Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

DEBATT: ”Universitetsrektorn misskrediterar Arbetsdomstolen”

Debatt
Publicerad: 2020-05-22 09:57

DEBATT – av Håkan Hyden, Professor emeritus i Rättssociologi vid Lunds universitet

Lunds Universitets (LU:s) rektor har i två inlägg i Sydsvenskan misskrediterat Sveriges högsta instans i vad avser arbetsrättsfrågor, Arbetsdomstolen (AD). Det sker i anledning av att AD underkänt ett beslut om avsked av en forskare som enligt beslut av LU gjort sig skyldig till forskningsfusk och därför avskedats från sin tjänst, ett beslut som forskaren genom sin fackliga organisation har överklagat.

I anledning av detta  har LU:s rektor hävdat att AD inte kunnat bedöma bevisvärdet av den samlade vetenskapliga analysen. AD:s dom ger en ”olycklig och helt felaktig bild av att det inte förekommit forskningsfusk” (SDS 5 maj), menar han.

Detta inlägg följs upp i en ny debattartikel med en stort uppslagen rubrik (SDS 12 maj), där man kan läsa: ”Även framöver kan Arbetsdomstolen ta sig rätten att fria en forskare på grund av sin oförmåga att värdera bevis”. I den följande artikeln hävdas att LU presenterat sju vittnen som enligt artikeln skulle ha gett rätten sin syn på ärendet och på att forskaren gjort sig skyldig till forskningsfusk.

Det är anmärkningsvärt, dels att Lunds universitets rektor i SDS chikanerar en av våra högsta domstolar, Arbetsdomstolen och dels att SDS publicerar dessa inlägg samtidigt som den det riktar sig mot, AD inte kan försvara sig. Rektors inlägg i samband med avskedsfrågan av en forskningsmisstänkt forskare kan rimligen inte få stå oemotsagda.

Det enda som kommer i närheten är när rektor lyfter fram att ett vittne kunde berätta att forskaren hade ett eventuellt samarbete med industrin på gång och ”därmed fanns det uppsåt att få fram ´goda resultat´ att visa upp för industrin.” Det sistnämnda ett häpnadsväckande okunnigt yttrande ur juridisk synvinkel.

Ytterligare ett häpnadsväckande okunnigt yttrande representeras av den slutsats rektor drar: ”Ändå hävdar domstolen att det inte är motbevisat att forskaren kan ha rätt”. Det är LU och rektor som har bevisbördan att forskningsfusk föreligger. Av vad som framgår av AD:s dom har det inte framlagts någon övertygande bevisning om att så är fallet. Ingen av de sju s k vittnena har uttalat att forskningsfusk föreligger.

I insikt om detta påstår rektor att ”de sakkunniga getts till uppdrag att granska forskningsmaterialet utifrån sin expertkunskap, om det håller rent vetenskapligt”, dvs inte att de skulle uttala sig i fråga om forskningsfusk. Detta har dock motbevisats av Academic Rights Watch som JO-anmält rektor för att fara med osanning rörande sakkunnigas uppdrag, https://academicrightswatch.se/?p=4167. I deras uppdrag ingick att kommentera om vad de kommit fram till pekade på att forskningsfusk föreligger.

Rektor avslutar sin artikel med att framhålla att han tycker det är allvarligt att en dom inte innehåller redovisning av de bevis som framförts. Detta påstående saknar grund. AD har värderat den bevisning som lagts fram. Sedan avslutas påhoppet på AD genom påståendet att ”AD kan ta sig rätten att fria en forskare på grund av sin oförmåga att värdera bevis”.

Det sistnämnda publicerade påhoppet borde inte få stå oemotsagt av flera skäl. Ett sådant är att AD gärna inte kan försvara sig. Domstolen kan naturligtvis inte gå in och argumentera för varför de resonerat som de har. Det framgår av själva domen. Men om man inte accepterar denna så lär man inte heller förstå resonemangen bakom domen.

Ett annat skäl är att rektors påstående är felaktigt. Nils-Eric Sahlin, professor i medicinsk etik, Lunds universitet har också kritiserat AD:s dom (SvD 05-11) och hävdat att ”våra jurister måste utbildas så de förstår hur allvarliga brott mot god forskningssed kan vara så att de får den kunskap och de redskap de behöver för att bättre bedöma sakkunnigas sakkunskap”.

Låt mig då erinra om att AD inte bara består av jurister utan också av sakkunniga och partsrepresentanter som inte är jurister utan allmänt dugliga personer. Vid det aktuella tillfället deltog en Analyschef, en Business director, en Koncernchef inom HR, en administratör inom polisen utöver erfarna fackliga företrädare på arbetstagar- och arbetsgivarsidan. Samtliga medverkande har mångårig erfarenhet av dömande verksamhet (de flesta sedan 1993). Att dessa personer först nu efter så lång tid skulle visa sig inte kunna värdera bevis framstår som osannolikt. Till detta ska tilläggas att AD vid tillfället leddes av AD:s ordförande, Sören Öman, som utöver erfarenhet från mångårig dömande verksamhet är en erfaren skiljedomare. Öman har vidare gedigen utredningsverksamhet bakom sig liksom att ha författat läroböcker och vetenskapliga artiklar.

Det är dessa personer som LU:s rektor – utöver själva domstolen – chikanerar när han påstår att de inte kan göra sitt jobb på grund av sin oförmåga att värdera bevis!


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.