DEBATT: ”Slutet av greenwashing – Taxonomi?”

DEBATT – av Nezik Keshto, hållbarhetsjurist & konsult.

Många jurister och samhällsmedborgare klagar ofta på att lagstiftaren är för långsam i svängarna och aldrig riktigt hänger med i samhällsutvecklingen. Man menar på att juridiken är för långsam för att anpassa sig till de utmaningar och den utveckling som sker. På senare år har detta blivit tydligt i många hänseenden – exempelvis saknas rättsliga ramverk i en rad teknologiska sammanhang som fintech och dataanvändning, samt i andra kontexter, se exempelvis influencers och marknadsföring.

I dagens läge ser vi hur pandemin snabbar på förfarandet i många delar. I andra hänseenden är det marknaden som har svårt att försäkra sig om compliance av de rättsliga verktygen. Vi har tidigare skrivit om detta i Dagens Juridik, och denna omständighet märks av – många advokatbyråer saknar fortfarande tillräckligt med rutiner, policys och kunskap om penningtvätt och finansiering av terrorism, inte minst har vi sett det genom de fällande domar på området. Av den anledningen ska det bli spännande att se hur marknaden förhåller sig till de nya reglerna kring taxonomi och gröna obligationer.

Vi tar det från början. EU tar krafttag för att hänga med i dessa tider av hållbart uppvaknande. Det femte penningtvättsdirektivet började gälla under januari 2020 och de fortsätter att ta täten i området, genom 3 nya dokument som sammanfattas som handlingsplaner för finansiell hållbarhet. De 3 dokumenten berör EU:s klassificeringssystem, den så kallade ”taxonomin”, en slutrapport om EU:s standard för gröna obligationer samt en delrapport om klimatrelaterade jämförelseindex.

Taxonomin ämnar till att på ett tydligare sätt definiera vad som är en grön investering, eftersom det tidigare saknats riktlinjer kring detta inom finanssektorn, vilket ökat risken för så kallad ”green washing”. För att undvika detta fenomen, och för att tillförsäkra marknaden om transparens i framtida investeringar har man skapat ett gemensamt ramverk för hållbar klassificering. Det är aktiviteterna, inte branschen eller bolaget, som taxonomin klassar. Det är tänkt att användas som ett klassificeringsverktyg, där ekonomiska aktiviteter ska kunna klassas som klimatvänliga eller inte, i ett led att efterfölja Parisavtalets satta mål. För att en aktivitet ska anses vara hållbar, måste den bidra till ett eller flera av hållbarhetsmålen, utan att skada övriga mål. Internationella konventioner på området ska beaktas och krav på transparens hos finansaktörer kommer utvecklas.

Bolag som enligt taxonomin har många aktiviteter inom ramen för hållbar utveckling kommer sannolikt anses ha lägre risker och få ökad uppmärksamhet och finansiering. Detta innebär att bolag i god tid bör se över sina riskmodeller så att klimatrisker inkluderas – för att kunna konkurrera och avancera till en grön omställning. Utmaningarna ligger i att inte halka efter och säkerställa att verksamheten har kartlagts med fokus på data, hållbar governance och säkerställande av compliance för att möta den efterfrågan hos kunder om att enkelt se över ett bolags hållbarhetsställning. Kritik mot EU:s taxonomisystem har framhållits vara svårigheter i att beräkna vad som är klimatvänligt – både i tid och rum. En aktivitet som anses klimatvänlig idag kan vara skadlig imorgon, hållbarhet är en dynamisk och komplex princip som är ständig föränderlig.

Taxonomin väcker också frågor kring hållbarhet i stort – en ekonomiskt hållbar aktivitet kan vara förödande för en social hållbarhet. Det återstår att se hur detaljerade bestämmelserna utformas och i vilken mån man som bolag omfattas, men en sak är alldeles säker – ett gemensamt EU-system för hållbarhetsklassificering inom finanssektorn är ett faktum och ansvaret för compliance ligger på verksamhetsutövaren. Tillsynsmyndigheten blir Finansinspektionen vilket gör att bestämmelserna i större mån kommer att behöva efterföljas för att undkomma eventuella sanktioner. I december 2019 enades EU-kommissionen om att lagen om taxonomi blir tvingande från och med december 2021, vilket innebär att finansiella aktörer måste redovisa hur de ekonomiska aktiviteterna står sig i jämförelse med taxonomin. Bolag som inte förhåller sig till taxonomin riskerar att hamna på efterkälke, med minskat engagemang och färre investeringar från kunderna.