Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

DEBATT: ”Prövotid och villkorlig frigivning är en bluff”

Debatt
Publicerad: 2020-08-04 10:31

Debatt – av Anders Bergstedt, pensionerad kriminalpolis numera samhällsdebattör

Johan Forssell som är moderaternas rättspolitiska talesman och ledamot av Justitieutskottet är den enda som försöker driva kriminalpolitik trots Coronastängning och semestertider. Det senaste är att han vill ha en uppvärdering och straffskärpning då det gäller vardagsbrottsligheten och färre straffrabatter. De utländska ligorna har flyttat fram sina positioner och våra egna återfallsförbrytare häktas inte trots återfall under prövotid och villkorlig frigivning. 

Jag har under många år följt upp dessa brott med Lidingöanknytning. Lidingö är ett högstatusområde med låg brottslighet men har trots det ett litet antal kriminella som räcker för att skapa otrygghet. Statistik skapar ingen trygghet då man ser att även om polisen griper brottslingar så är de oftast direkt ute i samhället igen. Avsaknaden av egna poliser har medfört att de som kan försöker skydda sig med grannsamverkan och allsköns tekniska åtgärder som dna-märkning, grindlås, spjutstaket, dubbla lås, larm och kameror. 

Efter ett tvåårigt fängelsestraff som är det senaste i raden, frigavs en belastad 30-åring villkorligt försommaren 2019. Han fortsatte att begå brott men trycket på polisens utredningsenheter var stort och åklagare begärde honom inte häktad. 9 maj 2020 hade prövotiden precis gått ut då han greps drogad i en stulen bil. Han häktades och nu tog man också upp de brott han begått under den villkorliga frigivningen. Trots detta gick han som en fri man ut från rättegången 28 maj med en dom på skyddstillsyn. Det blev åter prövotid men inget förverkande av den villkorliga frigivningen. 

20 juli greps en belastad 25-åring drogad i en stulen bil. Han hade 2017-09-02 gripits drogad och beväpnad med laddad pistol och vid husrannsakan hittades bland annat mera ammunition. Han häktades men släpptes i avvaktan på teknisk utredning och dömdes 2017-11-07 till fängelse 1 år och två månader och betecknades som farlig. Han släpptes och domen överklagades.

Rättegången i Hovrätten sköts fram på grund av läkarintyg och senare kunde han inte nås för delgivning. Under tiden begick han nya brott och i februari 2019 återkallade han överklagandet. Planeringen som lyckades var att han vid den nya domen i Tingsrätten fick inräkna de nya brotten i den gamla domen. Han avtjänade 2/3 av och fängelsestraffet och var villkorligt frigiven då han greps 20 juli 2020. Trots den villkorliga frigivningen begärdes han inte häktad. Nu återstår det att se om han kan fortsätta i frihet och begå nya brott kanske ändå få skyddstillsyn och slippa avtjäna återstoden av det tidigare straffet – som 30-åringen! 

Orsaken till situationen där man släpper hopplösa återfallsbrottslingar på fri fot trots prövotid och villkorlig frigivning är att polisen nedprioriterat vardagsbrottsligheten och att de tekniska utredningar som domstolen kräver har lång kö. Häkten och fängelser är överfulla med gängbrottslingar som inte kan fällas för skjutningar och mord men för lindrigare brott och personer som skall utvisas och där verkställighet inte är möjlig. 

Att skärpa straffen är ingen lösning. Formellt är det då lättare att häkta men det spelar ingen roll då domstolarna hittar möjligheter att inte häkta och deras krav på teknisk bevisning är orimlig speciellt då det gäller gängkrigen där det inte ens räcker för fällande domar. 

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se

Dela sidan:
Skriv ut: