Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

DEBATT: ”Onödig byråkrati i nya visselblåsarlagen”

Debatt
Publicerad: 2021-09-13 12:25

DEBATT – av Rebecka Thörn, advokat och partner, Advokatfirman Delphi.

Sveriges Riksdag ska den 29 september 2021 rösta om att anta en ny visselblåsarlag. Lagförslaget innehåller en mängd välkomna regleringar om hur visselblåsarfunktioner ska utformas och hur visselblåsarärenden ska hanteras. Sannolikt kommer den nya lagen att leda till fler visselblåsare än vad som är fallet idag, eftersom avsevärt fler verksamheter kommer att behöva inrätta visselblåsarfunktioner. Lagen innehåller dock en märklig reglering som förhindrar medelstora och större koncerner att ha en koncerngemensam visselblåsarfunktion. Detta är olyckligt och en frågeställning som har diskuterats i både svenska och utländska koncerner sedan EU:s visselblåsardirektiv presenterades 2019.

Förslaget till den nya visselblåsarlagen bygger på EU:s visselblåsardirektiv, som Sverige liksom resterande EU-länder ska ha implementerat senast den 17 december i år. Lagen innebär bland annat att arbetsgivare som har 50 eller fler arbetstagare ska vara skyldiga att ha interna visselblåsarfunktioner. Kravet på att införa visselblåsarfunktioner kommer att vara tvingande och införas stegvis beroende på verksamhetens storlek.

I dagsläget är det många koncerner som har en gemensam visselblåsarfunktion för hela koncernen. Såväl förslaget till ny visselblåsarlag som EU:s visselblåsardirektiv föreskriver dock att det inte är tillåtet för bolag inom privat verksamhet med fler än 249 anställda att dela visselblåsarfunktion med andra bolag. Inom offentlig sektor finns inte motsvarande begränsning.

Enligt statistik från en av Sveriges största leverantörer av webbaserade visselblåsarkanaler inkom det under år 2019 i genomsnitt cirka 1 rapport per 400 anställda och år i Sverige. Jag arbetar sedan ett flertal år med implementering av visselblåsarfunktioner och ansvarar för mottagning och utredning av visselblåsarärenden för en rad verksamheter, varav flera är koncerner med bolag såväl inom som utanför Sverige. Antalet inkomna visselblåsarrapporter bland dessa bolag är i linje med den ovan angivna statistiken. Det inkommer med andra ord inte särskilt många visselblåsarrapporter per år i ett medelstort eller större svenskt bolag. Ett bolag med 1 000 anställda skulle alltså rent statistiskt få in 2,5 rapport per år. Av dessa rapporter är det ännu färre som är av en sådan allvarlighetsgrad att de är att kategorisera som faktiska visselblåsarärenden. Flertalet rapporter faller utanför denna ram och är oftast av den karaktär att de överlämnas direkt till HR-avdelningen. Det kan med andra ord ta flera år innan ett bolag med 250 anställda får in en rapport i sin visselblåsarfunktion och det är då sannolikt att rapporten inte är av sådan allvarlig art att den är att klassificera som ett visselblåsarärende.

Mot denna bakgrund framstår det som orimligt att bolag som har fler än 249 arbetstagare och som ingår i en koncern inte ska få dela visselblåsarfunktion med övriga koncernbolag. Det är inte lätt att i en verksamhet upprätthålla kompetens kring mottagande och utredning av visselblåsarärenden om det faktiskt inkommer färre än 1 rapport per år. Detta ökar risken för brister i hanteringen av visselblåsarärenden och leder till en orimlig byråkrati för verksamheter som annars lämpligen hade kunnat dela visselblåsarfunktion. Vidare ökar risken för att mottagare och utredare av visselblåsarärenden i en mindre verksamhet kan gissa sig till vem som har visslat även om denne har visslat anonymt. I en större verksamhet, eller i ett koncerngemensamt system, minskar denna risk.

I en koncern är det vidare viktigt att kunna identifiera snarlika problem som uppstår på ett antal olika bolag i koncernen och att ha ett helhetsperspektiv. I en koncerngemensam visselblåsarfunktion är detta möjligt, men detta är desto svårare då separata visselblåsarfunktioner måste upprätthållas i de olika koncernbolagen.

Även för de verksamheter som tillåts dela visselblåsarfunktion är det, enligt förslaget till ny visselblåsarlag, inte tillåtet att fullt ut dela förfarandet för att utreda inkomna visselblåsarrapporter. De förfaranden som får delas är 1) mottagande av rapporter och 2) utredning av de förhållanden som har rapporterats, vilket dock inte innefattar att ha kontakt med den rapporterande personen. För mig, som löpande arbetar med mottagande och utredning av visselblåsarärenden, framstår det som olämpligt att skilja mottagandet och utredningen från kontakt med den rapporterande personen. Den första åtgärd som brukar vidtas när en rapport inkommer i visselblåsarfunktionen är att bekräfta mottagandet av rapporten till den ofta anonyma visslaren, vidare finns det relativt ofta behov av att ställa följdfrågor till visslaren för att möjliggöra en rättssäker utredning.

De svårigheter som har belysts ovan har sin grund i EU:s visselblåsardirektiv. Sverige har en skyldighet att implementera EU:s visselblåsardirektiv och frågeställningarna bör därför koordineras på EU-nivå. EU-direktivet refererar till ”rättsliga enheter” i den privata sektorn. Regeringen har tolkat begreppet rättslig enhet som att inte motsvara en koncern, utan att varje bolag i en koncern utgör en egen rättslig enhet. På grund av att medlemsstaterna har olika associationsrättsliga och förvaltningsrättsliga strukturer kan begreppet rättslig enhet komma att tolkas annorlunda i andra medlemsländer. En möjlig öppning för svensk del vad gäller koncernfrågan är att göra en omtolkning av begreppet rättslig enhet och istället öppna för att en koncern ska kunna utgöra en rättslig enhet.

Danmark har nyligen beslutat om en ny dansk visselblåsarlag, som även den ska implementeras den 17 december i år. I denna lag öppnas det upp för en koncerngemensam visselblåsarfunktion även för bolag med fler än 249 anställda. Samtidigt har det kommunicerats i det danska lagförarbetet att koncernregleringen kan komma att behöva justeras längre fram för det fall EU-kommissionen skulle anse att den danska lagen strider mot EU-direktivet. Sverige borde agera på motsvarande sätt som Danmark. Att först ålägga ett stort antal koncernbolag att inrätta egna separata visselblåsarfunktioner för att sedan, efter något eller några år, kanske lätta upp på denna punkt vore slöseri både med tid och pengar.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se