Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

DEBATT: ”Polisens omorganisation blev en total katastrof”

Debatt
Publicerad: 2022-04-19 10:28

DEBATT – av Anders Bergstedt, pensionerad kriminalpolis numera samhällsdebattör.

Polisens omorganisation 2015 skulle bli lösningen på misslyckandena med kvarterpolisreformen och närpolisreformen. Syftet med dessa omorganisationer var att nå ut med den lokala polisverksamheten nära människorna. Polisledningarna klarade inte att genomföra detta och missnöjet ledde till omorganisationen 2015 som skulle lösa alla problem.

Redan två år innan började man med att skrota fungerande specialiserad polisverksamhet och det uppstod ett vakum där både lokal , utländsk och grov brottslighet flyttade fram sina positioner. Samtidigt ökade domstolarna in absurdum kraven på bevisning vilket ledde till att bevisning i gängkrig underkändes. Lokal polis dränerades på polis som skulle användas till en militariserad kamp och till uppbyggnad av byråkrati och NOA.

Detta har blivit en fullständig katastrof. Politikerna har grundlurats av polisledningens ständiga krav på flera poliser som universallösningen på alla problem. Trots att c:a 1000 poliser per år utbildas har region Stockholm 2021 tappat 173 poliser jämfört med 2015. Lokalpolisområdena har hela tiden fått banta den lokala polisverksamheten vilket inneburit att vardagsbrottsligheten har prioriterats ner.

Den lokala polisverksamheten har inriktats på synlighet vid stora trafikrazzior och stora insatser då något hänt. Det är ett oförlåtligt svek att istället för ”förebyggande polisverksamhet för att förhindra och uppdaga brott” sätter man då in massiva ”trygghetsskapande insatser.” Detta upplevs alltmer som ett hån då dödsskjutningarna fortsatt att öka i utsatta områden och nu är de högsta någonsin ! Kravallerna vid de ”demokratiska” koranbränningarna visar att polisen totalt tappat greppet och är måltavlan för antidemonstranterna är att skada poliser och hindra deras verksamhet. Det är åter utsatta områden som drabbas. Där har invånarna förtvivlat ropat på polisens räddning och så kommer detta dråpslag.

Ansvaret för situationen faller tungt på naiva politiker, domstolar och högsta polisledning som underlåtit att genomföra löftet om områdespoliser. Måttet var 1 polis per 10.000 invånare och 1 polis per 5.000 i utsatta områden. Istället har dessa bakats in i en krympande lokalpolis. Polisstyrelser och polisnämnder togs bort och ersattes med kommunpoliser som bara blivit informatörer. Medborgarnas inflytande skulle stärkas genom Trygghetsundersökningar med kryssfrågor och samverkan.

Detta har knäckt den kommunala kampen och missnöjet är stort både i storstadsområden och på landsbygden. Lokalpolitikerna har gett upp eftersom polisledningarna inte lyssnar på kraven. De tror att de blir utan polisverksamhet om de inte godtar samarbetsavtal som polisledningen tvingar på dem. Lidingö som snart har 50.000 invånare fick 1979 en ny stor polisstation byggd för kraftigt utökad polisverksamhet. Vi var c:a 45 poliser och uppklaringen var bland de bästa i Sverige.

Allt polisarbete utgår nu från Stockholm och vi vägras minimikravet på två områdespoliser. Motiveringen är att vi har låg brottslighet men verkligheten är att alla brott prioriteras bort i konkurrens med Stockholm trots att vi också haft dödsskjutningar och sprängningar knutna till narkotikabrott och gängkriminalitet. Vardagsbrottsligheten prioriteras genast bort. Polisen sprider falsk trygghet genom synlighet vid massiva trafikkontroller och blåljusverksamhet som inte avspeglar någon bekämpning av vår verkliga brottslighet, vilket allmänheten tror!

Slutsatsen är att omorganisationen blivit en total katastrof för nu riktas kriminellas åtgärder mot att skada poliser och deras fordon. De har blivit samhällsfarliga och politikerna står handfallna. Jonas Hysing var den nationella kommenderingschef som gav Paludan tillstånd till demonstrationerna trots att det tidigare uppstått kravaller och att han därför nekats tillstånd till nio tillfällen i Stockholmsområdet 2020 med stöd av Ordningslagen kapitel två.

Istället för att agera för polisers liv och hälsa och skona utsatta områden har han prioritet ett försvar för en absurd demokratiyttring ! Han går hand i hand med de styrande och Rättsväsendet som har svikit kämpande poliser och de som drabbats av brotten. Att i TV-nyheter få se krigsbilder från Ukraina och Sverige är katastrof ! Nu måste högsta polisledningen ställas till svars för det totala misslyckandet.

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se

Dela sidan:
Skriv ut: