Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

DEBATT – ”Om Hedinmålet, hemlig avlyssning och Tidöavtalet”

Debatt
Publicerad: 2022-10-20 12:56

DEBATT – av Erik Lakomaa, ek dr och forskare.

Den 14 september fastställde Svea hovrätt den friande domen mot skogsföretagaren Karl Hedin. Något annat var knappast att vänta.

Samma dag presenterade regeringspartierna och Sverigedemokraterna sin överenskommelse om politiken. I denna står att man ska införa möjligheter till avlyssning utan brottsmisstanke och även att förslag explicit ska grundas på SOU 2022:19 – ett delbetänkande från utredningen ”Utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel” som lades fram i maj. I detta föreslogs utökade möjligheter till användning av tvångsmedel, såsom husrannsakan, hemlig dataavläsning, och rumsavlyssning. Det föreslås också att hemliga tvångsmedel i vissa fall ska kunna användas utan att det finns någon skäligen misstänkt för brott. I den allmänna debatten har det sista förslaget ibland – som en följd av kopplingarna till fallet med Karl Hedin – även kommit att kallas ”Lex Hedin”.

Förslagen är mycket kontroversiella ur ett rättssäkerhetsperspektiv – och när det gäller hemligdataavläsning även ur ett IT-säkerhetsperspektiv. Förslagen kan emellertid inte bara kritiseras i sak utan även bakgrunden till utredningen är mycket säregen. Dessa båda frågor hänger också nära samman.

Bakgrunden till SOU 2022:19 kan hittas i Hedinfallet. Detta började för mer än fyra år sedan då Hedin anklagades för att bland annat ha förgiftat varg med insektsmedel, och för att ha jagat och eldat upp en varg i värmepannan på sitt sågverk. Han hade dessförinnan utsatts för telefonavlyssning. Denna befanns redan under utredningstiden sakna lagstöd. (Straffvärdet för det brott åklagaren menade att han skulle ha begått var inte nog för att nå upp till lagens krav för sådan tvångsmedelsanvändning.)

Någon död varg fanns emellertid inte, varken i värmepannan eller någon annanstans. När målet kom upp i tingsrätten friades Hedin. Domstolen poängterade till och med i domen att åklagarens bevisning till stor del bestått av hänvisningar till Hedins åsikter:

”Som bevisning i detta mål har åklagaren bland annat lagt fram relativt omfattande bevisning med bäring på Karl Hedins åsikter om vargförvaltningen i riket. Huruvida Karl Hedin eller någon annan av de tilltalade har, eller har gett uttryck för, åsikter om vargförvaltningen är i princip utan betydelse för domstolens bedömning av åtalen. Domstolen kommer inte i detta mål, eller i något annat mål, lägga den tilltalades politiska åsikter till grund för bedömningen av ett åtal.” [Västmanlands tingsrätt B 5279-18 s 22]

Det är uppenbart att Hedinfallet inom Åklagarmyndigheten rört upp mycket känslor men det rimliga när en myndighet ertappas med att inte följa lagen är att ställa till med räfst och rättarting och se till att det som hänt inte ska kunna upprepas. Riksåklagaren Petra Lundh krävde i stället i oktober 2019 i en skrivelse till regeringen bland annat att man alltid skulle få använda avlyssning när det fanns misstanke om grovt jaktbrott (vilket jakt på stora rovdjur som exempelvis varg, lo och björn utgör) och att man borde få använda tvångsmedel för att se om det fanns någon som borde misstänkas för brott – det vill säga man ville legalisera tvångsmedelsanvändning i just de fall där man om man följt gällande lag inte fått göra det mot Hedin. RÅ:s krav ledde till att den dåvarande regeringen tillsatte en utredning i frågan.

I samband med att utredningens delbetänkande presenterades i våras gjorde den dåvarande socialdemokratiska justitieministern en rad hänvisningar till Encrochat. Dock var det inte det som föranledde RÅ:s skrivelse – den innehåller överhuvudtaget inga hänvisningar till det (vilket även gäller delbetänkandet) – att Encrochat komprometterats av franska myndigheter blev också känt först i april 2020.

Avlyssning utan brottsmisstanke kommer också i praktiken sannolikt riskera att drabba jägare, kanske till och med i betydligt högre grad än de gängkriminella som förslagen även sagts rikta sig mot. Detta inte enbart för att det är en grupp som explicit pekas ut i RÅ:s skrivelse där man skriver där att det finns en ”tystnadskultur” som gör det särskilt motiverat med avlyssning vid utredning av jaktbrott och att ”de inblandade och personer i kretsen kring dessa är erfarenhetsmässigt obenägna att medverka i utredningarna” – utredaren tillägger också att denna tystnadskultur ”kan omfatta inte bara gärningspersonerna och deras närmaste omgivning utan hela samhällen” (s 194).

Laglydiga jägare riskerar även genom hur systemet med av avlyssning utan brottsmisstanke skulle tillämpas i praktiken att riskera utsättas för tvångsmedelsanvändning. Utredaren föreslog att domstol ska godkänna begäranden om sådan användning, hon var också noga med att skriva att endast att tillhöra en viss grupp inte ska kunna räcka för att utsättas förtvångsmedelsanvändning. Det ska exempelvis inte, för att hårdra det, vara möjligt att få tillstånd att använda hemliga tvångsmedel mot någon endast för att en åklagare anser att vederbörande tillhör en etnisk grupp som han menar är särskilt tjuvaktig eller liknande. Det behövs även något annat.

Samtidigt som det sannolikt skulle vara svårt att övertyga en domstol exempelvis om att någon som aldrig haft befattning med narkotika ägnar sig åt narkotikabrott gäller inte detta med nödvändighet jaktbrott. Tvärtom skulle det sannolikt vara oändligt mycket lättare. De materiella omständigheterna, att en person varit i skogen och haft med sig hund och bössa, skiljer sig ju inte åt om det jagats vildsvin legalt eller om vederbörande försökt jaga varg illegalt – endast intentionen. Där är vi åter till Karl Hedin och åklagarens försök att få honom fälld med hänvisning till det han tidigare sagt och skrivit om rovdjurspolitiken.

En person som inte ägnar sig åt kriminell verksamhet kan om det ställs krav på skälig och konkretiserad misstanke om brott i normalfallet utgå ifrån att denne inte är avlyssnad. Om man däremot skulle tillåta avlyssning utan att det finns en konkret misstanke eller att avlyssning ska få användas för att se om det går att hitta någon som kan skäligen misstänkas, kommer åtminstone de jägare som verkar i vargområden eller har utryckt åsikter om rovdjurspolitiken aldrig kunna komma undan tanken på att de är måltavlor – detta trots de begränsningar som utredningen föreslår. Denna risk borde i sig vara skäl för att avvisa förslaget.

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se

Dela sidan:
Skriv ut: