”Domstolsverket har förfulat brottmålsdomarna – ändra om och snygga till”

DEBATT – Av Johannes Norrman, tingsnotarie vid Kristianstad tingsrätt

För knappt en vecka sedan införde Sveriges domstolar ett nytt system för hanteringen av brottmål, vid namn digitala brottmålsavgörande (förkortat Diba). Applikationen innehåller flera smarta funktioner som saknats tidigare, och möjliggör även ett mer ändamålsenligt informationsutbyte mellan rättsliga myndigheter. Fördelarna har emellertid under inledningsskedet hamnat i skuggan av en enda enorm nackdel – de nya domarna har av flera olika skäl blivit hiskeligt fula. 

För det första innehåller Diba-domar en minst sagt rälig grafisk formgivning. Vi pratar om basala fel i stil med att underrubriker är fetade medan rubriker inte är det, att typsnitten är gräsliga, och att det saknas betydelsebärande skiljesymboler mellan viktiga delsektioner (jämför det förra systemets vågräta linje mellan rubriken “parter” och rubriken “domslut” med en Diba-dom, så förstår du snart vad jag menar). Slutprodukten håller så låg kvalité att domarna mer liknar en nioårings första Word-projekt än officiella domstolsdokument.

För det andra är formateringen i systemet ogenomtänkt. Avståndet mellan sidhuvudet och brödtexten under rubriken “skäl” är exempelvis i default-layouten för litet, vilket stör läsningen vid varje sidbyte. Dessutom misstänker jag att textens placering i ordbehandlingsprogrammet, inte alltid på pricken överensstämmer med dess plats i den slutgiltiga PDF-versionen av domen. Följden blir ett mindre tillfredsställande textflöde. Rubriker kan exempelvis lätt hamna nederst på sidan, vilket får till följd att texten som rubriken hänför sig till tar sin början först på nästa. 

För det tredje, vilket också är Dibas allvarligaste tillkortakommande, så framtvingar den obligatoriska rubriksättningen en ologisk disposition av domskälen. I början av en typisk Diba-dom kommer exempelvis en lång harang med åklagarens ansvarsyrkanden jämte gärningsbeskrivning. Här kan användaren emellertid inte ange den tilltalades inställning. Istället måste författaren antingen upprepa åtalets innehåll igen under rubriken “skäl”, eller nöja sig med att hänvisa bakåt i domen (“den tilltalade har delvis erkänt brott avseende åtalspunkt 2.4 ovan”). För en oerfaren läsare lär en större dom med många tilltalade eller invecklade händelseförlopp bli väldigt besvärlig att följa.

Måhända invänder någon nu att mina klagomål ovan förråder småsinthet. Poängen med domar är väl knappast att vara några kalligrafiska mästerverk, utan att kommunicera utfallet av en process? De gustibus non est disputandum! Spelar det egentligen någon roll att dispositionen blir huller om buller eller att formateringen är irriterande, så länge det framgår hur domstolen dömt? 

MItt genmäle är, helt kort, att verksamheten som Sveriges domstolar bedriver är alltför viktig för sådan nonchalans. Brottmålsdomar bär ofta bud som är livsavgörande inte endast för parterna, utan även för anhöriga och samhället i stort. Kalla mig en förbisprungen rest av ett förlegat ämbetsmannaideal – men min bestämda uppfattning är att statlig maktutövning ska vara förenad med värdighet. Jag vill att svenska domstolar ska sträva efter domar som inte bara innehåller samvetsgranna juridiska resonemang, utan också ser ut som att de innehåller samvetsgranna juridiska resonemang. Det handlar ytterst om respekt för medborgaren som står inför skranket. 

Förfulningen genom Diba är i detta sammanhang långt ifrån någon slump, utan tvärtom ett led i en bredare nivellering av statlig verksamhet. I vår sköna nya värld har många högt uppsatta tjänstemän mist känslan för statens särart: medborgare har blivit kunder, och rättskipningen har blivit vilken företagsverksamhet som helst. Min gissning är att några tjommar på Domstolsverket, påverkade av dessa djupt impopulära postmoderna strömningar, härvidlag fått för sig att domens skönhet saknar betydelse visavi dess funktion att kommunicera domstolens avgörande.

Denna idé är emellertid, för att använda ett av mina skånska favoritbegrepp, fullkomligt ännavänd. En intellektuell bearbetning av domskälen kräver mödosamt arbete, men textens estetiska intryck präntar in sig i medvetandet på mindre än en sekund och präglar därefter hela läsningen. Den som inbillat sig att detta omedelbara skönhetssinne skulle vara en petitess, han har missförstått både sitt eget och själva varats fundament. 

Till syvende og sidst är jag dock naturligtvis bara en person bland många andra. Kanske är det i själva verket så att merparten föredrar domarnas nya skrud? I den händelse att jag är överröstad faller jag naturligtvis till föga, och i övriga Diba-frågor är jag ense med majoriteten. Om det däremot är så – och därom är jag ganska övertygad – att de allra flesta håller med mig; ja, då förutsätter jag att Domstolsverket snarast förbättrar Diba-domarnas utseende. En sådan justering vore ett billigt och enkelt sätt att visa lyhördhet, och därigenom stärka allmänhetens förtroendet för domstolarna.