Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

DEBATT: ”Om aggressiv skatteplanering”

Debatt
Publicerad: 2020-03-12 08:39

DEBATT – av Peter Sundgren, skattejurist och redaktör för WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS och advokat Raoul Smitt.

Den internationella skattedebatten har under lång tid, och i synnerhet som en följd av finanskrisen, handlat om internationell skatteflykt. Särskilt OECD har i sitt projekt Base Erosion and Profit Shifting (BEPS) framlagt flertal förslag för att motverka skatteflykt och skattefusk ävensom åtgärder som skall öka transparensen och insynen i de affärshändelser som företag och enskilda företar när det gäller internationell handel och gränsöverskridande arrangemang. Inom EU har aktiviteten på dessa områden också varit stor och lett till genomförandet av flera bindande direktiv för medlemsstaterna.

I Regeringens proposition 2019/20:74 lämnas de förslag som krävs för att genomföra rådets direktiv (EU) 2018/822 av den 25 maj 2018 avseende obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om beskattning som rör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang (DAC6-direktivet). Förslaget innebär att bl.a. alla skatterådgivare måste rapportera till skattemyndigheterna internationella potentiellt aggressiva ”arrangemang”. Vad som utgör aggressiva arrangemang definieras dock inte i lagstiftningen.

Rapporteringsskyldighet enligt direktivet skall ske fortlöpande fr.o.m. 1 juli 2020 – dock med viss retroaktiv tillämpning avseende perioden 25 juni 2018 – 30 juni 2020. Direktivet innefattar också skyldighet för de nationella skattemyndigheterna att utbyta information i nu nämnt avseende.

Nedan redogöres för ett ärende av allmänt intresse som tagits upp av Skatteverket. Ärendet får anses uppfylla kriterierna för att vara ett aggressivt skattearrangemang enligt de nya rapporteringsreglerna ovan – om lagen om rapporteringsskyldighet då hade gällt – särskilt med hänsyn till arrangemangets avsaknad av reell affärsmässig grund och att det gäller ett stort värde, drygt en kvarts miljard kronor.

Omständigheterna enligt Skatteverkets 50-sidiga beslutspromemoria är kortfattat följande:

En fysisk person, nedan kallad A, äger aktier i det börsnoterade Claes Ohlson AB. A äger också alla aktier i Holding AB.

Holding AB har låtit bilda och äger alla aktier i dotterbolaget Atracha Ltd. med skatterättslig hemvist i Cypern.

Enligt Skatteverkets utredning och Omprövningsbeslut har A under åren 2009-2012 överlåtit drygt 3 miljoner B-aktier i Claes Ohlson AB för deras skattemässiga ingångsvärde, 19 öre styck, till Atracha Ltd. som därefter sålt aktierna vidare till extern köpare via börsen i Stockholm. Försäljningarna som skett år 2009-2014 har därvid inbringat ca 258 miljoner kronor (motsvarande ca 80-85 kronor styck). Vinsten har sedan i omgångar delats ut av Atracha till sitt moderbolag i Sverige.

1.Underprisförsäljning av Claes Ohlsonaktierna till Atracha Ltd. är skattefri i Sverige enligt svensk rätt då Sverige saknar regler om beskattning av latenta kapitalvinster för fysiska personer.

2.Vidareförsäljningen av aktierna på svenska börsen av Atracha är skattefri i Cypern enligt intern cypriotisk skatterätt.

3.Utdelningen av Atrachas aktievinster till Sverige är skattefri både i Cypern och Sverige enligt EUs s.k. moder-dotterbolagsdirektiv som införlivats i både cypriotisk och svensk skatterätt.

Om Claes Ohlsonaktierna istället direkt hade sålts av A på börsen skulle den svenska skatten uppgått till omkring 80 miljoner kronor.

Arrangemanget har hanterats av Söderberg & Partners, som finns på ett 40-tal orter i Sverige med representation även i Luxemburg.

Ett förhållande som ger upplägget särskild karaktär av aggressivitet är att det utnyttjar och drar fördel av både förmånsregler som följer av EU-lagstiftning och lättnader i våra skatteavtal vilkas syften uppenbarligen inte är att tjäna som instrument för att underlätta skatteflykt.

Skatteverket har underkänt arrangemanget. Skatteverket anser att Atrachas kapitalförvaltande verksamhet och försäljning av Claes Ohlsonaktierna har skett genom ett ”fast driftställe” i Sverige och att Atracha därmed skall beskattas här i riket för den uppkomna vinsten.

Skatteverkets beslut har överklagats till Förvaltningsrätten i Stockholm men har sedermera återkallats.

Kortfattat har Skatteverket på sätt verket anger grundat sitt beslut på att det reella beslutsfattandet över Atrachas verksamhet och de transaktioner som har utgjort grund för vinstgenereringen i bolaget, dvs. köpet och försäljningen av Claes Ohlsonaktierna, har ägt rum i Sverige.

Det avgörande beslutsfattandet över dessa affärer har formellt tagits av den som har haft det slutliga bestämmande inflytandet i bolaget dvs. A.

