Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

DEBATT: ”Om domarkårens yrkesetik”

Debatt
Publicerad: 2020-02-26 10:49

DEBATT – av Anders Lundberg professor emeritus vid Försvarshögskolan.

”Den svenska rättsskipningen fungerar inte”.
Så skrev förre hovrättslagmannen Olle Ekstedt i sin DJ-artikel. .

Hans formulering må vara tillspetsad, men huvuddelen av Ekstedts domarkolleger inser nog, vid närmare eftertanke, att det ligger åtskillig sanning i uttalandet.
Hur kan det ha blivit så? Svenska domare är välutbildade och rutinerade, så det kan inte bero på bristande kompetens. Vad är det då som brister? Troligen ligger bristerna på det moraliska planet. Den svenska domarkåren saknar en modern, genomtänkt yrkesetik.

En yrkesetik är ett system av etiska normer som alla medlemmar i en yrkeskår förväntas leva upp till under yrkesutövningen. Detta ska inte förväxlas med medlemmars egenetik, något som inte har annat med yrkesetiken att göra än att betydande konflikter mellan yrkesetiken och egenetiken kan försvåra yrkesutövningen.
En yrkeskår som länge (ända sedan antiken) haft utarbetade yrkesetiska normer är läkarna.

Långt senare kom andra yrkeskårer efter, allt ifrån advokater och journalister till psykologer och pedagoger.
För en rad yrkeskårer, fler än de nu nämnda, finns det behov av en någorlunda enhetlig syn på vad man kan tillåta sig under yrkesutövningen, eller som representant för kåren. Det kan också finnas behov av en fortlöpande debatt om etiska frågor inom kåren. Skälen till det är flera, främst följande tre:

● En yrkesetik, som efterlevs, klargör vilka förväntningar uppdragsgivare, klienter,
kolleger och allmänhet kan ställa på yrkesutövaren.
● Yrkesutövaren kan ställas inför speciella moraliska problem, som andra människor sällan möter.
● Yrkesutövaren befinner sig ofta i överläge gentemot klienter etc, vilket ställer andra krav än i förhållandet till jämlikar.

Domarkårens moraliska villkor kan jämföras med officerskårens. Det finns både likheter och skillnader. En likhet är att båda har samma uppdragsgivare: hela svenska folket. Detta gör att de två kårernas yrkesetik inte enbart är angelägenheter för kårerna själva. Deras yrkesetik bör växa fram via förhandlingar mellan respektive kår och folkrepresentationen.

Inom såväl officers- som domarkåren har man arbetat med de etiska frågorna, fastän det ännu inte lett fram till någon färdig yrkesetik. På åttiotalet bildades arbetsgrupper inom försvarets myndigheter för att penetrera de etiska frågorna, och inom Officersförbundet växte också det intresset fram. ÖB Bengt Gustafsson tog ett initiativ som fullföljdes av hans efterträdare Owe Wiktorin, vilken 1997 gav ut en liten skrift Vägvisare till svensk officersetik i syfte att stimulera officerskåren till fortsatt arbete med yrkesetiken. Men nästföljande ÖB, Håkan Syrén, visade inget intresse av etiken, varefter hela projektet föll i glömska.

För domarkårens vidkommande var det regeringen som tog initiativet. Den 17 december 2009 beslöt regeringen att ge Domstolsverket i uppdrag att ”skapa förutsättningar för en diskussion inom domarkåren om etiska regler för domare”. Den 6 april 2010 beslöt Domstolsverket att ge f.d. hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt i uppdrag ”att självständigt leda och genomföra uppdraget att skapa förutsättningar för en diskussion om etiska regler för domare. Några ytterligare direktiv för arbetet har Domstolsverket inte givit”.

I samarbete med andra domare arbetade Hirschfeldt ut tre dokument under den gemensamma rubriken God Domarsed. I ett av dokumenten, med underrubriken om etik och ansvarstagande, finns en lista med tio argument för en domaretik och en annan lista med nio argument emot. Kåren är alltså splittrad i frågan om domaretiska normer (regler, riktlinjer etc) ska finnas.
Argumenten mot sådana normer har genomgående karaktären av svepskäl. Jag exemplifierar här med två av dem, nr 2 och 3.

2: Alla domare ska inte vara stöpta i en form – etiska riktlinjer kan verka uniformerande på ett negativt sätt.
Den som skriver så har inte gjort klart för sig skillnaden mellan yrkesetik och egenetik.

3: I Sverige är domstolarnas verksamhet i hög grad styrd av lagstiftningen. Ytterligare ”reglering” är inte önskvärd.
Alla domare vet att det finns fler rättskällor än lagen och att lagen själv inte utsäger hur de olika rättskällorna ska hanteras. En god domaretik kan ge ledning om det, ja rättskälleläran skulle med fördel kunna byggas in i domaretiken.

Att de angivna skälen mot etiska normer för domare är så svaga kan bero på att starka skäl inte kan uppbringas. Ändå vann motståndarsidan. I ett brev förklarade rådmannen Carin Westerlund detta så här: ” Under arbetet med att ta fram dokumentet kom arbetsgruppen fram till att domarkåren i Sverige var mer betjänt av ett levande diskussionsunderlag än av fastslagna regler”.

Som om en domaretik vore till för kårens egen skull, inte för medborgarnas.
Såväl officers- som domarkåren står alltså utan yrkesetik. ÖB:s Vägvisare innehåller dock en rad normerande uttalanden som tillsammans kan utvecklas till en yrkesetik. En passus i vägvisaren uttrycker en norm av övergripande karaktär:
Behandla människor alltid värdigt, aldrig kränkande.
Den normen tycker man att även domare borde kunna ta till sig. Men i dagens läge skulle inte alla domare ställa upp på en sådan norm. Såväl JO som flera domstolar kränker dagligen människor genom att avslå berättigade yrkanden utan ens en ansats till motivering. Sådan är den mentalitet som lever kvar inom domarkåren sedan århundraden. Men många domare har följt med tiden och ser idag rättssäkerheten som ett centralt värde. Fortfarande finns dock domare som ser domstolens auktoritet som det centrala. Så länge den sortens auktoritära domare fortfarande har dominans, kommer en yrkesetik som är gemensam för hela domarkåren inte att tas fram.

När tiden en gång är mogen, vad slags normer kommer då domaretiken att bestå av?
Jag kan se några tiotal korta, viktiga normer framför mig. De allra viktigaste handlar om domskäl . Varför det? Därför att rättskipningens mål och raison d’etre är korrekta domar, och att det inte är möjligt att ge en hållbar motivering för en felaktig dom. ”Hållbar” är här rätt ord. Om motiveringen inte håller, hjälper det inte att den är aldrig så mästerligt formulerad ur retorisk synpunkt.

Kriterier för hållbarhet kan möjligen bli ett inslag i domaretiken.
Här ger jag förslag till två normer som just rör domskäl:

Ds1: Påstå ingenting i en dom, som du inte kan belägga!
Mot den normen syndar många domstolar gladeligen.

Ds2: Om du missat att ge ett erforderligt belägg, ge det då i efterhand då någon begär det!
Att synda mot den normen ser många domare som en dygd.

Med lämpliga normer om domskäl kan rättskipningen stagas upp så att en person med god insyn i domstolarnas verksamhet aldrig mer ska ha anledning att säga:
”Den svenska rättsskipningen fungerar inte”.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.