DEBATT: ”Mitt första år som advokat”
DEBATT – av Martina Kallenberg, Kallenberg Advokatbyrå AB
”Graven är tom. Jesus lever”. Så ”marknadsförde” en av mina vänner som arbetar som kyrkoherde det arbete han skulle utföra under påskhelgen. Att drivas av en övertygelse, ja det måste man även som egenföretagare och nybliven advokat göra i dessa dagar.
Under mitt första år som advokat har jag gått ner i lön i jämförelse med när jag drev juristbyrå. Det kostar att vara oberoende. När jag tyckt att det varit tyst från domstolarna i min domsaga för länge har jag skickat ett mail och fått till svar att det är över 400 jurister och advokater på listorna för att få uppdrag.
Periodvis har det alltså känts omöjligt att driva egen advokatbyrå utifrån den ekonomiska aspekten och den rådande konkurrensen i mitt område. Jag har därför sökt andra jobb under det gångna året. Under processen har jag dock blivit varse om att jag har den drivkraft och övertygelse som krävs för att fortsätta att vara verksam som advokat och egenföretagare.
För jag drivs av en övertygelse likt min kristna vän. Att oberoende och lojalitet från min sida som advokat stärker klientens position i en utsatt situation. Men vi måste tala om elefanten i rummet, timkostnadsnormen. Petter Hetta, Advokatsamfundets vice ordförande, skriver i sin artikel i senaste numret av Advokaten (nr 3/2023 årgång 89) ”Om ersättningen inte är rimlig och bemötandet i ersättningsfrågor inte förbättras, kommer rekrytering av nya advokater inom humanjuridiken försvåras. Att de humanjuridiska advokatbyråerna framdeles kan rekrytera duktiga och engagerade
jurister är en angelägenhet för rättsstaten.”
Om detta skrev jag i Dagens Juridik, 2017-10-27, gällande förslag om sänkt timkostnadsnorm, ett förslag som regeringen fastställde utan beaktande av Advokatsamfundets omfattande kritik mot förslaget. Och här är vi nu. En annan övertygelse jag har är att det inte är professionellt att arbeta gratis. På grund av den uppfattningen ger jag aldrig gratis juridisk rådgivning. Tyvärr nödgas jag ibland att utföra arbete utan ersättning när det gäller mål och ärenden där timkostnadsnormen ligger till grund för utbetalning av staten, när den betalade myndigheten anser att jag t.ex. lagt ”mer tid på ärendet/målet än vad det kräver”.
Det kan vara mycket snarlika mål som behandlas olika av beslutsfattaren gällande ersättningsfrågan. Konsekvensen för mig som egenföretagare och advokat blir förhållandevis stor osäkerhet gällande ekonomisk förutsägbarhet. Trots det måste jag självklart arbeta för min klients sak, med nit och omsorg.
Det ska även framhållas att det inte utgår någon ersättning för mig i mitt arbete när mål/ärenden och förhör ställs in och bokas om på grund av omständigheter som inte är hänförliga till mig. När så är fallet kan jag ha missat ett annat uppdrag som jag kunde tagit istället.
Timkostnadsnormen är för låg. Det är orimligt att arbeta med timkostnadsnormen som bas i sin verksamhet som humanjurist. Det enda jag har kvar efter att ha varit verksam under sju år som ombud/offentligt biträde/rättshjälsbiträde och sedan ett år tillbaka som advokat är – min övertygelse. För lönen som nybliven advokat inom humanjuridik är inte något som motiverar. I den bästa av världar är övertygelsen större.
