Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Diskrimineringsombudsmannen motarbetar upprättelse till diskrimineringsoffer”

Debatt
Publicerad: 2020-02-10 10:48

DEBATT – av Lena Svenaeus, fil.dr i rättssociologi, Lunds universitet och tidigare JämO

              Synpunkter på DO:s processföring i ett mål om etnisk diskriminering

Tisdagen den 11 februari hålls förhandling i ett svenskt mål i EU-domstolen. Högsta domstolen har begärt förhandsavgörande angående tolkningen av artikel 15 i rådets direktiv 2000/43/EG om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller ursprung. Kärande i det aktuella målet är den statliga myndigheten DO. Svarande är flygbolaget Braathens Regional Aviation AB (BRA-flyg). Förutom parterna kommer den svenska regeringen och EU-kommissionen att delta i förhandlingen.

Artikel 15 i det så kallade etniska direktivet föreskriver att sanktionerna vid etnisk diskriminering ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Till den person som påstås ha diskriminerats har DO yrkat 10 000 kr i diskrimineringsersättning. Målet drivs därför enligt rättegångsbalkens regler om förenklade tvistemål, regler som tillkommit för att tvister av mindre värden ska kunna lösas enkelt, snabbt och billigt och utan att käranden löper risk att vid förlust få betala motpartens rättegångskostnader. Problemet är att målet inte i något avseende motsvarar beskrivningen av vad som ska känneteckna en tvist av mindre värde.

I pressmeddelande i samband med stämningsansökan och även i andra sammanhang har DO beskrivit målet som en viktig insats mot etnisk profilering. Att avslöja och bekämpa etnisk profilering är utan tvekan angeläget. Etnisk profilering innebär definitionsmässigt att en aktör använder rasistiska kriterier i sin verksamhet. Vi minns alla Skånepolisens olagliga registrering av romer, som efter domstolsprövning ledde till att drabbade individer fick vardera 30 000 kronor i skadestånd. Utan att hittills ha redovisat några bevis för att rasistiska kriterier tillämpas i BRA-flygs säkerhetskontroller riktar DO denna allvarliga anklagelse mot bolaget. Den har sin grund i en anmälan om diskriminering från en passagerare som i juli 2015 blev föremål för en extra säkerhetskontroll.

DO:s syfte med att stämma BRA-flyg är att få bort det hinder för skadeståndsansvar som den s.k. Montrealkonventionen utgör. Montrealkonventionens principer gäller i alla EU-länder både vid utrikesflyg och inrikesflyg. Enkelt uttryckt innebär konventionen att ett flygbolag har rätt att i flygsäkerhetens intresse och utan skadeståndsansvar kontrollera flygpassagerare. DO har väckt talan mot flygbolaget för att försöka få fastställt att Montrealkonventionen står i strid med påbudet om sanktioner i det etniska direktivet och därför inte ska tillämpas i mål av det aktuella slaget.

Mot bakgrund av risken för terrorattentat är det inte en särskilt vågad gissning att de flesta flygresenärer anser ”hellre en gång för mycket än för litet” när det gäller säkerhetskontroller. Om flygkaptener avstår från att kontrollera passagerare därför att flygbolaget riskerar att drabbas av skadeståndsansvar om kontrollen visar sig obefogad, så kanske det blir en säkerhetskontroll för litet. Det väcker förvåning att DO, utan att presentera något faktaunderlag om att etnisk profilering förekommer i BRA-flygs säkerhetsarbete, intresserar sig för Montrealkonventionens status inom unionsrätten. Konventionen torde utgöra lex specialis i förhållande till det etniska direktivet.

Nu är det emellertid helt andra frågor som ska behandlas i Luxemburg tisdagen den 11 februari. Enligt en inlaga från DO förväntas EU-domstolen ge besked om ”förhållandet mellan EU:s rättighetsstadga och Europakonventionen, innebörden av rätten till domstolsprövning, definitionen av begreppet offerstatus inom EU-rätten, innebörden av sanktionsbegreppet samt betydelsen av central rättspraxis från EU-domstolen (Unibetmålet) för det system för rättsskydd och konstitutionell kontroll som bestämmelsen i artikel 19.1 i fördraget om den Europeiska unionen förutsätter.”

För att förstå hur DO lyckats få juridiska frågeställningar, som mer än väl skulle räcka till fem doktorsavhandlingar, placerade på EU-domstolens bord, behövs en beskrivning av tvistens rättsliga behandling i Sverige. Materialet är omfattande. I följande kortfattade resumé försöker jag beskriva kärnfrågan och förbigår därför DO:s olika fastställelseyrkanden och upprepade framställningar om inhämtande av förhandsavgöranden, vilket liksom i andra mål där DO:s chefsjurist är ombud, präglat processföringen.

Målet har alltså sin grund i en anmälan till DO om etnisk diskriminering. Anmälan avser en händelse då två passagerare inför en resa med BRA-flyg mellan Göteborg och Stockholm den 21 juli 2015 uppmanades att lämna planet för en extra kontroll. Ingenting hittades vid kontrollen men en av passagerarna blev tvungen att ta ett senare plan och gjorde en anmälan om etnisk diskriminering. Han ansåg att visiteringen berodde på att han hade mörk hy och vid tillfället bar svart helskägg.

Inga kontakter togs med flygbolaget innan DO den 3 juli 2017, alltså nästan två år efter händelsen och nära preskriptionsfristens utgång, ansökte om stämning mot flygbolaget. Stämningsansökan innehåller två huvudyrkanden, varav det första utgörs av en begäran att tingsrätten ska inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen om Montrealkonventionen utgör hinder för att föra talan om ersättning till flygpassageraren. Det andra yrkandet avser 10 000 kr i diskrimineringsersättning till anmälaren.

I svaromålet medgav flygbolaget yrkandet om diskrimineringsersättning men anförde samtidigt att bolaget inte vitsordade att den extra flygkontrollen utgjorde etnisk diskriminering. Bolaget var villigt att betala beloppet som en goodwillersättning. DO motsatte sig att tingsrätten meddelade dom i enlighet med medgivandet och krävde att målet skulle avgöras först sedan en prövning skett i sak. Sakprövning var enligt DO nödvändig därför att passagerarens ”ideella upprättelseintresse erkänns av rättsordningen och inte kan läkas genom en ersättning som utbetalas av andra skäl än en konstaterad kränkning.”

Tingsrätten meddelade dom i enlighet med rättegångsbalkens regler för dispositiva tvistemål, vilket innebar att BRA-flyg förpliktades att betala 10 000 kr, eftersom yrkandet om diskrimineringsersättning medgivits. Bolaget betalade beloppet. DO överklagade till hovrätten som uttalade att tingsrättens avgörande var korrekt enligt svensk processrätt och också förenligt med unionsrätten. Målet ligger nu i HD.

Eftersom DO valt att värdera den påstådda diskrimineringen till 10 000 kr tillämpas reglerna om förenklade tvistemål enligt 1 kap. 3 d § rättegångsbalken. Yrkandet understiger ett halvt prisbasbelopp som är gränsen för att den processordning som tidigare kallades ”småmålslagen” ska vara tillämplig. Det torde vara ytterst ovanligt att ett förenklat tvistemål inleds med en begäran om att förhandsavgörande ska inhämtas från EU-domstolen och som är så komplicerat att käranden ser sig föranlåten att ge in sakkunnigutlåtanden från tre professorer och en docent i civilrätt respektive EU-rätt.

Det finns ett undantag från regeln i rättegångsbalken att det yrkade beloppet ska vara avgörande för handläggningsformen (se 1 kap. 3 d§ andra stycket). Om part kan göras sannolikt att den bakomliggande tvisten rör ett högre värde eller att utgången annars är av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden kan part första gången talan förs i målet yrka att allmänna regler ska tillämpas. Svaranden hade ingen anledning att åberopa undantaget, eftersom talan medgavs.

I många sammanhang har DO uttalat att nivån på diskrimineringsersättning enligt svensk rättspraxis är alldeles för låg. I konsekvens med denna inställning brukar myndighetens yrkanden i mål om etnisk diskriminering ligga på en väsentligt högre nivå. Som exempel kan nämnas målet NJA 2014 s 499. En chaufför anställd på bussföretaget Veolia hade använt kränkande tilltal mot två passagerare från Syrien. DO yrkade 100 000 kr i diskrimineringsersättning till var och en av dem. Högsta domstolen fastställde ersättningen till 25 000 kr vardera.

Varför endast 10 000 kr i diskrimineringsersättning i ett fall som påstås handla om något så allvarligt som etnisk profilering? I stämningsansökan i ett pågående mål i Göteborgs tingsrätt har DO särskilt nämnt, att Europadomstolen i sin praxis betonat att det ersättningsbelopp som utges nationellt måste motsvara kränkningens art. Ett för lågt ersättningsbelopp kan annars i sig utgöra en överträdelse av konventionen. – Insåg DO:s chefsjurist att han hade ett svagt case och därför ville undgå risken att få betala BRA-flygs rättegångskostnader?

Målet mot flygbolaget beskrivs av DO som ett mål av synnerlig betydelse för diskriminerade individers tillgång till rättvisa (access to justice) såväl i Sverige som i hela den europeiska unionen. Många med mig menar dock att konsekvensen vid framgång för DO i EU-domstolen skulle bli den rakt motsatta. Färre personer kommer att få hjälp att driva sitt diskrimineringsärende i domstol om den dispositiva tvistemålsprocessen med möjlighet till förlikning eller medgivande utan vitsordande av motpartens lagtolkning sätts ur spel. Detta ökar processrisken. Ett sådant processande blir i praktiken inte något för den resurssvage och gagnar inte diskrimineringsoffers möjlighet att få upprättelse.

Den svenska regeringen, Finlands regering och även EU-kommissionen har i yttranden till EU-domstolen framfört sin uppfattning, att käranden i en diskrimineringstvist genom diskrimineringslagens och rättegångsbalkens bestämmelser har tillgång till ett rättsligt förfarande som säkerställer efterlevnaden av skyldigheterna enligt direktiv 2000/43.

De flesta diskrimineringsanmälningarna till DO rör händelser på arbetsmarknaden. Den förhandlings- och förlikningsverksamhet som idag medför att fackligt organiserade genom fackförbundens rättshjälp har goda chanser att få diskrimineringstvister lösta skulle påverkas negativt om EU-domstolen går på DO:s linje. Förlikningar kan enligt DO:s recept endast accepteras om den ena parten lägger sig platt, betalar yrkat belopp och erkänner brott mot diskrimineringslagen. Europakonventionen påstås stödja denna extrema ståndpunkt. Om det är riktigt kommer det att leda till fler tvister men färre möjligheter till upprättelse

Det problem vi har i Sverige i fråga om ”access to justice” handlar inte om brister i rättegångsbalkens regler rörande dispositiva tvistemål. Det handlar om att rättshjälpssystemet behöver ses över så att fler blir berättigade till rättshjälp. Det handlar också om att ytterst få av dem som gör en anmälan om etnisk diskriminering får det stöd de har rätt att förvänta sig av DO.Under 2018 registrerades 734 anmälningar om etnisk diskriminering och 146 anmälningar om diskriminering på grund av religionstillhörighet. Såvitt framgår av information på DO:s webbplats har hittills endast en anmälan föranlett stämningsansökan. Myndigheten är av allt att döma ointresserad av övriga anmälares ”offerstatus”. 


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se