Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Det är barnen som straffas när de blir slagträn i föräldrarnas konflikt”

Debatt
Publicerad: 2019-05-27 12:50


SLUTREPLIK – av Matts Hertsberg, ordförande PappaBarn, Anders Fors, vice ordförande PappaBarn samt Sverker Sikström, professor i psykologi, Lunds universitet

Slutreplik med anledning av repliken ”Vinst för en ’tillräckligt bra” förälder – ett slag i ansiktet på barnen” (Dagens Juridik 2019-05-21).

Vårdnadstvister handlar ofta om att värdera risken för olika grader av psykiskt och fysiskt våld mot varandra. Därmed går det inte att kategoriskt uttala sig i tvister utan att ta hänsyn till art och grad i det speciella fallet.

Detta kan vara svårt att ta in då våld ofta beskrivs i kategoriska termer. Forskning visar att allvarligheten i psykologiskt våld systematisk undervärderas vid bedömningar. Gotlandsfallet är här ett undantag där allvarligheten av psykologiskt våld i form av utestängande av en förälder tas på allvar.

Denna kunskap är viktigt för att förstå den evidensbaserade forskning som visar på att barn som utsatts av våld av en förälder ändå kan älska och vilja ha kontakt med föräldern.

I just det här fallet har familjerätten på Gotland, som följt familjen under många år och som har satt sig in utredningarna i fallet, uttalat att det inte finns någon risk att pappan gör något som inte är bra för barnen. Familjerättens uttalande har säkert haft stor betydelse i hovrättens bedömning.

Mamman har under lång tid försökt få ut pappan ur deras liv. Enligt skribenterna under täckmanteln av att skydda barnen.

Därmed har mamman och hennes familj också utövat den psykiska misshandel mot barnen som främmandegörande av barnens halva bakgrund utgör.

Hovrätten ska alltså väga risken av fortsatt fysisk misshandel, som enligt familjerätten inte finns, mot den pågående psykiska misshandeln av barnen.

Dom har fallit och förhoppningen är att mamman kan acceptera den. Samt att pappan lever upp till vad han uttalat, det vill säga att inkludera också mamman i barnens liv.

Skribenterna säger sig tala för barnen men det gör de inte. De talar för en förälders rätt att hämnas på och utestänga den andra föräldern. De vill straffa pappan för det våld mot barnen han dömts för. Trots att han redan har avverkat sitt straff.

Det är en skrämmande åsikt som om den tillämpas universellt får långtgående konsekvenser på hur vi ser på personer som någon gång begått ett brott.

Om mamman fått fortsätta stänga ute pappan är det inte pappan som straffas för det han redan straffats för, utan barnen.


Dela sidan:
Skriv ut: