen är att det självfallet inte går att ta vad som händer vid en förhandling till intäkt för att svenska domstolar skulle ha generella ordningsproblem. Man skulle också retoriskt kunna fråga sig varför det slås upp så stort i media just denna gång om det vore en vanlig företeelse.

Jag vill även nämna något om rättegångsförseelse. Bestämmelsen om rättegångsförseelse innebär bland annat att den som stör en förhandling eller uttalar sig otillbörligt kan dömas till penningböter, max 4 000 kr. Det har på sina håll framförts att 4 000 kr i böter är den hårdaste sanktion man riskerar om man inte sköter sig vid en förhandling. Det stämmer inte. Om till exempel en tilltalad hotar en åklagare eller ett vittne under en pågående förhandling träder brottsbalkens regelverk in. Det kan då bli aktuellt med åtal för hot mot tjänsteman eller övergrepp i rättssak och i så fall talar vi om helt andra påföljder än böter på 4 000 kr.

Intressant i sammanhanget är att böter för rättegångsförseelse och senare åtal för samma handlande inte är möjligt. Det anses nämligen strida mot principen att ingen ska dömas två gånger för samma sak. Det innebär till exempel att en person som hotar ett vittne under en förhandling, och då döms till böter för rättegångsförseelse, kommer avsevärt lindrigare undan än om böterna uteblivit och åtal i stället hade väckts. I en sådan situation är böter för rättegångsförseelse därför närmast kontraproduktivt.

Inte heller i övrigt är böter för rättegångsförseelse i praktiken något bra verktyg för att skapa ordning i rättssalen. Det säger sig självt att den som till exempel riskerar ett flerårigt fängelsestraff mycket sällan ändrar sitt beteende i önskad riktning för att han eller hon ådöms några tusen kr i böter.

Självklart är det oerhört viktigt att huvudförhandlingar genomförs på ett sätt som upprätthåller respekten för domstolen och den rättsliga prövningen. Rättens mest verksamma och effektiva verktyg – när någon stör förhandlingen på ett oacceptabelt sätt – är bestämmelsen i 5 kap. 9 a § rättegångsbalken: ”Rättens ordförande får från rättssalen utvisa den som stör ett sammanträde eller på något annat sätt uppträder olämpligt.” Vad som händer när någon som är part utvisas med stöd av denna paragraf är att han eller hon i stället får följa förhandlingen från ett angränsande rum.  

Om ordföranden inte bestämmer något annat, upphör ett beslut om utvisning att gälla när sammanträdet har avslutats. Pågår förhandlingen flera dagar kan alltså beslutet om utvisning gälla lika lång tid. Det förutsätter dock normalt att överträdelsen varit av allvarlig karaktär.

Den som är utvisad från förhandlingssalen kan av förklarliga skäl inte fortsätta att störa förhandlingen. Ett beslut om utvisning kan dessutom ha en gynnande effekt på eventuella medåtalades uppförande. När de medåtalade ser att dåligt uppförande leder till utvisning, kan det i bästa fall bidra till att de sköter sig bättre eftersom få personer vill medverka vid sin egen förhandling från ett sidorum.

Bestämmelsen om utvisning, tillsammans med vetskapen om att brottsbalkens regler träder in vid grövre överträdelser, utgör enligt min erfarenhet en mycket god grund för upprätthållande av ordning vid förhandlingar. En förutsättning är så klart att ordföranden i dessa situationer agerar med bestämdhet.

För att avslutningsvis åter knyta an till den pågående debatten om upprätthållandet av ordning i domstolar vill jag understryka att jag tycker det är väldigt bra, viktigt och angeläget att vi har en offentlig debatt om rättsväsendet. Debatten skulle dock vinna avsevärt på att den kritik som framförs är såväl saklig som korrekt och inte, som nu, bygger på helt felaktiga påståenden om generella ordningsproblem i svenska domstolar. Däremot har jag så klart inga som helst invändningar mot att någon, med den korrekta utgångspunkten att riktigt stökiga förhandlingar utgör ett mycket begränsat undantag, likväl tycker att regelverket på detta område bör ses över. 


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se