Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Ett försök att stoppa skjutvåldet genom att skjuta sig själv i foten”

Debatt
Publicerad: 2021-07-26 11:42

DEBATT – av Josef Ben Ali, biträdande jurist vid Advokatfirman Gabriel Barsoum

Ungdomsrabatten, det vill säga den straffrättsliga särbehandling som innebär att den tilltalades ålder ska beaktas i samband vid straffmätningen om vederbörande är under 21 år, har under senare tid fått utstå diskussion avseende dess tillvaro.

I regeringens kamp mot gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten, tillsattes den 13:e december 2017 en utredning beträffande ungdomsrabatten. Bakgrunden till utredningen var dels att det framkommit att ungdomar på senare tid utvecklats till att ha centrala roller inom den organiserade brottsligheten samt annan grov brottslighet dels huruvida brottsligheten för åldersgruppen skulle sjunka.

Utredningen föreslog bland annat ändringar beträffande den straffrättsliga särbehandlingen av lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år. Utgångspunkten var att ungdomsrabatten skulle slopas för denna åldersgrupp. Det som var intressant var att Utredningens uppdrag inte var att föreslå om ett avskaffande av särbehandlingen ska genomföras utan hur avskaffandet skulle genomföras. I Utredningens uppdrag ingick således inte att avgöra huruvida ungdomsrabatten bör avskaffas eller ej. Trots Utredningens oerhört begränsade möjlighet att ta ställning till om förslaget faktiskt bör genomföras, riktar Utredningen stark kritik mot förslaget, något som mig veterligen tillhör ovanligheterna.

Utredningen framhåller de stigmatiserande, kontraproduktiva och återanpassningshämmande effekter som lagförslaget kan komma att medföra. Anledningen till detta är att unga lagöverträdare – i relation till vuxna individer – typiskt sett har en outvecklad ansvarsförmåga samt är mer psykologiskt känsliga för bestraffning. Då ungdomens hjärna inte är fullt utvecklad än och ungdomar av den anledningen inte är kapabla till samma typ av rationalitet som dess vuxna motpart ger den neurologiska och psykologiska forskningen inte något stöd för att behandla ungdomar och unga lagöverträdare på samma sätt som en vuxen. Lagförslaget innebär alltså att risken för återfall ökar.

Trots detta har regeringen nu föreslagit att ungdomsrabatten ska slopas för åldersgruppen 18–20 år vid allvarlig brottslighet. Trots att lagförslaget i princip kör över evidensbaserad forskning och istället riskerar att få motsatt effekt, har regeringen föreslagit lagändringen. Om syftet med lagförslaget varit att ungdomar ska sluta utnyttjas inom den organiserade brottsligheten, är detta lagförslag snarare ett incitament för de gängkriminella att utnyttja ännu yngre personer, detta då lagändringen inte omfattar åldersgruppen 15–17 år.

Regeringens populistiska slag i luften hör inte hemma i det svenska rättssystemet. Signalpolitik av detta slag hör inte hemma i en rättsstat, särskilt när det handlar om åtgärder som genomförs på ungdomarnas bekostnad.

Istället för att satsa förebyggande väljer regeringen att börja i fel ände. Istället för att förespråka för hårdare och längre straff borde de istället undersöka varför ungdomar i socialt utsatta områden överhuvudtaget lockas in i den världen – och därifrån med riktade insatser arbeta gentemot dessa.

Risken är överhängande att regeringen försöker stoppa dagens allvarliga brottslighet genom att skjuta sig själva i foten.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se