Den kapitalförvaltning som utövats av Söderberg & Partners för A:s räkning har inte varit diskretionär utan köp och försäljningar som handlagts av dem beträffande Claes Ohlsonaktierna har således krävt godkännande av A.

Rent allmänt får vidare presumeras att en aktieförsäljning av den storleksordning som här är ifråga, och i synnerhet om det skulle gälla aktier med ett bestämmande och kontrollerande inflytande i bolaget, inte sker utan ägarens godkännande. Skatteverket anför vidare att Atrachas cypriotiska ”nominee directors”, som utgörs av anställda i det advokatkontor som handlagt Atrachas löpande och administrativa angelägenheter är tillsatta enbart som formella företrädare för dotterbolaget – men utgör inte verklig huvudman – och att bolaget satts upp i syfte att genomföra det i förväg planerade inköpet och vidareförsäljningen av Claes Ohlsonaktierna för att undvika beskattning i Sverige.

Skatteverkets beslut är inte överraskande. Det finns flera rättsfall där utländska bolag med kapitalförvaltande verksamhet har ansetts ha fast driftställe i Sverige. Skatteverket hänvisar sålunda till Regeringsrättens dom RÅ 2009 ref 91 samt till domar av såväl kammarrätten i Stockholm, KRS 19 juli 2010 målnr. 1580-1581-08, som en i kammarrätten i Göteborg, KRG 30 jan 2013, målnr. 2692-2694-11 och 2696-2698-11.

Ett beslut om fastställande av fast driftställe är något som måste ske från fall till fall med iakttagande av alla omständigheter som föreligger beträffande den aktuella skattebetalarens specifika verksamhet och dess ledning – ett arbete som regelmässigt kräver omfattande utredningsinsatser. En ytterligare problematik kan i vissa fall ligga däri att kännedomen om utländska bolags existens inte ens förelegat för skattemyndigheterna och att därigenom förfarandet och skatteeffekten av dess affärshändelser preskriberats innan ingripande kunnat göras av skattemyndigheterna – det är fiscus som har bevisbördan.

Utdelningsbeskattning

Ett problemområde beträffande det aktuella skattearrangemanget som inte synes ha beaktats gäller beskattningen av Atrachas vinstutdelningar till Sverige.

Enligt huvudregeln om utdelningar inom koncern är dessa som ovan nämnts befriade från beskattning både i Cypern och i Sverige enligt det s.k. moder/dotterbolagsdirektivet. I detta direktiv finns emellertid även en specifik anti-skatteflyktsregel innebärande att de förmåner som följer av direktivet ”inte skall beviljas beträffande ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang som har utförts med det huvudsakliga syftet att få en skattefördel som motverkar målet eller syftet med direktivet och som inte är genuina med beaktande av alla fakta och omständigheter. Ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang betraktas inte som genuina” i den utsträckning som de inte har införts av giltiga kommersiella skäl som återspeglar den ekonomiska verkligheten”.

EU-domstolen i Luxemburg har vidare i andra sammanhang förklarat att medlemsstaterna får använda sig av interna anti-skatteflyktsregler mot arrangemang som betraktas som ”konstlade” eller icke genuina eller åtgärder som införts av icke giltiga kommersiella skäl som inte återspeglar den ekonomiska verkligheten. Stig von Bahr, som tidigare varit domare i både Högsta Förvaltningsdomstolen och EU-domstolen i Luxemburg, har i Skattenytt nr 11/2007 ss.644-651 just påpekat att Domstolen har en stark aversion mot artificiella arrangemang och transaktioner inom Unionen som utgör ”pratiques abusive” eller ”abus de droit” (förfarandemissbruk eller rättsmissbruk) enligt EU-rätten.

I en artikel i Tax Notes International, Volume 50, Number 2, April. 14, 2008 har undertecknad (Peter Sundgren) under rubriken ”Swedish CFC Taxation and the ’Business Purpose’ Concept” närmare utvecklat dessa frågeställningar. Därvid anfördes bland annat:

The only condition for a member state to enforce a CFC tax is that the transactions or activities giving rise to the income are based on wholly artificial arrangements or, as determined in the framing of the new Swedish CFC rules, that the CFC does not represent a ”real establishment engaged in genuine business operations” (en verklig etablering från vilken en affärsmässigt motiverad verksamhet bedrivs).

Sammanfattande synpunkter

Det finns således anledning framhålla att alla som använder sig av utländska bolag i skattesyfte alltid bör iakttaga att dessa är etableringar vars verksamhet skall bedrivas med iakttagande av genuina kommersiella syften och utgör, som EU-domstolen också uttrycker det, ”parties that participate and assist for an indefinite period and for economic gain in the commercial and economic environment of the Community and not just for the purpose of achieving tax benefits.”

De numera införda reglerna om rapportering av internationella arrangemang torde komma få en förebyggande och avhållande effekt vad gäller användandet av potentiellt kommersiellt artificiella och aggressiva skatteplaneringsarrangemang.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.