DEBATT – ”Svenska häkten är under all kritik”

DEBATT – av Frej Anderson, juriststudent och styrelseledamot i SSK (Stockholms socialdemokratiska studentklubb).

I flera decennier har Sverige misslyckats med att förbättra situationen för häktade. Detta är fullständigt oacceptabelt och förändring måste till omgående!

Det sägs att Sverige är en humanitär stormakt, men sommaren 2022 insåg jag att Sverige inte är så humant som många vill påstå. Under sommaren spenderade jag nämligen större delen av min tid på en restriktionsavdelning på häktet Kronoberg.

På restriktionsavdelningen bevittnade jag med egna ögon samt fick återberättat av både intagna och kollegor att vissa intagna satt isolerade i princip hela dygnet. Den lilla dos av mänsklig kontakt som dessa fick var i princip uteslutande i form av diverse lucköppningar, matutlämning samt advokatsamtal. Generöst uppskattat skulle jag estimera att tiden uppgick till maximalt 20–30 minuter en normal dag. Resterande tid spenderades i total ensamhet utan någon form av kontakt med omvärlden.

Mina betraktelser och de intagnas verklighet är ingen tyvärr ingen ny företeelse. I över 30 år har Sverige nämligen kritiserats av så väl Europarådets som FN:s Antitortyr kommittee för förhållande på de svenska häktena. I kritiken så nämns återkommande att vistelse i mer än 22 timmar per dygn utan meningsfull mänsklig kontakt är att betrakta som tortyr, något Sverige tyvärr återkommande gjort och fortsätter göra sig skyldigt till.

Den långvarige isolationen som de intagna utsätts för är förknippat med allvarliga hälsomässiga konsekvenser. Enligt en rapport från JO så kan isoleringen bland annat medföra, förvirring, hallucinationer, psykoser, depressioner, självskadebeteende, ökad suicidrisk, koncentrationssvårigheter och minnessvårigheter för att nämna några verkningar. Vidare så ökar risken för åkommorna ju längre häktningen pågår, något som tyvärr ofta blir fallet då svenska häkten är ökända för sina långa häktningstider.

Under min tid på häktet så bevittnade jag regelbundet hur klienter uppvisade symptom likt de ovan. Jag såg klienter som knappt åt mat, spenderade sin tid i totalt mörker och var oerhört nedstämda. Vid konversation uppvisade vissa minnessvårigheter vilket bland annat manifesterade sig genom att de inte kunde komma ihåg enkla saker, som vad de gjorde eller åt dagen innan. Att det blev värre med tiden märktes också tydligt hos klienter, något en klient som suttit isolerad i närmare ett år berättade följande för mig:

”När jag först kom hit gick jag på promenad varje dag och hade tydliga rutiner. Nu äter jag knappt längre, jag sover aldrig, allt jag gör är att ligga i mörkret och titta på samma skit (på tv:en) om och om igen”. Jag får inte träffa mina barn, fru eller någon annan familj. Den enda kontakt jag har är med er tre gånger per dag när ni ger mig mat. Jag mår skit och sjukvården hjälper mig inte alls, de säger bara att jag mår dåligt på grund av min process. Det här är inte mänskligt.”

Jag kan inte annat än att hålla med klienten. Den här behandlingen är inte mänsklig och den är definitivt inte värdig en rättsstat i Sveriges kaliber. För en rättsstat borde det nämligen vara uppenbart att ingen vare sig skyldig eller oskyldig ska utsättas för tortyr eller tortyrliknande förhållanden. Att förändra detta kommer dock inte bli enkelt i en tid där allt som diskuteras i det politiska samtalet är ”hårdare tag”, vilket allt som oftast enbart innebär mer repressiva och integritetskränkande åtgärder.

Men här måste vi vara ärliga och faktiskt medge att det svenska rättsväsendet har allvarliga brister, ett resultat av att vissa delar faktiskt är alltför hårda. Emellertid så kan detta förändras, något som måste till om Sverige ska leva upp till epitetet ”den humanitära stormakten”.

För att möjliggöra denna förbättring av rättstatligheten i Sverige vill jag föreslå att lagstiftaren ser över följande möjligheter.

· Lagstifta om en rätt för häktade att vistas med en annan människa i (minst) två timmar per dag.
· Se över lagstiftningen kring hur länge häktning får ske och skärp kraven så att individer inte sitter häktade längre än absolut nödvändigt.
· Höj kraven på vad som krävs för att häktas samt höj kraven på hur lätt åklagare får besluta om restriktioner.
· Se över möjligheten att använda andra alternativ än häktning, tex husarrest i kombination med fotboja.

Kriminalvården bör undersöka följande möjligheter:
· Mer resurser måste tillägnas isolbrytande aktiviteter. Fler individer måste anställas med syftet att isolbryta med intagna. Vidare så måste även isolbryt prioriteras högre hos kriminalvården generellt.