DEBATT – av Martin Källgren Thyr, jurist på Momentius LPA och
Fabrizio Vittoria Beijer, jurist på Momentius LPA
Sedan 2021 ska ett svenskt företag som köper tjänster av ett europeiskt bolag dra av 30 procent i preliminärskatt på ersättning för arbete som utförs i Sverige, om den europeiska tjänsteleverantören inte är registrerad för F-skatt i Sverige. Skatteavdrag på ersättningen ska enligt reglerna alltid göras, även om det europeiska bolaget inte är skatteskyldigt i Sverige. Efter en administrativ process vid Skatteverket på upp till två år så kan den europeiska tjänsteleverantören få tillbaka de avdragna pengarna, samtidigt som de under den perioden kan vara tvungna att betala preliminärskatt i det EU-land där de faktiskt är skatteskyldiga.
För att undvika skatteavdrag kan europeiska företag antingen registrera sig för F-skatt i Sverige eller ansöka om befrielse från skatteavdrag. Det kan framstå som till synes enkla åtgärder men för tjänsteleverantörer som tillfälligt verkar i Sverige kan en skatteregistrering eller en ansökan om befrielse vara en betungande administrativ process, i synnerhet eftersom den senare måste göras om vid varje tillfälle som bolaget får ett uppdrag i Sverige. Europeiska tjänsteleverantör får helt enkelt välja, antingen drabbas man av en betydande likviditetsnackdel eller en betungande administrativ process. Ett ytterligare alternativ är att man avskräcks från att verka på den svenska marknaden överhuvudtaget eller att svenska beställare avskräcks från att anlita europeiska tjänsteleverantörer eftersom man inte vill riskera att behöva administrera skatteavdrag för andra företags räkning. Oaktat vilket alternativ som blir aktuellt i det individuella fallet så innebär regelverket en sådan omfattande belastning på europeiska tjänsteleverantörer som verkar, eller som vill verka i Sverige, att det utgör ett hinder mot den fria rörligheten inom EU.
Den fria rörligheten för tjänster innebär att företag inom EU ska kunna erbjuda sina tjänster i samtliga medlemsstater på lika villkor. Nationella lagar och regler får inte leda till att en tjänsteleverantör från en annan medlemsstat hindras, förbjuds eller blir mindre attraktiv i förhållande till inhemska företag. Det inkluderar även sådana åtgärder som kan avskräcka utländska tjänsteleverantörer från att verka i ett medlemsland eller avskräcka inhemska aktörer från att anlita tjänsteleverantörer från ett annat medlemsland. När det gäller nationella skatteregler som det svenska kravet på F-skatt registrering, så har EU-domstolen redan tidigare prövat och slagit fast att den typen av regler strider mot den fria rörligheten för tjänster. Enligt EU-domstolen kan nämligen säkerställandet av en effektiv skattekontroll varken motivera att tjänsteleverantörer från andra EU-länder ska vara tvungna att skatteregistrera sig (se EU-domstolens dom i mål C-433/04) eller ansöka om befrielse från skatteavdrag, när de inte är skatteskyldiga i den aktuella medlemsstaten (se EU-domstolens dom i mål C-290/04). Den tolkningen bekräftas också av EU-kommissionens pågående överträdelseärende mot Sverige på grund av de berörda F-skattreglerna och som, om Sverige inte ändrar lagstiftningen, riskerar att hamna i EU-domstolen till regeringens förlust.
Svensk export är helt beroende av att den inre marknaden fungerar och att andra medlemsländer följer dess spelregler. Svenska politiker lyfter därför regelbundet fram den inre marknadens betydelse för svensk ekonomi och under det svenska ordförandeskapet förra året var regeringen särskilt tydlig med att utmaningarna på tjänstemarknaden måste lösas. Den erkänslan för den inre marknaden måste dock också innebära ett ömsesidigt ansvar så att även utländska tjänsteleverantörer kan verka i Sverige på lika villkor i enlighet med den fria rörligheten. Det är inte bara viktigt med hänsyn till EU:s lojalitetsprincip, som ålägger alla medlemsstater en skyldighet att följa EU-rätten, utan också med tanke på de negativa följder som skulle kunna uppstå om fler medlemsländer valde att göra på samma sätt som Sverige.
Runt sextiofem procent av den svenska varuexporten och cirka femtio procent av tjänsteexporten går till EU:s inre marknad. Den EU-beroende svenska exportsektorn kan med andra ord drabbas hårt om andra medlemsländer begränsar den fria rörligheten på liknande sätt. Därtill kan även svenska företag missgynnas genom att få betala mer för varor och tjänster till följd av en dåligt fungerande inre marknad där europeiska tjänsteleverantörer inte tillåts vara med och konkurrera på samma villkor.
Både svenska och europeiska företag gynnas av att den inre marknaden fungerar och att EU-rätten efterföljs. Regeringen måste därför ändra de berörda F-skattereglerna och säkerställa ett korrekt genomförande av den fria rörligheten för tjänster i Sverige. I sommar är det dessutom val till Europaparlamentet, det ger regeringen en bra möjlighet att visa väljarna att de värnar om den inre marknaden och de fördelar den ger till Europas företag och inte minst oss röstande EU-medborgare.
