Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

DEBATT: ”Livet till sjöss kräver morötter, inte straff”

Debatt
Publicerad: 2021-07-28 10:40
Foto: Johan Nilsson/TT

DEBATT – Av Fredrik Thool, juriststudent och utbildad sjökapten

Svenska sjömän i tjänst på fartyg under nordisk flagg omfattas av det nordiska dubbelbeskattningsavtalet från 1996. Det innebär att en svensk sjöman som bor i Sverige och således är obegränsat skatteskyldig här inte skall beskattas för det fall denne tjänstgör ombord på ett fartyg registrerat under utländsk nordisk flagg under förutsättning att arbetet utförs i internationell trafik, alternativt i annan avtalsslutande parts territorialvatten. Huruvida ett fartyg går i internationell trafik eller inte, har traditionellt sett avgjorts utifrån en helhetsbedömning med avseende på fartygets trafikmönster under hela beskattningsåret. Att fartyget bitvis befunnit sig i Sverige eller trafikerat svenska eller andra icke-avtalsslutande parters hamnar har således inte påverkat frågan om beskattningen av den enskilde sjömannen.

Under slutet av 2018 meddelade Högsta förvaltningsdomstolen en dom (mål 960-18) i ett fall som avsåg just beskattning av en svensk sjöman bosatt i Sverige, AA, som var anställd ombord på ett danskflaggat fartyg i offshore-sektorn (ett så kalla AHTS – Anchor Handling, Tug & Supply – fartyg). Klagande var allmänt ombud hos Skatteverket. En stor del av fartygets resor gjordes mellan plattformar och platser i Norge, och en del gjordes även mellan Storbritannien och Ryssland. Frågan domstolen hade att pröva var huruvida fartyget hade gått i internationell trafik, och därmed AA:s eventuella skattskyldighet i Sverige. Internationell trafik innebär alla resor, utom då resorna sker inom en och samma avtalsslutande stat.

I det aktuella fallet gör domstolen bedömningen att AA inte kan beskattas i Sverige för sin inkomst under den aktuella tiden ombord, på grund av att fartyget skall anses ha gått i internationell trafik, men poängterar samtidigt att bedömningen skall göras resa för resa, och inte som en helhetsbedömning av fartygets trafikmönster under beskattningsåret. Domstolen ställer genom tolkning av dubbelbeskattningsavtalet även upp ett viktigt krav om att det skall förekomma transport under resorna, vilket skall vara i form av persontransport (passagerare) eller gods.

Domen har resulterat i att Skatteverket numera ställer krav på svenska sjömän som är obegränsat skatteskyldiga i Sverige, att deklarera inkomst av tjänst för de specifika resor det fartyg ombord vilket de är antällda har gjort, som inte möter kriteriet för internationell trafik. Den som någonsin har arbetat till sjöss, inser att detta är ett mycket högt ställt krav. Arbetet ombord på ett AHTS-fartyg är mycket oförutsägbart, och det är sällan man vet var man kommer att vara mer än några veckor framåt i tiden. Ett sådant fartyg gör dussintals (lågt räknat) resor mellan olika platser, inte sällan i Nordsjön och norska havet, varje år, och resor sker konstant mellan Norge, Sverige, Skottland, England, Tyskland, Danmark och Ryssland. Vidare innebär kravet om transport av passagerare eller gods, att blir svårt för den enskilde sjömannen att bedöma om så har skett. Ett AHTS-fartyg fyller en mängd funktioner som kan skilja sig kraftigt från resa till resa, samtidigt som det är svårt att för den som inte är jurist på Skatteverket att veta precis som vad skall klassas som transport, och inte.

I slutändan innebär Skatteverkets tillämpning av beskattningsreglerna för svenska sjömän bosatta i Sverige inte bara en oförutsägbar beskattning av ens inkomst som sjöman, utan även potentiella ”skattesmällar” på hundratusentals kronor för den som råkat deklarera fel. Det utgör naturligtvis ett orosmoment och krånglar till livet för de som valt att arbeta på sjön; ett arbete som redan som utgångspunkt utgör en uppoffring för privatlivet. Livet till sjöss kräver morötter, inte straff.

I tillägg till detta arbetar svenska sjömän ombord på danskflaggade fartyg under Danskt Internationellt Skeppsregister (DIS), på vilket i Danmark tillämpas något som kallas för tonnageskatteordningen och nettolønsordningen. Det innebär att sjömän ombord på DIS-fartyg av rederierna är avtalade en nettolön, på vilken de inte betalar inkomstskatt i Danmark. Denna ordning gör arbete ombord på danskflaggade fartyg mycket attraktivt, samtidigt som det innebär att man trots allt konsekvent lyder under dansk skattelagstiftning. Ett fartyg som är registrerat i DIS, beskattas under tonnageskatteordningen och dess besättning under nettolønsordningen, så länge det inte utför passagerartransport i danska inre farvatten. Att svenska sjömän i arbete ombord på danska fartyg, så som var fallet i den aktuella domen från Högsta förvaltningsdomstolen, potentiellt kan komma att beskattas i Sverige medan deras danska kollegor under alla omständigheter undgår beskattning på sin lön, är fundamentalt orättvist, och ett hårt slag mot en redan hårt åtgången svensk sjöfartsnäring.

En betydligt rimligare ordning vore för Skatteverket att bedöma ett fartygs arbetsområde som internationellt, baserat på dess huvudsakliga trafikmönster, och inte på varje enskild resa för sig. Det hade underlättat för alla de svenskar som jobbar till sjöss, och stärkt deras – och därmed svensk sjöfarts – konkurrenskraft i en tid då svensk sjöfart behöver all hjälp den kan få.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se